Trådsanning? Nej, det här är ren spekulation, alla fakta är redan på bordet så det som återstår är ett rent gissande.
Jamen låt oss applicera Ockhams rakkniv här då och låt oss försöka skatta sannolikheterna för de olika alternativen.
Fyra av tio bilolyckor orsakas av alkohol eller droger, lägg till det ett okänt antal självmord i trafiken. Det finns ju såklart överlapp här, depression är ju en sidoeffekt av alkohol- och drogmissbruk. Men låt oss säga att det är 50/50 mellan självmord+alkohol+droger å ena sidan (mina teorier) och inte.
Ett antal observationer:
- Det var perfekt väglag, en landsvägsraka, mitt på dagen, molnigt så ingen sol i ögonen (allt detta har det skrivits om i tråden)
- En extremt van förare efter att ha kört över hela Sverige i många år för Lyxfällan
- En ny, extremt fin bil, med det senaste i säkerhetsutrustning som tex lane assist och automatiska nödbromsar. Om han nu tappat något eller fipplat med mobilen så borde lane assist ha pushat tillbaka honom på rätt sida av markeringarna.
- Mötande lastbil färdades långsamt 30-40 km/h
- Patrik hade festat natten innan och det finns indikationer om att han var glad i spriten (skrivs det också om i tråden), också en del mindre väl underbyggda rykten om att han inte tackade nej till en lina ibland också
- Sara skriver något kryptiskt på Instagram långt efter PGs död om hur svårt det är att "skilja sig från en man som inte längre är med oss", "ingen att bråka med och skrika på och att prata med". (Detta kan ju vara hur hon menar hur det känns, som att ensam gå igenom en skilsmässa, hon skriver inte att det var så att de faktiskt låg i skilsmässa eller ens pratade om det).
- Bilen vinglade in i fel körfält, sen tillbaka till rätt sida sen rakt in i fel körfält igen. Om han nu fipplat med mobilen eller tappat något och upptäcker att man är på fel sida av vägen och sen justerar så blir man ju shockad! "Oj helvete!" tänker man, man får adenalinpåslag och sen skärper man sig resten av färden.
Jag lägger absolut inga moraliska värderingar i hans handlande, jag kan faktiskt på många sätt känna igen mig själv i honom. Eller snarare, jag kan väl sätta mig in i hur det kunde förlöpa på det sättet. Han var en känslig(ja, den där tuffheten var en mask det såg man lång väg), högpresterande man med oresonligt höga krav på sig själv. Då brister det ibland och man sjunker väldigt djupt. Att supa till ibland kan vara som en säkerhetsventil.
Hur som helst. Jag tror inte vi kommer längre, sanningen tog PG med sig i graven som det verkar.
Vila i frid PG!
Citat:
Ursprungligen postat av
Inthemove
Vad sägs om att sluta fantisera? Det blir så dumt att skapa trådsanningar med noll procent fakta. Olyckor händer hela tiden utan smaskiga orsaker. Jag tycker du ska läsa om Ockhams rakkniv istället för manifestera såpopera här...