Existensialism och moral

Stötte på det rättfärdigande citatet "And I say, well hey, existence is violent; I exist, therefore I am violent in that way" av svart panter ledaren Huey Newton.
Känd existensialist som har var så tänkte jag höra vad man kan få ur detta citat ur ett filsofiskt perspektiv.


hmm, tror ni han här menar att man, som existerande varelse, är rättfärdigad till sin våldsamhet som har fört en hit? Existensen är ju onekeligen på många plan våldsam även om man som människa kan försöka minimera denna, right?

Jag tror nog inte riktigt att jag är 100% på vad jag vill ha ut av tråden mer än spekulationer i tankesättet.. Någon som har läst de stora tänkarna och kan analysera lite subjektivt (eller objektivt) ang hela resonemanget?

Kör på!

Som jag ser det så är den våldsamhet, som jag tror det syftas på, t.ex. militant aktivism, en del av människan, eller andra djur, i extrema situationer och därmed en naturlig företeelse. Då denna alltid har existerat (utan att någon moraliserat kring det) så är detta en komponent av naturen och därmed en del av det som gjort att vi är här idag. På så sätt kanske man kan rättfärdiga det.

Men man kan ju inte utesluta samhälliga ändringar till det bättre genom att bara syfta på att det va illa innan man började ifrågasätta..

Felet kanske ligger i att man hänger upp sig på en analys av effektivisering som inte går att utföra.
Kommer denna revolution att göra samhället bättre etc.. ett för komplext system.

Istället får man handla efter mindfulness som en KBT-psykolog skulle uttryckt det. Vara i nuet och gå på känslor, på detta sätt släppa fram ens våldsamhet.
Men då är det ju klart att vi bannlyser rationaliteten från samhällsvetenskapen, endast pga dess komplexitet.



Med andra ord kan jag avfärda veganismen med argumentet att jag inte mår bra



Om jag då får tillämpa den lilla existensialism som jag läst så verkar det ju som att människan här hamnar i en ond cirkel.

Illa mående --> dekadenta livsval --> Kan inte ta ansvar för sina egna handlingar --> mer illamående.. etc.

Visst finns våldsamhet i vår natur, men i vår natur finns också ett medvetande som låter oss välja bort vissa instinkter.

Vi kan alltså själva bestämma om vi ska följa "vår natur" eller inte.
Dock kan man ju anse att det naturligaste alltid är att göra ett aktivt val, inte att stanna kvar i djurstadiet.

Om man anser att man bara får göra de saker som är enligt traditionen "naturliga" kan man ju aldrig utvecklas.

Jag tycker inte att det verkar som om han hade någon djup filosofisk insikt. En lek med ord, inget mer. Ja, man kan säkert säga, att det att existera, är en våldsam upplevelse, men det är inte samma sortens våldsamhet, som när en svart panter bombar något kontor. Och det förre är inte ett skäl att göra det andra. Det ena handlar om människans psykologiska grundvilkår, det andra om moraliskt agerande.

Nu vet jag inte riktigt vem denna killen är men om vi läser citatet på ett filosofiskt plan (vilket kanske är att övertolka in i absurdum, jag vet inte) så tycker jag att man ska lägga vikt vid följande fetmarkering:


Då blir det inte en referrering till personligt upplevda våldsamheter utan snarare ett rättfärdigande av våld i den bemärkelse som man kan syfta på när man analyserar "existens" i sig självt, från ett meta perspektiv. Då blir det plötsligt ett ganska kul citat

Det som får mig att tro att det är en övertolkning är "well hey"...

Jag håller vid mitt inlägg. "Existence is violent" betyder inte, att al form av existens, så som en sten som existerar, är våldsam. Det är en särskilt typ av existens - varat i världen. Det är existens som väsen som är våldsamt. Men att man existerar rättfärdigar (eller ens förklarar) inte att man är våldsam. Att vara våldsam är att göra våldsamma ting, och det är inte på det sättet som existensen är "våldsam". Hoppas du kan se vad jag menar.

Jag förstår vad du menar, tror jag åtminstonde, men jag försökte att se om man inte kunde tolka citatet lite annorlunda eftersom TS undrade vad man kunde derivera från ett filosofiskt perspektiv.

För mig så är existens "volatile" (i brist på den svenska motsvarigheten) vilket kan användas som närliggande synonym till våldsam. Därmed blir citatet ett rättfärdigande av volatile våldsamhet, vilket jag kan köpa.

Men jag håller ju även med dig, om man kör på din tolkning av citatet.

Ja, fast om man håller för öga att mannen är existentialist, och alltså tillägger "det att vara" filosofisk betydning (vilket stödjer något likt min tolkning av "existence is violent") och sammanhåller det med att mannen också är en våldsbenägen terrorist, och alltså utifrån existens, som ontologiskt begrepp, vill härleda en grund för sitt beteende, som inte tillhör samma ontologiska kategori - och alltså ur en icke-moraliskt kvalité vill härleda moraliskt stöd för sitt beteende, så ser jag det som en filosofisk förvirring. "Existence is violent" utsäger något om vilken kvalitë det att "vara" har för "den varande". "Vi är kastat in i en våldsam värld, där vi måste skapa oss själva" eller något likt det tänker han. Därför är han våldsam (i.e. eksploderar postkontor o.lik. för att uppnå politiska mål). Den enda likhet mellan den senare sortens våldsamhet och den förre, är att båda kallas för ordet "våldsam", men om vi förhåller oss till saken, så ser vi att det inte finns en egentlig likhet. När han säger "existence is violent; I exist, therefore I am violent in that way" kan vi fråga han "and in what way is that?. För att repetera mig själv en gång för mycket: "Existence" är en ontologisk status som tilläggs en särskilt kvalitë - våldsamhet. Denna våldsamhet har inget med tingen som existerar att göra, förutom att tingen är underlagd existensens villkår, dvs. i dens våld. Lite som att säga "Thinking is hard, I am a thought, there I am hard in that way".

Jag vet att du fattade första gång, jag menar bara att det är svårt att försvara att det inte är feltänkt - men jag kan vara för snabb kanske.