Litteraturens Jättar.Elsa Beskow

I denna tråd tänkte jag att vi skulle diskutera en av de riktigt stora inom litteraturen nämligen Elsa Beskow. Vem minns inte hennes moraliska pekpinnar och storslagna berättelser?. Kärringen föddes 1874 i sthlm. Hon dog 1953. Hon fick sex söner,däribland konstnären Bo Beskow och geologen och författaren Gunnar Beskow.

Hennes Aja Baja förmaningar i de olika böckerna,och en stark fadersgestalt som t.e.x Farsgubben i Tomtebobarnen och Farbror Blå i Tant Grön tant Brun och tant Gredelin,har än idag på 2000 talet tydligt en stor genomslagskraft. Barn lånar Elsa Beskows böcker som aldrig förr.

Frågan lyder om även lilla Tachmed Achmed ute i Rosengård läser sin dos Elsa Beskow på skolbiblioteket. Elsa Beskow var en kvinna av sin tid som en i våra dagar läses.

Hennes universella citat kommer förmodligen att leva vidare från generation till generation.

Jag citerar Hattstugan. " Och barnen fick riset smaka men efteråt fick de saft och honungkaka ". Vad mer kan sägas om den gode Elsa? Jag skulle inte dra mig för att nämna hennes stora berättelser i samma andetag som Shakespeare,Dostojevskij,Tolstoj osv.

Några av de starkaste ögonblick som man kan uppleva i litteraturen åtefinns i Elsas Böcker. Hur t.e.x de stackars barnen i Tant Grön Tant Brun och Tant Gredelin rymmer från Tvätt Kristin,träffar på en olydig svart hund och senare får bo hos tanterna och gå i den hårda skolan hos Farbror Blå. Det är en stor skam att inte Elsa på ålderns höst fick nobelpriset. Astrid Lindgren i all ära men här öser vi på våran kärlek till kärringen som skrev dessa odödliga böcker.

Det finns mycket naturskildringar hos Elsa Beskow. Många har letat efter sakfel i hennes naturbeskrivningar, men ingen har lyckats några.
Hon var tydligen mycket naturkunnig.

Med Vänlig Hälsning

Petter Eremiten

Jag och mina syskon är uppväxta med hennes barnböcker, och jag älskar både hennes berättelser och illustrationer. Om hennes övriga författarskap vet jag dock ingenting, men hon är helt klart en av de få berättarna som jag kan tänka mig att läsa för mina framtida barn. Såg att hennes böcker återutgetts av Bonniers, tror jag det var, och jag fick ärligt talat hålla mig i skinnet för att inte köpa Sagan om den lilla lilla gumman.

Min dotter gillar illustrationerna mycket (liknar ju inte moderna barnböckers) och så ligger "Putte i blåbärsskogen" på hennes topp 3-lista just nu. Så visst verkar dagens små hitta nått hos Beskow. Själv tycker jag väl att texterna är lite tradiga, men jag håller med ungen, bilderna är snygga och så är det ju omväxlande med stränga vuxna (hitta dom i en modern bok!).

Måste vara spännande som sagt för barnen att träffa på gestalter som Farbror Blå. Känns väl minst sagt som en annan tid. Håller med om att Illustrationerna är genomgående ganska fina.

Åh, det finns en Elsa Beskow-tråd! Härligt! Den gummans produktion hörde även till min uppväxt, och jag ska så fort jag kan skriva ner lite hågkomster. Lyckligtvis finns en sådan här webbplats, där alla hennes bilderböcker finns uppradade. Pärmbilderna kan kanske få fart även på andra flashbagares ihågkommande?

https://www.bokino.se/artikel/guide-till-elsa-beskows-barnbocker/

Men att jag hittade den här tråden och beslutade bumpa den har även ett annat skäl. Elsa Beskows böcker utkom för mycket länge sedan, och de innehåller naturligtvis en hel del enligt dagens PK-ideologi oacceptabla ting. Därför tycks nu nyutgåvorna vara utrustade med förklarande förord.

https://detgodasamhallet.com/2020/04/14/mohamed-omar-elsa-beskows-sagor-forses-med-triggervarning/

Man kan fnysa åt påfundet, men vid närmare eftertanke är förorden ett bättre system än utbytet av anstötliga ord mot acceptabla (negerkungen hos Pippi Långstrump), eller strykandet av vissa avsnitt (neger- och nazistreferenserna i Pelle Svenslös) eller beslutet att inte alls ge ut böckerna igen (Barna Hedenhös upptäcker Amerika, Ture Sventon i Paris). Även nyöversättningarna av Tintin har ju försetts med förord.

Även hennes man Natanael Beskow skrev böcker, om än teologiska sådana.

Så gjorde min mormors mor också på sin tid: slog barnen och kramade dem sedan.
Och det är nog ingen tillfällighet att hon och Elsa Beskow hörde till samma generation.

Men det finns mycket fint också att hitta i Elsa Beskows produktion, även om vissa saker känns lite föråldrade idag.

Min mamma fick dessutom ha Elsa Beskows "Vill du läsa?" som läsebok i skolan och älskade den.

I en dikt där en flicka leker att hon är mamma till sin docka (som barn ofta gör), är raderna att lillan får smäll borttagna, i samtliga moderna antologier jag har sett.

En muslimsk mamma jag följer i sociala medier hade satt lappar över de nakna barnen i någon Beskow-saga. Hon kommenterade lapparna, så det var ingen slump att de satt just där. Tydligen är även nakna barn, och inte bara nakna kvinnor, tabu. Ändå fint att hon läser Beskow för barnen.

I februari hade det gått 150 år sedan Beskow föddes. Men det är helt naturligt att vänta med firandet tills blomstertiden gör sitt intåg.

https://www.dn.se/kultur/elsa-beskow-foregangaren-som-fortfarande-ar-aktuell/
https://www.bonniercarlsen.se/nyheter/elsa-beskow-150-ar
https://sverigesradio.se/artikel/katarina-barrling-grattar-elsa-beskow
https://beta.biblioteket.stockholm.se/evenemang/digital-sagostund-elsa-beskow-150-ar-1
https://vilaser.se/litteraturklassiker-elsa-beskow-liv-och-inspirationen-till-tant-gron-tant-brun/

Om det nu en gång kan skrivas "nya" Pelle Svanslös-böcker, och göras en "nytolkning" av Saltkråkan, är det klart att man också kan använda Elsa Beskows bilderböcker som underlag för "nyskapelser". Eller vad anser ni? Nu har det utkommit en uppföljare till Tomtebobarnen !

Nej, nej, nej. Vilka grunder som författaren och illustratören än må ha, känner jag bara motvilja mot idén. Lite mer fantasi borde dagens "kulturarbetare" ha, för helvete. Läs vad Margareta Sörenson och Anna-Clara Tidholm anser!

https://www.expressen.se/kultur/ungkultur/beskow-ar-vad-som-menas-med-kulturarv/

Kristina Sigunsdotter och Maria Löfgren älskar säkert sin Elsa Beskow, men det är ett ”hedrande uppdrag” som driver dem när de nu skriver nya Tomtebosagor, och inte konstnärens behov att sjunga skogens, fantasins och barnens lov. De kopierar och moderniserar i samma andetag till vad som i vår tid blivit gängse berättelse för barn.

Bildernas figurer i boken är identiska med originalets, kapade om man så vill, inklusive de svarta silhuettbilderna. De är placerade i nya bildkompositioner som saknar den hemlighetsfulla magi som var Elsa Beskows signum.

Själva sagorna är helt nya och i jagform. Det är vår tids Tomtebobarn, Kajsa i boken, som berättar, och hela familjen i Tomtebo presenteras, liksom en karta över nejden, från Glada Grodans kafé till Stora Berget. Den grafiska utformningen följer jugendstilen och Beskows uppfinningsrika variationer med stora, vackra anfanger, frilagda silhuetter och blommande ramar runt delar av texten eller bilder. Elsa Beskows texter var ofta helt rimmade, i allmänhet på väl avvägd rytmisk meter, men i de nya Tomtebosagorna finns rim bara som tillägg i separata dikter, dessvärre farligt nära grötrimmens haltande otakt.

https://www.expressen.se/kultur/ungkultur/de-forstor-elsa-beskow-och-astrid-lindgren/

För mig är det mest vemodigt att se denna hårdhänta hantering av ”Tomtebobarnen”, mina följeslagare både genom barndom och vuxet liv. Jag önskar verkligen att de hade fått vara i fred i sin fina akvarellmålade originalvärld skapad av Elsa Beskow själv.

Men bokförlaget, Bonnier Carlsen, tänker annorlunda. Och ser potentialen troligen redan innan de 70 åren gått och hennes verk blivit ”fria”. I en intervju i Dagens industri i höstas (16/9-2025) klagar förläggaren över överutgivningen av barnböcker och menar att ekonomin kräver utgivning av verk som man ”känner igen”. Alla dessa nya böcker utan Alfons, Pippi, Pettson eller Tomtebobarn är helt enkelt inte lönsamma nog. Då får Elsa ställa upp och en släkting Beskow tillkallas för att lovorda och legitimera projektet.

Jag undrar om det är just barnkultur som drabbas av dessa kränkningar av kulturarvet?