Kan inte erkänna en (levande) framgångsrik person.

Jag har lätt att hata människor. Dock om personen är död eller gravt skadad så kan jag erkänna dennes storhet. Känns som att jag måste ha ett "överläge" för att erkänna en bra sida hos en annan person. Det svåraste är väl ändå att gilla någon som är yngre och "bättre" än en själv.

Någon annan som aldrig erkänner en persons bra sidor, medan den lever?

Edit: Bästa vore om de som är "bättre" än en själv gick och dog, dock är det svårt, då det i nuläget finns ungefär sex miljarder människor.

Dubbeledit: Svårt det där med trådnamn.

Trippeledit: Ska det vara "Kan inte erkänna en (levande) person som framgångsrik." Kanske det borde.

Vad är det du vill att man ska diskutera? Det sitter ju enbart i din egen självkänsla. Och du vill veta om andra också är osäkra, eller vad?

Jag vill veta om andra också hatar andra som är "bättre", har mer pengar, mer muskler, högre status o.s.v.
Har du så svårt med läsförståelsen?

Edit: Förresten är det där ett säkert sätt att känna sig bättre, jag är inte så säker på att det har med självkänsla att göra.
Jag är bäst för mig själv, så även om andra är "bra" på något så är jag självklart värd mest själv, för mig själv.

Kanske inte just självkänsla, men om du nu är nöjd med dig själv och tycker att du är så bra, varför skulle du då känna dig så starkt hotad av "bättre" personer? Antagligen anser du att de har något du själv inte har. Det kanske gör dig avundsjuk och ditt hat väcks som en slags försvarsmekanism. Och du inte kan erkänna dem förrän de är döda, då du känner att de inte är ett hot mot dig längre.

Jag har inte problem med läsförståelsen, du kanske har problem med skrivförståelsen eftersom du editerar hela tiden. Däremot förstår jag inte poängen med att posta ett ämne i "Psykologi och psykiatri", där man endast frågar om andra "också hatar andra som är bättre än de själva". Samla alla som är osäkra på sig själva i en tråd liksom, eller vad är ditt syfte? Du borde döpt tråden till det istället.

Har en kompis som är så. E det någon jag nämner så är han sämst men är det någon han har upptäckt själv så ska han plötsligt vara Jesus. MEn jag fattar.

Förstår vad TS menar, det är lättare att hylla en död person t ex Mozart än en levande då denne inte kommer skriva/säga något negativt mot en själv, eller göra nya uttalanden som kan kännas kränkande. Det är lätt att tänka "mozart skulle aldrig ha behandlat mig sådär", så man upphöjer dne döde personen.

Det är en del, det andra rör den egna självkänslan och att man kanske känner sig orättvist behandlad, t ex att man tycker att man borde ha fått en plats i fotbollslaget och numera stör sig på Anders Svensson som platsar i landslaget, fast han egentligen inte är någon superstjärna...

Kan ha liknande känslor ibland. Detta då jag känner mig motarbetad och blir "hånad" medan andra hyllas som Gudar för i stort sett samma arbete, något som gör att mina agressioner växer.

Du är inte ensam. Min fostermamma är exakt likadan. Om britney spears sjunger på radio slänger hon ur sig :"men usch, den där vidriga slynan. Jag tål henne inte!" och då ler jag och tänker alltid :"det är bara för att britney har mer pengar, är yngre och har lyckats som du säger så."

Jag är nog raka motsatsen och ser det bra i folk istället. Om du träffar en helt ny person och istället för att försöka se brister på denne se det positiva egenskaperna så förändras din syn. Om personen i fråga nu är ett jävla as så tränger detta igenom de positiva egenskaperna tillräckligt snart för du ska få en uppfattning.

Detta gäller även framgångsrika personer. Jag hatade Justin bieber som alla andra för ungefär ett år sedan, men tog mig fan på honom och lyssnade genom skivan. Idag hatar jag inte honom, varken gillar honom men jag har en åsikt och det är att jag tycker killen är duktig men musiksmaken faller mig inte i tycket. Ge saker en chans, det är mitt motto iallafall.