Nödvärn - var går gränsen?

Var går egentligen gränsen för nödvärn/självförsvar?
Lite slappt sådär kanske man kan säga att man inte ska använda mer våld än nöden kräver om man hamnar i en trängd situation, men vad betyder det rent praktiskt?

Frågan har kommit upp i en tråd i Brott och brottsbekämpning. En kvinna i Bangladesh skar vid ett våldtäktsförsök av mannens penis, och det råder delade meningar kring om hon hade gått fri från ansvar om hon hade gjort samma sak här i Sverige.

Vad säger juridiskt kunniga läsare?
Min personliga uppfattning är att hon skulle ha bedömts ha använt betydligt mer våld än nöden kräver, men det vore ju bra med mer sakkunnigas uttalanden.

Tråden:

https://www.flashback.org/t1565236

I tråden diskuteras också den moraliska frågan kring händelsen.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13102049.ab

Mer våld än nöden kräver, fick höra ett hyfsat exempel.
Du jobbar i en kassa, det kommer in en person och ska råna dig. Hotar dig med livet med en pistol, du lyckas ta pistolen från gärningsmannen som springer ut från butiken, låter du han springa och tillkallar polis så har du gjort nog, men skulle du däremot springa ut och skjuta efter han, då har du använt mer våld än vad som krävs

Gränsen för nödvärn är faktiskt "snällare" än att man inte ska använda mer våld än nöden kräver. När en myndighetsperson använder våld (t.ex. en polisman) så kan man använda den principen, men när det är fråga om en enskild så får han eller hon faktiskt använda mycket mer våld. Gränsen för nödvärn är när det våld som använts är "uppenbart oförsvarligt". Men även om man använder mer våld än så kan man ändå vara fri från ansvar enligt reglerna om s.k. nödvärnsexcess. Enligt dessa regler kan man - om man använt mer våld än nödvärnsreglerna i och för sig tillåter - gå fri om man "svårligen kunnat besinna sig". Under alla omständigheter så måste det våld som använts i någon mån ligga i linje med ett syfte att avvärja ett brottsligt angrepp.

Jag har inte läst det aktuella fallet mer än ytligt, och det är en smula svårt att bedöma eftersom uppgifter om omständigheterna är en smula knappa. Vi vet alltså inte hur själva knivskärandet gått till. Jag får dock en spontan känsla av att karvandet av pillesnoppen snarare var en hämndaktion, även om det säkerligen var effektivt för att förhindra nya våldtäktsförsök. Eftersom hon hade en kniv, och uppenbarligen hade rätt god precision i karvandet så lutar jag åt att våldet var uppenbart oförsvarligt. Det hade utan större tvekan räckt med att hota med kniven för att avbryta angreppet. Då får man alltså fundera över om situationen var sådan att hon svårligen kunnat besinna sig. Här kan vi bara gissa, men det är väl inte helt uteslutet att det kan ha varit så.

Haha men kul hade det vart!

Nödvärnet måste stå i proportion till våldet eller hotet som man blir utsatt för. Utöver detta kan man ta i beaktande 24:6 BrB, där ett visst mått övervåld kan få användas.

6 § Om någon i fall där 1--5 §§ detta kapitel eller 10 § polislagen (1984:387) är tillämplig har gjort mer än vad som är medgivet, skall han ändå vara fri från ansvar, om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig. Lag (1994:458).

Någon gräns finns således inte, utan varje fall bedöms för sig.

Penisfallet låter i mina öron tämligen oproportionerligt, men sedan vet jag ju inte detaljerna.

I ditt exempel är det värre än så, det är nämligen inte längre fråga om någon nödvärnssituation. Rånaren har ju redan börjat springa från platsen, och om man skjuter efter honom så är det ju enbart av hämndbegär. Hämnd är inte nödvärn.

(Ja, man får använda visst våld även för att gripa någon men jag tänkte inte gå in på det här.)

Det kommer inte gå att i den här tråden kort fastställa var gränsen går. Systematiken är ju sådan att frågan bara kan avgöras i efterhand. Helhetssituationen måste tas, samt den ofrivillige gärningsmannens unika egenskaper osv.

Jag har i "Hjälten från Nås" skrivit om ett HD-mål som kan vara av intresse:
https://www.flashback.org/p19678435#p19678435

Mitt resonemang är att hon kunde ha stött kniven i t.ex axeln, benet eller något sådant om syftet var att undvika att bli våldtagen. Det borde ha stoppat honom. På så sätt blir det fällande för henne, enligt mig.
Att karva av hans penis känns mer som hämnd, och sådant är ju inte svensk lag så förtjust i - att enskilda personer utkräver hämnden menar jag.

Problemet är att man inte kan kräva av henne att hon ska göra just det mest lämpliga och välavvägda för att avvärja angreppet. Det blir mycket "å ena sida, och å andra sidan".

Å ena sidan kanske överfallet redan var avvärjt när hon fick tillfälle att ta fram kniven - å den andra kanske hon inte insåg detta, utan bara trodde sig ha däckat honom tillfälligt. Å ena sidan låg hon och sov och blev överfallen. Reagerar man rationellt då? Hurdan är hon, lättväckt och genast rationell? Å den andra....

Osv.

Om jag har en egen pistol då och skjuter ihjäl han? är det nödvärn då?

Jo, jag vet. Det är så enkelt att sitta "bredvid" och tycka till, eller att tycka till i efterhand. Men juridiskt sett kan man väl ändå kräva ett visst förnuft? Jag menar - inte har vi rätt att skjuta någon som stjäl vår plånbok? Det krävs ju av oss att vi ska bedöma situationen någotsånär i alla fall.

Att skära av honom snoppen framstår för mig som bökigare och svårare än att hugga honom i t.ex benet. Svårare att komma åt och sådär. Jag förknippar gärningen med attacken - att hon valde att göra som hon gjorde just för att snoppen var inblandad i brottets art, dvs en hämnd.

Det kan det mycket väl vara. Det lär dock också vara grovt vapenbrott för din del.