Citat:
Ursprungligen postat av
OneUp
Min mamma var alkoholist och stundtals hemlös och jag bodde därför i fosterhem hela min uppväxt. Jag skämdes inte ett jävla dugg för att berätta det och jag möttes nästan uteslutande av sympati av andra barn. Jag kan bara komma på en gång att någon reagerade negativt, men det var när jag var typ 20 och tönten var en typiskt äcklig bratsnubbe. När han märkte att jag själv tog det hela med ro och inte hade nåt problem att prata om det så verkade han ändå förstå till viss del vilken världsfrånvänd pajas han var.
Precis. Att se ner på människor för sådana saker är nog bara någonting jag skulle tro att en brat skulle göra. Oavsett om din mor var alkoholist så kan hon fortfarande ha varit en underbar människa. Och människor gör fel och misstag. Sedan att du då som är hennes barn i sin tur skulle känna någon form utav skam för vad hon gjorde, det är det nog ingen, förutom möjligen någon brat, som tycker att du ska känna!
Man ska inte döma folk så fort!