Varför har alla tatueringar helt plötsligt?

Dåligt med vänner eller?

Själv vet jag många som skaffade tatueringar när de fyllde 17,18,19 i syfte att verka vuxna och häftiga. Jag har märkt att väldigt få har seriösa tatueringar, förutom vissa tjejer som tatuerar in något djur som ska symbolisera något(wt men ändå seriöst)har de flesta oseriösa tatueringar som de kommer växa ifrån om ett par år. Det krävs ett oerhört förvillat sinne för att tatuera in namnet på ens favoritband eller någon jävla hund i människokläder, bärandes på en bergsprängare.

Själv skulle jag inte tatuera mig ens för pengar.

33% i denna tråd är upprörda

Tatuteringar är idag till 95% ett WT-fenomen, är ganska säker på att de som tatuterar sig ligger och skvalpar i det lägre inkomstskiktet. Så varför tatuerar sig korkade människor? De saknar möjligen förmågan att se konsekvenserna av sina handlingar, de förstår inte att den där "häftiga" skorpionen de tatuerade på underarmen kommer att sitta där resten av livet, och till råga på allt se för jävlig ut när bläcket bleknar bort till en obeskrivlig sörja.

Det finns så klart undantag men de är extremt få, det är väldigt synd att tatueringar blivit socialt accepterat. Jag önskar att det vore mer som i Japan där det anses kriminellt och du knappast kan få anställning på ett finare jobb, eller bada i ett badhus eller liknande.

Varför är vi som tatuerar oss korkade? visst jag kommer kanske någon dag i framtiden ångra någon av mina tatueringar man varför inte leva i nuet? och varför ångra något? jag har ingen dålig inkomst, lever som vilken människa som helst, är absolut inte wt. Snälla ni, att ni har sådana fördomar gör er mer korkade än oss.

Sedan när blev personer som handlar på Nordiska Kompaniet white-trash?
Hela den här tråden verkar ha gått och blivit WT-tråden 2.0 så det står till envar att tala till bönder på bönders språk, enär pöbeln endast är en pöbel.

Jag har funderat på att göra en personlig gaddning på bröstet (i form av två stiliserade körsbär, Sarah Records-fantast som man är) och jag kan inte riktigt förstå varför de som medverkat i denna tråd tycker att det är ett white-trash-fenomen (eller jo, egentligen förstår jag precis varför) och jag ser inte heller ett hinder att gadda sig så länge det handlar om snygga grejer.

Tatueringar har väl alltid varit populärt? Jag stör mig dock på att alla går runt med thai-tatueringar överallt, folk saknar fantasi.

It's a CopyCat world out there!

Trender kommer och går men en tatuering består

Beror väll HELT på arbetsområde, du lär ju inte få jobb på bank med örontöjning på 5 cm...

Om du nu vågar vad jobbar du med ?

// QuiZi

Nu kan jag inte svara för honom/henne, men jag själv har tatueringar (dock en som är halvsynlig om man säger så, precis under armvecket) och jobbar på ett företag som behandlar fonder/daytrading osv. Dvs ekonomi. Jag kommer själv tatuera mig ännu mer senare i år, och då kommer det att bli en helsleeve över hela armen. Ser själv inget problem i detta och absolut ingen verkar bry sig. Men jag kan förstå vad du menar, sitter man på en bank och ska ge lån till Agda, 75, så kommer hon tro att man antagligen ska döda henne eller liknande, för det är den uppfattningen hon har (med största sannolikhet) sedan hon var ung och blivit uppväxt med. Medans jag själv inte hade brytt mig ett dugg om min bankman hade haft kroppen 99% tatuerad och två feta 10cm töjningar i öronen.
Som sagt, svarar bara för mig själv och ingen annan.

Skrattar lite åt mitt eget språkliga språk här. Skyller på att jag hade mumsat i mig en del diazepam och inte tänkte något vidare.

'Varken' ska givetvis bytas ut mot 'vare sig'.

För att fylla i ännu mer; jag får nästan intrycket av att personer som ofta och gärna använder uttrycket WT (ofta komplett med särskrivning, som "WT mamma") i större frekvens än den del av folket som avstår från tramsandet är "bonniga", gravt obildade eller (vid 26 års ålder) klär sig i hoodies och gympaskor när de ska gå och visa upp sig på stan eller krogen.

Läste i Metro att svenskarna är en bland de mest tatuerade människor i åldersgruppen 18-40 det stämmer för av alla mina bekanta så är 90% tatuerade.
Jag skulle inte ngnsin tatuera mig för jag tröttnar snabbt på accessoarer vilket jag ser en tatuering som. Att jämt ha samma skulle tråka ut mig plus att jag skulle känna mig helt fel med tatueringar, det är verkligen inte jag.

Man känner sig nästan unik utan en enda tatuering på kroppen så låt dem hållas. Det är som med allt annat, monkey see monkey do fast människan är nog fan mindre individualist än apan iofs.