Vad är ateism? [Sammanfogad tråd /Mod]

Suck. Over and out. Du läser inte vad jag skriver.... Du bemöter det hursomhelst inte.

bara för att det inte finns svar på alla frågor behöver man inte tro på helt idiotiska fantasier.

du väljer alltså att tro på en saga som du vet innehåller 99% skitsnack. plockar ut den sista procenten som inte kan motbevisas med empiri, och påstår att det naturligtvis är en självklar sanning? hur motiverar du detta? att du sen har mage att påstå att vi har en påse över huvudet gör mig illamående.

om det verkligen fanns en gud av det slag du påstår så skulle han knappast skapa så patetiska varelser som du. din existens är det ultimata beviset på att den gud du tror på inte existerar.

Förklara kan vetenskapen visst. Vi är biologiskt skapta för att tänka i existentiella termer om saker vi inte förstår. Eller förstår, i vissa fall väljer många att inte förstå eftersom självskapad religiös upplevelse om något andligt skänker njutning.

Jag finns ju här, liksom du som "patetisk varelse" trots allt.

Fixerade mig själv alldeles för mycket vid de 99 procenten skitsnack som religionen visade mig. Men det var när jag struntade i det och såg den endaste procenten som betydde något som det blev intressant.

Precis, du valde själv att tänka i vissa banor där det okända och mystiska skänkte dig tillfredsställelse. Du följer bara din biologiska instinkt. Andra finner det mer meningsfullt att förlita sig på det vi konkret kan påvisa.

du struntar i att din tro är helt meningslös och ologisk, om du blundar, håller för ögonen och trallar så högt du kan, så blir det ändå sanning?

Så kan man ju också begränsa sig om man vill göra det enkelt för sig.

Skulle gärna vilja att fler ateister började kritisera sin egna livsåskådning betydligt mer.

Vi är ju en form av apa med ett medvetande som stirrar ut i världsrymden och undrar hur det här egentligen gick till.

Tänker inte ni ateister i sådana banor?

Hela min existentiella förutsättning är ju helt ologisk.
Fattar du inte? Att vi överhuvudtaget kan kommunicera och undra över vår varande.

Vi borde ju inte finnas rent vetenskapligt. Eller hur?

Jag läser vad du skriver.
Grejen är inte att jag behöver vinna emot dig i någon argumentationstävling. Tycker mig bara se att du skulle kunna förstå om du inte var så jävla tjurskallig hela tiden.

På vilket sätt skulle min förklaring vara en begränsning? Jag talar ju om hur det faktiskt ligger till. Det är ingen begränsning eller vidsynt, det är som det är.

Vi är biologiskt skapta för det. Den mänskliga hjärnan är fantastisk i det avseende.

Jag är väl medveten om den vetenskapliga förklaringen till vår förträffliga hjärna.

Men ändå, varför finns vi här med vårt medvetande och allt?