Frågor till er som läser högskoleingenjör maskinteknik

Jag har sökt till högskoleingenjör maskinteknik på LiTH och CNC-tekniker som andra val på Örebro universitet. Jag har ett par frågor gällande högskoleingenjör maskinteknik som jag vill jätte gärna ha svar på.

1. Hur är lektionerna och studierna på högskoleingenjör maskinteknik? Är det svårt även för er som är duktiga & smarta?

2. Jag är inte så smart om man säger så men jag försöker och kämpar gärna för mina mål och behöver tid för att förstå saker och ting, därför undrar jag hur mycket tid ni lägger ner på att plugga osv. om ni har tid över för att göra något annat vid sidan om?

3. Hur ser era vardag ut?

107 sidvisningar och inget svar, var är alla som går på högskoleingenjör maskinteknik?

hej. jag läser maskin 3årig. precis klar med första året.

1. Jag är inte smart eller duktig.
Föreläsningarna är väl liknande gymnasiet. enda skillnaden att det går igenom allt lite fortare och det kan vara mer än 100personer under en föreläsning, vilket inte ger så mycket utrymme till att ställa frågor.

2. Har nog lagt ner ungefär sammanlagt 30timmars tentapluggande under mitt första år. Är väldigt lat. Men har klarat mig hittills.
Att vara smart och lat på högskolan är betydligt sämre än att vara ambitiös och målinriktad. Finns alltid tid till att vara förberedd inför en tenta. Bara du börjar från dag 1.

3. spontant. har inte varit på en föreläsning på 2 månader ungefär. lat som jag är

Jag har läst klart två år på högskoleing maskin.

1. Beror enormt mycket på hur mycket du jobbade i gymnasiet. Jag sket fullständigt i all matte samt fysik b och fick därmed LIDA mig igenom mekanik och matematik. Detta gjorde även att hållfasthetsläran blev ett elände.
Det är viktigare att vara duktig än smart. Vi har alla sorter, från bonngrabbar som lyckas bra pga bra studieteknik, till supernördar som jobbar flera timmar varje dag hemma och spikar alla ämnen, till slappare som jag och några till som väl är arketypen för begåvad slöfock som bara jobbar så mycket man behöver men inte mer. OBS: Förstås med undantag för de ämnen som jag har ett personligt intresse för. Detta är ju personligt för alla.
Maskinteknik har en del förjävla tunga kurser som mekanik och hållfasthetslära, men det är grymma egoboosters att ha under bältet så det klarar man om man vill. Om inte annat så finns det alltid omtentor.

2. Som sagt så finns alla sorter hos oss. Det finns ALLTID omtentor. Jag har polare som tog typ 8 år på sig att ta sin civing pga alla omtentor. Det VIKTIGA är att aldrig ge upp. Ca 40% av vår klass har hoppat av hittills. Dessa får aldrig tillbaka alla arbetstimmar de slösade. De som tog ett eller två eller tre eller tio IG och kämpade vidare till omtentan har framtiden för sig. Tar bara lite längre att komma dit. Eller mycket längre. Huvudsaken är slutmålet.

Kan du inte ta bakslag: skit i detta direkt. Alla som inte är superpluggisar misslyckas på en del, så är det bara. Många tar detta personligt, och det är de som hoppar av.

3. Föreläsningar ca 4tim/dag. Är det projektarbete/grupparbete/annat skit som tar upp resten av dagen så stannar jag och gör det. Vid tunga kurser som matte och mekanik har jag stannat kvar resten av dagen och gjort övningsuppgifter. De månader som studiemotivationen varit låg har jag skitit i om det är svårt och skjutit upp uppgifterna till sen, alt. struntat helt i dem. Det löser sig till slut.

Är det inga speciella jobb så brukar jag efter en halvdags föreläsningar dra hem och meka med bilen, spela wow, runka, äta mat, dricka kaffe, vad som.

En halv dag låter väldigt lite, men jag blir typ dubbelt så trött av 4 timmars tunga föreläsningar som en 9 timmars arbetsdag. Det är förjävla jobbigt att lära sig saker faktiskt, något jag hade förträngt när jag jobbade.

Jag tycker att maskinteknik är ett riktigt grymt program i alla fall och svarar gärna på fler frågor, vi behövs!

Till JohnMilton:

Hur tror du att arbetsmarknaden ser ut för nyexaminerade h.ing i maskinteknik? Sitter nämligen och velar mellan att välja detta eller h.ing i byggnadsteknik, båda vid LiTH.
Hur är kontakten med näringslivet? Har ni fått göra studiebesök osv?
Samt hur är könsfördelningen?

Mvh

Du nämner folk som tagit 8 år på sig för civing, men du går hing va?

Sånt där svänger. Jag tror bygg är lite lättare att få jobb i just nu.
Gå på det DU tycker verkar mest intressant. Det är extremt svårt att vara arbetslös som ingenjör så att sitta och dividera mellan två ingenjörsinriktningar är mer eller mindre hugget som stucket. Bäst är att titta på det som verkar intressantast.

Kontakten med näringslivet är väl lite olika. Vi har i.. Hm. Tre olika kurser tror jag det blir hittills varit på olika företag och främst studerat deras produktionssystem och tillverkningsmetoder.
Könsfördelningen är mycket nära 100% män. Designingenjörerna är ungefär 50/50, det är enda ingenjörslinjen där du öht ser kvinnor i princip.
Civil har fler tjejer än högskole såvitt jag sett, tjejer är ofta mer kåta på att folk ska se dem som duktiga och väljer utb utifrån titeln mest enligt mina hemska fördomar.



Stämmer fint. Jag har hört 5 år högskole 8 år civing som nånslags medeltal, detta inkluderar då alltså alla som sket i nåt ämne och hoppade på jobb för att sedan långsamt läsa in och ta examen officiellt lite senare. Vet ej hur dessa siffror stämmer överlag, det var en polare som läser civ på kth som hade fått dem från sin SYV.


Ska även tilläggas att många på högskoleprogrammet(kanske de flesta) satsar på att ta en master till slut, men har liksom jag resonerat att bachelor->jobb->master känns mest naturligt.
Alla har olika anledningar. Vissa hade inte poängen för civ helt enkelt.

Själv hade jag många anledningar. Främst är det så jävla svårt att bestämma sig. Hur vet jag redan innan jag alls smakat på ämnena vad jag vill bli specialist på? Sedan är det den ekonomiska biten. Jag hatar att ha dåligt med pengar, så är det bara. Att stanna upp i mitten och jobba in lite deg känns som ett välbehövligt andningshål.
Ren slöhet är också en viktig faktor. Fy fan för att nöta skolbänk i 5 år i streck.

Gillar man plugg och inte har dyra intressen/vanor är det mest tidseffektivt att söka civ direkt då de som gått högskole oftast får läsa till nån mattekurs för att antas till master. Det är förstås personligt om det känns värt för en.

Kan lägga in min syn på Maskinteknik (180p) som jag går nu.
Linjen är tung, inbilla dig inget annat. Pågrund utav labbar har jag varit kvar i skolan till 22:00 på kvällen vid ett fåtal gånger, tentapluggandet har gjort mig på gränsen till psykiskt sjuk av all press.
Min första tenta är om 1 vecka och jag kommer säkert kugga den, men jag får helt enkelt ta på mig det och plöja vidare helt enkelt.

Va med från början, det är mitt bästa tips! Får du en planering med uppgifter som rekommenderas att du ska göra i matten tex så gör alla de uppgifterna, hoppa inte över och tänk; "Jag kan ha tur så denna uppgift inte kommer med på tentan". Allt ska göras, inga undantag. Det var mitt största misstag.

Gå på ALLA föreläsningar och lektioner. CSN har skärpt kraven, så det är lättare än någonsin att få studiestöd uteblivet. Passa dig.
Men linjen är väldigt intressant trots de höga kraven. Man måste vara tjurig som fan och inte ge upp.
"When you're going through hell; Keep going!"

Jag slappade mig igenom hela gymnasiet och fick verkligen lida igenom matten i början, men nu efter 1 läsperioden så har jag börjat få allt på banan.

Läste du på Kth?

Jag läste ett år på högskoleingenjör på LiTH innan jag bytte till civilingenjör.

Jag skulle säga att svårigheten varierar från kurs till kurs, många kurser är tidskrävande däremot. Skulle säga överlag att programmet var medelsvårt, det är inget större problem att plugga så man klarar kurserna och samtidigt ha tid för annat som att festa. träna mm. Det viktigaste är att man strukturerar upp studierna på ett bra sätt. Vet iofs att det fanns de som i stort sett mest festade under kursens gång och sedan hårdpluggade mot slutet men har svårt att tro att särskilt mycket fastnar då. Jämfört med civilingenjörsprogrammet går de flesta kurser inte riktigt lika djupt men högskoleingenjör är fortfarande ingen barnlek, det fanns flera som hoppade av programmet för att de inte klarade studierna.

Är man normalbegåvad och inte hatar matte så kan man klara det om man strukturer studierna på ett bra sätt, har självdisciplin samt motivation.

Edit: Håller med en ovanstående att tentaperioderna är ett helvete! Dock så förtränger man det i efterhand. Där är det som viktigast att strukturera pluggandet. En del blir mer effektiva när man pluggar i grupp och en del mer effektiva när man sitter själv. Ta reda på vilken typ du är. Bestäm ungefär i mitten av kursen när du ska börja tenta plugga och se till att ha allt annat gjort innan den dagen så du bara kan fokusera på pluggandet. Jag själv brukar boka ett grupprum eller sätta mig på någon annan lugn plats med musik i hörlurarna och ladda upp med mycket kaffe och choklad och se till att jag kan allt som står i kursmålen (om ja hinner) plus göra så många gamla tentor som möjligt och försäkra mig om att jag förstår hur man löser varje typ av tentauppgift.

Lycka till!

Edit: Insåg att jag svarade på en 6 år gammal tråd....

Lånar tråden lite då jag tycker ditt svar var informativt.
Jag är osäker på om jag ska välja högskoleingenjör eller civilingenjör i maskinteknik, främst pga orolighet för klara plugget. Skulle kalla mig normalbegåvad och motiverad, läste matematik 5 och fysik 2 på gymnasiet med C i betyg i båda kurserna. Fick lägga ner 4-5 timmars plugg i en dryg vecka innan prov och liknande för att nå detta resultatet.
Hur mycket mer tid måste du lägga på plugg på civilingenjör jämfört med högingenjör?
Är det en väsentlig skillnad generellt mellan hög och civing. eller kan man ta sig igenom båda som normalbegåvad med rätt motivation?

Känns som nivån är lite tyngre på civil. men vet inte. Vore bra om nån svarade