Finsk LO-ledare kvävd i bäddsoffa

Åh, vår kärlek stod flammande vallmoblomsröd
var gång smeden var ute med gänget.
På kammaren blåste vi under vår glöd
och begrep ej att fanken var lös.
En afton vid tröskeln det knarrade till
och det pysslade utanför dörren.
Någonting knäppte och se'n blev det still,
och se'n visste vi ingenting förrän
något drogs till som man skjuter ett spjäll.
Det var någon som röck i ett snöre!
Sängen for plötsligt ihop med en smäll
och jag gjorde ett jättelikt kast.
För sent, för vi satt redan fast!

In kom smeden och skratta': "Det här var just snyggt!
Det gick visst inte helt som ni trodde!"
Vi låg inuti sängen som sme'n hade byggt,
det var bara min fot som stack ut.
Där låg vi och tryckte och allting var svart,
och vi vred oss som maskar och snodde.
Och sen hördes från fönstret förskräckliga skratt,
där stod hela gänget och glodde!
"Vad tycker ni att vi ska ta oss till?
Jag får göra det endaste rätta.
Det här ska bli något för folk att berätta!"
sa smeden och bet mig i tån!!
Och se'n bar han ut oss på går'n!