Skillnaden mellan att inte vara lycklig och att vara olycklig

David Eberhard, författare och överläkare inom psykiatrin skriver i boken "Normalt? Från vansinnesdåd till vardagspsykoser":

"När dagens människor inte lyckas vara lyckliga jämt får de ångest. Och lycklig jämt kan ingen vara - det är plågsamt...Möjligen kan detta ge en indikation på varför alla tycks må allt sämre, fast vi bara får det bättre"

Detta får mig att fundera kring skillnaden mellan att "inte vara lycklig" och att "vara olycklig". Finns det någon skillnad eller är det bara en lek med ord?

Väldigt knepigt semantiskt problem du har där. Vad kan svaret vara?

De som aldrig varit olyckliga tror väl att de är det bara för att de råkar vara i en period då de inte är lyckliga. För det kan man ju, som sagt, inte vara hela tiden.

Så det kan ju vara en skillnad, om man vill se den som sådan. Annars så nej, det betyder samma sak.

För mig är det en skillnad på att inte vara lycklig samt olycklig. Att vara olycklig för mig är som det låter, men att inte vara lycklig är att inte känna lycka just då. Jag kan tycka att vardagen är rätt bra och trivas med det jag gör, men det behöver inte göra att jag känner mig lycklig. Sen kan saker som ett dåligt jobb få en att känna sig olycklig.

Kanske inte blev så mycket tydligare? Ifall man skulle ställa upp det på en skala skulle "inte lycklig" vara mitt emellan "lycklig" och "olycklig".

Att inte för stunden vara lycklig märks genom att man har något att sträva mot, att vara olycklig märks då man har något att sträva bort ifrån.

Vad jag menar är alltså att man primärt strävar mot lycka i frånvaron av denna, och primärt strävar bort från olycka i närvaron av denna. Eftersom man alltid strävar från något och mot något så kollapsar annars begreppen in i varandra.

Gillar denna som fan! Dock måste jag poängtera. Man kan aldrig veta om man strävar efter lycka eller olycka tills man finner den. Vad som faktiskt gör skillnad är din egen bild av vad du strävar efter, inte vad det verkligen är.

Och därtill blir det ens ansvar som människa att se vad som är realitet men samtidigt kunna förmå sig drömma och fantisera för att må bra.