När ska vi kolonisera landet under havet?

Människan har alltid haft ett behov av att utforska sina omgivningar och expandera sina kolonier och revir. I början av 1900-talet så slutade vi att utforska jorden efter ny mark och det sägs idag att det inte finns en enda ö eller landområde som inte ägs av någon. 1969 så landade människor på månen och vi gick då över ifrån kolonisering på land och ut i rymden. Idag så hävdar många att nästa stora kapplöpning handlar om att erövra Mars, men har vi inte glömt något här?

71% av jordens yta täcks av hav vilket också betyder att det finns (nästan) 71% markyta under haven som inte ägs av någon. Dessa markytor innehåller mängder av naturtillgångar och ämnen varav många troligen ännu inte ens är upptäckta. Varför kolonisera månen som är ett mycket osäkert kort när det kommer till användbara naturtillgångar när havet ligger precis runt hörnet? Även om vi skulle hitta något användbart på månen så kostar det troligen mer att frakta hit det än vad det faktiskt är värt på marknaden, alltså inte lönsamt.

Här är en karta över jordens internationella vattnen, dvs de som inte ägs av någon (blått är internationella vatten och vitt är, ja ni förstår): http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/f/f1/Internationalwaters.png

Det finns internationella bestämmelser för de olika internationella vattnen men så vitt jag vet finns det inga regler för själva markytan under vattnen (om någon vet mer om hur det funkar så får ni gärna upplysa i tråden). På så sätt vore det alltså helt ok att gå ner till havsboten, bygga det du vill bygga och säga att marken ägs av dig.

Varför skulle man vilja ta sig det besväret?

Det finns många anledningar till varför man skulle vilja utforska haven och ta mark. 90% av haven och 60% av jordens yta består av djuphav (dvs. hav som är djupare än 2000 meter). Av dessa hav är fortfarande endast 1% utforskat och man upptäcker nya arter vid varje ny dykning. Genom att analysera dessa arter så kan vi föra våran egen forskning och utveckling i nya riktningar som vi aldrig ens tänkt på tidigare.

Något som är ännu mer intressant är att man genom att endast ha utforskat 1% av djuphaven redan har hittat flertalet helt nya ekosystem som är helt oberoende av solen. Vi behöver alltså inte solen för att leva. Vi tänker sällan på att det just nu flyter magma rakt under våra fötter med ett avstånd på så lite som 1-7 mil. Det är härifrån som framtidens energi kommer tas, jordens egen energi. Djuphaven är så nära jordens kärna som vi kan komma och det är just det här som gör att det kan uppstå liv där nere helt oberoende av en sol. Vid många plattser porlar det ut källor av varmt vatten. På grund av trycket så omvandlas inte det här vattnet till gas förens vid över 204 grader. På samma sätt så läcker det ut mängder med andra upphettade gaser som håller mycket högre temperaturer än vad de normalt sett gör på land. Detta går att omvandla till användbar energi och är en energitillgång som kommer ta slut först när jordens kärna dör. Den tidpunkten är så långt fram att människan kommer ha hunnit utvecklas till något som inte längre är en människa.

Ubåtar som klarar det här trycket är dyra och svåra att framställa.

Ja, det är de men inte i närheten av så dyra och svåra att framställa som rymdraketer. Dessutom går en ubåt att använda många gånger och under många år medan en rymdraket sällan eller aldrig används mer än 1 gång. USA la ner 100 miljarder dollar på att placera en man på månen (vad har de fått ut av att han satte foten där?) och lägger fortfarande ner mängder av pengar på olika rymdprojekt. För samma siffror skulle vi nära på ha en mindre stad på havsboten som skulle kunna försörja hela USA med energi och ha ett fungerande transportsystem till fastlandet. Ubåten Trieste har redan besökt den djupaste punkten vi känner till i havet, med människor ombord (år 1960), så vi vet alltså redan att det är fullt möjligt att göra detta. USA köpte Trieste från Frankrike för endast 250 000 dollar. Det skulle alltså gå att bygga ca 400 000 st Trieste ubåtar för samma pengar som det kostade att lyckas landa på månen. Jag vet vilket projekt som jag skulle placera mina pengar i.

När ska kapplöpningen om landet under havet börja?

Vilka kommer ta tag i den?

Finns det något intresse i nuläget?

Diskutera det hela i allmänhet, svårigheter, möjligheter osv...

För att ge tråden lite spice så kan jag slänga in ett klipp på några av våra framtida grannar: http://www.youtube.com/watch?v=mrSu65Bb9X4&feature=related

Har du någon aning hur vulkanisk aktiv sjöbotten är, sen är tidvatten ett annat problem.
Valar ett annat, hur roligt tror du att en sån skadar en anläggning?
Nej,rymden är mer attraktiv än havet för kolonisation även om det kommer ta många generationer innan vår närmaste himlakropp blir koloniserad.

Det kommer att dröja länge, det finns relativt få vinster inblandade om man jämför med de enorma kostnader det skulle innebära. Men jag antar att skulle kunna bli ett alternativ om markpriserna på land ökar explosionsartat, fast jag tror vi har en koloni på mars innan vi börjar bygga städer i haven.

Då havsboten som sagt endast är utforskad till 1% så är det självklart ingen som vet hur stora områden som är aktiva. I de här områdena där det läcker het vätska och gas är det dock inte så stor risk för utbrott och liknande. Källorna är heta i ett antal decennier innan de dör och återföds någon annan stans. En relativt mobil lösning krävs alltså men det borde inte vara ett jättestort problem. Källorna är så många att det inte är en särskilt svår uppgift att hitta en ny i närområdet. En av de vanligaste arterna som lever vid källorna är en 2 meter lång rörmask. Det största antalet individer är över 200 år gamla och de är inga varelser som kan förflytta sig särskilt bra. Alltså har det inte skett något utbrott på en väldigt lång tid vid de källor som har rörmaskar.

Hur skulle tidvattnet vara något stort problem? Det rör sig möjligen om en liten ökning av trycket vid vissa tidpunkter men såhär långt ner kan jag inte se hur det skulle påverka så mycket. Visst innebär det ett problem till viss del men det är ju som ett sandkorn i sandalen om man jämför med utmaningarna man står inför vid byggandet av en bas på t.ex. Mars eller månen.

Valar? Att fråga hur man ska hindra valarna från att förstöra denna typ av anläggning är som att fråga de ansvariga för skidbackarna i Sälen vad de ska göra för att skydda alla åkare ifrån lejonen. Valar kan inte leva på dessa djup och är därför inget problem. Även om det skulle finnas valar så är knappast valen ett djur som brukar anfalla farkoster eller klia sig mot närliggande objekt. En vanlig militär-ubåt går däremot i samma vattendjup som valar och dessa båtar finns i några tusental. Aldrig någonsin har det hänt att en val har anfallit en ubåt, i alla fall inte vad jag har hört. Om du känner till något fall så får du upplysa mig.

Då har jag en fråga tillbaka. Vad är det som gör rymden så attraktiv?
Det finns inget liv vad vi vet om som vi kan lära av och om vi skulle hitta några naturtillgångar så kan vi inte använda dem. Så berätta, vad är så attraktivt med rymden?

jag hoppas aldrig. vem fan vill bo i en konstgjord värld utan äkta solljus och med konstgjord luft? dessutom består alltid en fara av läckage. se bara hur det är med platta tak där det bara regnar lite ovanpå det ibland: senast efter 25 år läcker de!

då skulle jag hellre se att vi bygger städer i öknen och använder solenergi för att driva luftkonditioneringen.

Pratar vi batymetri har vi mycket bra koll på hur bottnen ser ut. Var du har fått 1 % ifrån skulle jag gärna vilja veta.
De hydrotermiska skorstenarna påträffas främst kring områden där havsbottenspridning sker och de "utbrott" du refererar till är snarare uppträngningar av magma kring de sprickor som uppstår på grund av just divergensen.
Skorstenar finns naturligtvis kring mantelplymer bortom spridningszonerna, att de "återföds" någon annan stans finner jag föga troligt då dessa diapirer är väldigt bestående – men liksom allt annat, inte oändliga.

Att kolonisera Mars har ju precis samma baksidor som du pratar om nu. Ändå är det vad vi i framtiden siktar på. Risken för läckage är lika stor i rymden. Sen är ju knappast en energistation i djuphaven byggd av samma material som valfri husvagn. Det finns gott om ubåtar som har hållits i bruk bra mycket längre än 25 år. När utrustningen blir gammal så måste man självklart byta ut den, precis som med ett vanligt hustak.


Med att 1% är utforskat menar jag att vi endast har varit nere och besökt 1% av havsbottnen. 99% har aldrig setts av mänskliga ögon eller filmats. Vi vet hur botten ser ut genom Sonar men vi har aldrig varit där. Sonar ger en bra bild av djup men det ger ingen vettig bild av hur själva botten ser ut och om det finns några naturresurser osv. I en mening så har du alltså helt rätt men i en annan så har du det inte.

Återföds var ett dåligt ordval. Det jag menade var att det hela tiden uppstår nya skorstenar. När trycket minskar vid en specifik punkt så ökar det vid en annan och en ny skorsten kan uppstå. Att de är väldigt bestående är en överdrift då de endast lever i några decennier.

Det jag menade med att dra upp diskussionen om skorstenarna var att om djuren där nere kan utvinna tillräckligt mycket energi ifrån dem för att leva så kan vi det också. Jag tycker även att jordens egna kraft är något vi ska ta vara på och för att göra det så måste vi komma så nära som möjligt.

Det finns troligen mängder med naturresurser att hämta där nere som vi inte vet om. Riktigt tunga metaller borde tex inte gå att finna någon annanstans. Möjligen att vi hittar någon helt ny metall eller liknande. Att utvinna energi ifrån skorstenarna var endast ett exempel bland många som skulle kunna göra detta till ett attraktivt land att kolonisera.

TS,

Inte riktigt vad du pratat om i denna tråd, men i alla fall det närmsta människan ligger kolonisation av haven just nu.


http://seasteading.org/

När dessa väl, och om, kommit på plats finns ju absolut möjlighet att leta efter fyndigheter nära stads-plattformen.

Vad vi ser spelar mindre roll, dagens teknik för batymetri är tillräckligt avancerad för att återge en bra bild över bottnen. Nog kan man hitta naturresurser där nere också – men var börja? Bottnen består till största del av basalt och silikatmineral – vilket inte helt oförstående är ganska vanliga på land också. Säkerhetsaspekten blir lite lidande kanske, vad kommer ske vid en eventuell jordbävning eller läcka? Framförallt sprids bottnen i Stilla Havet väldigt fort jämförelsevis så man skulle behöva gräva rätt djupt ned i skorpan för att hitta något av värde. Nya metaller påträffas dock inte särskilt ofta, däremot upptäcker man uppemot 50 till 100 nya mineral per år, vissa av något slags värde, andra inte.

Skorstenarna i sig är väl inte av största intresse – utan av vad som sker i sprickorna, skorstenarna är endast biprodukter av nederbörden. Men visst är de intressanta att studera – dock finner jag det föga troligt att mänskligheten kan dra någon större nytta av dessa som skulle kunna motivera ett dylikt projekt. Att använda dem som energikälla känns lite långsökt, det finns flertalet andra terrestra områden där man kan tillämpa den metoden, Island gör det för närvarande vid Krefla till exempel.

Frågan är hur du hade tänkt att detta projekt skulle gå till rent konkret? Vem ska stå för kalaset och vilka ska bo där nere i djupet i konstant fara för tryckbortfall (trycktillfall[!]), läckagerisk, jordbävningar och rent industrimässiga faror? I nuläget verkar det avlägset att ett land eller företag tar sig an uppgiften med allt som skulle krävas för att få en fungerande resursutvinnande operation i havens bentikzon.

Tackar för infon!



Och ändå så har USA redan gjort allt detta och utsatt människor för nästan precis de farorna som du pratar om fast i rymden, och helt utan någon som helst vinst som är värd att nämna när man ser på kostnaderna. I havet så vet de i alla fall att det finns något att hämta och det är knappast enklare eller säkrare att placera människor på månen än vad det är att placera dem på havsbottnen. Det finns mängder med människor som är villiga att bo på en rymdstation med ännu värre faror och i en miljö som knappast är tilltalande för de flesta. På samma sätt så finns det troligen många som skulle vilja leva på havsbottnen om ett sådant projekt drogs igång.

Vem som ska stå för kalaset har jag inget svar på då det var det som jag själv frågade om i trådstarten. Jag undrade över om vem som ska ta tag i den här koloniseringen och om någon nation hittills har visat intresse. Människor på havsbottnen kommer hända någon gång. Jag säger inte imorgon men tids nog så blir det ett måste. Stora delar av världen är överbefolkade redan idag och att bygga flytande städer för att lösa problemen har planerats länge. Nästa steg är att gå under vattnet.

Varför bara ang, djuphav 2000 mt +, och att bo på botten?
Hur mycket grunt vatten finns det på internationellt vatten?
Så man kan bygga hus som sticker upp ur vattnet?

EDIT: Ahh ser att det länkats till seasteadting institute, lite det jag var inne på.