Tjejer: Ålder och uppskattande

Hej hej jag är en kille på 18 bast och jag har varit med några tjejer hitills i mitt liv men bara med dom som varit runt 16-18 alltså runt min egen ålder, jag har först nu insett att dom flesta jag träffat i den här åldern mest bryr sig om utseende i grund och botten.
Jag ser helt okej ut men min starkaste sida är defentivt den sociala och det är så jag lyckats träffa tjejer genom att snacka och vara social, sällan man går och bara raggar upp någon och går rent på utseendet.

Jag har fått uppfattning att tjejer i min ålder ( dom flesta) mest är intresserad av att ha en kille att visa upp på fejan tex och att hur man är i grund och botten i inte spelar så stor roll, men jag tror nog att tjejer uppskattar en för hur man är när man väl lör känna dem.
Jag har inga som helst problem med det sociala utan ser det bara som en trevlig utmaning att "tina" upp lite blyga tjejer, oavsätt hur man ser ut så är man när man ryckt ut ur ett samanhang helt ny och har möjligheten att skapa sig en ny identitet, jag älskar verkligen att träffa nya människor och lära känna dom från grunden då alla egentligen ser men inte är riktigt är säkra med sig själv.

Jag ska nu efter jag gått ut gymnasiet börja på folkhögskola till hösten och det ska bli fantastiskt kul, speciellt eftersom jag nog kommer vara yngst.
Jag är ärligt talat lite trött på att träffa tjejer i min egen ålder, jag har väll inte träffat rätt personer och ärligt talat så tycker jag att tjejer är trevligare att umgås med än killar eftersom jag är väldigt empatisk person som gärna pratar känslor

Så frågan är till tjejer i 18-25 års åldern är om ni mer än innan uppskattar en snäll, trevlig, social och go kille eller om det blir ännu mer än innan, något att visa upp? =)

Jag uppskattar en kille som är trevlig, snäll och go, absolut. Men om det ska leda till någonting så måste det ju finnas en attraktion - att man finner personen attraktiv. Ett fint inre och ett fint yttre alltså.

Men om det gäller killar som man umgås med som vänner, så är utseende inte viktigt för mig.

Ja, jag tror du har en god chans att hitta någon som är mer - din stil - om du går upp i åldern. Sen att du ska börja på folkhögskola är ju bara en bonus. Det är sällsynt med ytliga fjortisar på folkhögskolor rent generellt.

Lycka till!

Jag fattar inte vad du snackar om, men kan väl säga något ändå. Roligt för dig att du är social och trevlig, det är alltid en bra sak. Vad gäller skolan kommer du förmodligen inte alls vara yngst, de allra flesta är nog runt din ålder. Jag gick själv ett år på folkhögskola när jag var 22 och var då äldre än medelåldern där.

Keep on trucking.

Jag ser helt okej ut men min starkaste sida är definitivt min sociala, och dom tjejer jag träffat har jag själv tyckt varit "för" snygga för mig, så jag tror att jag är mer socialt attraktiv då jag vågar ta plats och vara mig själv i nya och ovana situationer, inte gapig och bråkig utan bara mig själv.

Låter bra det!

Så troligtvis så blir folk väll lite mer dom själva när man blir äldre, men att vara sig själv måste väll vara smartast i längden om man vill få ett förhållande att funka, det är ju roligare om man träffar någon man har mycket gemensamt eller någon som bara är snygg och halvt borta tror jag nog, jag har som sagt tyvärr inte vidare bra koll på relationer med folk utanför min ålder

Frågan är bara om jag ska bete mig på något speciellt sätt, det har ju inte varit några problem med dom i min egen ålder men har dock ingen annan erfarenhet .

Äh, ska man bara umgås med varandra några månader under tonårstiden så är väl killen sociala skills det viktigaste.

Roligt och höra, men troligt vis så tänker som tjejerna jag ville träffa på precis samma sätt och ville träffa någon som är kanske +2 år så jag får väll sikta på någon i min ålder

Jag är 25+ men har inte sedan Facebook kom, när det nu var, jag är senil också, någonsin velat ha en snubbe för att visa upp honom på fejan?! Jag gillar dina teorier, det är charmigt.

Generellt gäller mindre yta och mer innehåll ju äldre man blir, ja.

Jag har själv inte råkat ut för detta att bli som mer än en "sak" istället för någon som man gillar att umgås med och vara tillsammans med oavsätt hur "bra" och hur mycket man syns på facebook och jag hoppas alla fall att det är något som är viktigare i min ålder som kanske försvinner ju mer säker man blir och kanske har med åldern att göra eller att jag kanske inte passar med dom jag träffat, alternativt att jag har en skum uppfattning om vad som är viktigt