Så länge man inte är beroende av några substanser skulle jag vilja säga metamfetamin efter ett skapligt race.
Ångesten och våndan när man ligger där timme efter timme, totalt utmattad och försöker:
1. Förklara för alla spöken i lägenheten och civilare utanför fönstret att de bara är en produkt av ens paranoia.
2. Trots ett brutalt illamående få i sig vätska och mat.
3. Lista ut om rösterna också är en produkt av paranoian eller om lägenheten är full med folk.
4. Somna men misslyckas eftersom man inte lyckas släppa tanken "jag vet att allt konstigt jag ser och hör inte är verkligt och således inte kan skada mig, men vet konstigheterna det?
osv.
Nog för att jag har mått sjukt dåligt av andra substanser, men det har mest varit ångest/PÅ.
Personligen tycker jag att det är lättare att hantera än tjackpsykoser.
(Det beror kanske på att jag ändå finner psykoserna underhållande och tenderar att förvärra dem tills jag varken vet ut eller in.

)