Tidsuppfattning

Har länge lagt märke till att tiden i våra mått är olika hela tiden, och detta skapar extrem förvirrning hos mig. Antar att de flesta här har upplevt det klassiska scenariot där en dag har gått förbi jättefort. Medan i andra fall, där någon timme känns som en vecka. Har funderat på detta ett tag och vad tusan beror detta på egentligen?

I dag satt jag och läste lite och var väldigt inne/koncentrerad och underhålld av det jag läste. Efter vad som kändes som ett bra tag, hade det bara gått knappt en timma. Jag som tänker mycket på tid tycker detta var jättekonstigt. Anledningen till att det kändes som lång tid var nog för att man bekantade sig med en fiktionell värld där många saker hände. Däremot när man går ut i korridoren och slänger några ord med några grannar lite snabbt, så har det gått 20 minuter innan man ens hunnit reagera? Hur än jag vrider och vänder på det så känns det som att den där timman jag läste tog minst 20-30 gånger längre än de där snabba orden jag slängde i korridoren.

Sitter man och slösurfar på det här forumet exempelvis så går 1½ timma snabbt som gatan fast man knappt hunnit skriva något. Däremot om man ser en film så känns det som att man fått väldans många intryck och "uppnått" en väldans massa saker. Det kanske beror på att alldagliga saker som att vara ute och gå, äta och liknande är intryck som görs så ofta att de sållas ut totalt ur hjärnan. Kommer man inte till frågan då att om man vill leva ett långt liv så ska man sträva efter att göra saker som försätter en i detta tillstånd att man gör att tiden känns längre?

Varför känns tiden så annorlunda egentligen? Den klassiska kommentaren om att tiden går fort när man har roligt tycker jag är totalbogus, för jag tycker att det är helt annorlunda. När man är koncentrerad på något roligt så känns det som att tiden nyttjas så mycket bättre.

Gör man någonting tråkigt och monotomt upplevs tiden gå långsamt eftersom man utsätts för så lite stimuli, men när man senare ser tillbaka uppfattas tiden ha gått fort eftersom det finns så få intryck att bearbeta och hjärnan därför antar att det beror på att man utsatts för stimulin under kort tid istället för att själva stimulin är liten. Motsatta förhållanden gäller om man gör någonting kul och varierande (i ögonblicket går tiden snabbt men i efterhand verkar den ha gått långsamt). Det är därför gamla tycker tiden går mycket fortare än barn gör. De har helt enkelt redan upplevt det mesta och lever i en monotom vardag, medan ett barn ständigt utsätts för nya och spännande situationer. Livserfarenhet kan också vara dåligt.

De gånger man hinner med en timmes jobb på 20 minuter då? Hur förklarar man det?

Idag har det hänt igen. Jag började dagen ungefär 10:10 idag och satte mig ner och läste. Nu efter vad som har känts som en evighet har bara varit ungefär 2 timmar. Helt ofattbart. Kan tilläggas att min vardag tidigare har sett ut så att jag mest suttit och surfat, så en av orsakerna till detta fenomen kanske varit att man varit för sysslolös tidigare. Vem vet.

Hade man gjort något annat "så här länge" så hade ju klockan säkert varit 16-17 nu


Jo detta känns logiskt. Fast är ändå förvirrad nuförtiden då jag upplever roliga saker som långsamma också. Typ om man lägger upp det såhär:
Tråkig sak = Går långsamt när man gör det. Gick snabbt när man tänker tillbaka på det.
Rolig sak = Går långsamt att göra. Känns som en evighet när man tänker tillbaka på det.


Vet ej. Det kan ju vara så att en timmes jobb är en "subjektiv uppskattning" på hur lång tid det verkligen tar. Fast om du syftar på det jag nämnde innan, att man hinner hur mycket som helst på 20 minuter, så är jag lika lost.