Varför saknar jag empati för fisken?

Som sportfiskare och någon med viss kunskap inom ichthyologi (läran om fiskar) så finns det naturliga instinktiva orsaker varför vi anser fiskars välbefinnande och dessas förmåga att känna smärta inte vara lika viktig eller stor som vi anser däggdjur besitter.
Fiskar har alltid ansetts vara ytterst primitiva varelser jämfört med med medparten av alla andra ryggradsdjur(bortser hajar, rockor) vars förmågor att känna smärta och oro har varit fråga till debatt under lång tid.
Jag har studerat senaste forskningsrönen angående fiskars hjärna och förmåga att känna smärta rätt noga eftersom jag dels är intresserad och dels att jag skulle ha svårt att rättfärdiga mitt eget fiske utifrån nöjesperspektiv om djurplågeri var fallet. Det existerar inte fullständig enighet inom forskningen på detta område och forskningen är fortfarande i sin linda dock kan det konstateras att fiskar besitter strukturer i hjärnan vars uppgift är att reagera på negativ stimuli. Problemet är att man inte är säker hur pass utvecklad den ytterst underutvecklade cerebral cortex är för vilken grundförutsättningen för vårt sett att se på smärta ligger på. Detta pekar på att fiskar på sin höjd kan känna en slags primitiv form av smärta. Annan forskning antyder att fiskar möjligtvis kan använder andra delar än cerebral cortex för att kommunicera smärta. Frågan i fiskars fall är egentligen om något kan känna smärta om den inte själv uppfattar medvetet att den besitter denna känsla?

Som fiskare har jag själv hamnat i situationer som får mig stark ifrågasätta fiskars smärta och betydelsen för dess beteende eller medvetande.
Jag har fångar abborrar som var helt söndertuggade av gäddtänder som gladeligen fortsatt tar beten och verkar fullt fisk trots sina svåra skador. Jag har varit med om att fånga en gädda som slitet sig från en stor trekrok bara för att fångas några minuter senare med kroken fast i käften.
Detta får mig instinktivt att inse skillnaden mellan våra sett att se på smärta.

Om det kommer ny forskning som definitivt visar att fiskar kan känna smärta i samma utsträckning som däggdjur kommer jag sluta fiska, men tills dess är detta kanske det mest fantastiska hobby man kan ägna sig. Man behöver heller inte alltid fånga fisk när man fiskar för att det ska vara magiskt.

hehe ne pipa var ett dåligt val av ord, men något ljust ljud gav den ifrån sig.
i början trodde jag den gled i handen så det lät så, men det är flera strömmingar som har gett ifrån sig det ljudet, dock är det ganska tyst

Om man grabbar tag rätt hårt över magen på fisken kan du trycka sönder simmblåsan vilket kan låta som ett pipljud annars vet jag inte vad du syftar på.

Den enkla förklaringen är väl att det är så stor skillnad mellan dig och fisken att du har svårt att relatera till fisken lidande. Själv så resonerar jag som så att 1, fisken har inget medvetande, 2 fisk har alltid varit bytesdjur och 3, de har inte mycket till liv att bevara om jag jämför deras livsstil med min. Men å andra sidan så tänker jag ungefär likadant om främmande människor, så mitt synsätt är inte välrepresenterat(officiellt iaf).

Det beror oftast på störningar i hjärnan eller låg intelligenskvot: http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykopati

Människor brukar känna mer empati för varelser som är mer lika dom själva. Till exempel känner man ofta mer empati och kärlek för människor med likadana åsikter, och varelser som ser likadana ut. Vattendjur och luftdjur är ju annorlunda från landdjur, därför känner många människor inte lika mycket empati för dom. De tror att de har mindre känslor eftersom de lever i ett annat element och är annorlunda, och kan inte skrika av smärta.

Det är dock möjligt att fiskar har mindre känslor än landdjur om de utvecklades först i evolutionen, så deras hjärna var inte så utvecklad än.

hmm kan mycket möjligt vara det, kan tyvärr inte ta reda på det då strömming säsongen är över i Stockholm, men tack för en ny teori som jag kan fundera över!