Hur märkte ni rent konkret när er depression började försvinna?

Denna tråd riktar sig till er som en eller flera gånger tagit er ur en depression.

Jag har varit deprimerad ett tag, mycket overklighetskänslor, vill bara tänka negativt/tankar som stirrar upp en osv. Men nu på sistonde så känner jag verkligen hur min depression börjat försvinna, mitt sinne tillåter inte ens mig att tänka läskiga/negativa tankar längre. Bara jag ens försöker så stoppas jag själv inom en millisekund "fan tänk inte på det där", och så försvinner den negativa tanken mer eller mindre direkt, och jag återgår till livet. Som en automatisk försvarsmekanism. Och jag antar att jag om några veckor eller något kommer vara helt återställd.

Hur märkte ni när ni började läka från er depression, rent konkret?

När jag vaknade på morgonen så var det flera positiva känslor än negativa lite så började det..som du skriver att negativa tankar försvinner...Det var lättare att sova/vara vaken, jag hade perioder av både ock och jag var inte lika handlings förlamad jämt och ständigt.
Saker jag var tvungen att göra typ betala räkningar och dyl gick lite bättre och var inte så "svårt" och tungt.

Men det var en lång kamp för mig eftersom man nog är känslig när man håller på att tillfriskna eller "vakna upp"..
Ta det lugnt och tillåt dig själv att bara vara nu när du börjar komma ut i verkliga livet igen...jag är verkligen glad för din skull att du börjar må bättre

/Lycka till

Kunde tänka mer positivt och fick inte lika många panikångest-attacker
Nu är jag inte deprimerad längre, bara under korta perioder som några dagar/månad.

Man "märker" det faktiskt inte på det sättet att "oj, nu tog depressionen slut", utan det tar tid. Eftersom det oftast behövs en stor vändningspunkt i ens liv för att en djup depression ska kunna försvinna, så sker det gradvis därifrån. Själv slutade jag dricka, röka cannabis (skall dock börja med nån joint per månad snart igen, bara för att ) samt att jag bytte omgivning. Skulle säga att min depression tog slut på riktigt nån gång tidigt i år, märkte det "rent konkret" genom att jag helt plötsligt var fylld av glada tankar, serotonin och livsglädje och det skedde som sagt gradvis. Svårt att sätta pricken på exakt när min depression tog slut.

After-glowade på LSD för en månad sedan och kom till insikt, har varit nykter och tränat sen dess. Jag har insett att mina skulder till kronofogden och andra är en plikt och även om jag fortfarande inte kan betala nåt samtidigt som räntan stiger så finns det inget man kan göra åt det och kan därmed lika gärna "skita" i det och koncentrera sig på att ta ett steg i taget tills man hamnat i ett säte där man kan betala av dem. Jag menar, varför bry sig om nåt man inte kan lösa för tillfället liksom? SÄtt ett mål man kan uppnå för tillfället och lägg det andra åt sidan så blir man lyckligare.

Har en 40 veckors gräns på att hitta arbete och om jag fortfarande är arbetslös då, ja då e allt hopplöst.

ps: Har varit "deprimerad" och inte velat jobba i sju år tills idag.

Finns enstaka undantag, jag tex. Min skumma GAD/ångest-depression kom och gick i trollslag. En dag på gymmet snurrade det till i huvudet, jag föll ihop och trodde jag skulle dö. Sen var livet piss i över ett år framåt, med depersonalisering (???) och "bubbelkänsla", besök hos psykologer och medicinering. Trodde jag skulle fortsätta vara dålig i många år framöver men en dag blev jag plötsligt yr på ungefär samma sätt i några minuter som när jag blev sjuk, när jag gick upp ur sängen, var tvungen att lägga mig ner och ta tag i något för det kändes som jag sjönk in i jorden, det tynade långsamt ut och sen den dagen är symptomen borta.

Fick tom köra Magnetkamera pga det ovanliga förloppet och att jag inte stämde in på bilden utav en hypokondriker med psykbryt, faktum är att det var första gången i kontakt med vården någonsin, men de hittade inget.