Jag tänkte på det när jag läste tråden om "ni-reform". Hur fel det kan bli när man inbillar sig att man uppnår "det klassiska" genom att härma det gamla rakt av. En av forumets moderatorer beskrev t ex. hur han sa "ni" till äldre personer för att vara "artig" (utan att fatta, tyldligen, att äldre personer blir förolämpade av att "nias") och hur han tilltalade folk med "herrn" och "fröken". Det fick mig att dra på munnen.
Jag uppfattar det som om vissa yngre människor hamnar riktigt fel just genom detta.
Anledningen är att de saknar insikt om att man inte bara kan kopiera allt rakt av. Man måste anpassa det klassiska till det moderna.
Vill man vara en "äkta" gentleman så måste man alltså "översätta" forna tiders gentlemanna-beteende till den nutid man lever i.
..Annars riskerar man bli en löjeväckande anakronism, en maskeradfigur.
Detta gäller alltså såväl beteenden, hur man tilltalar folk, och hur man klär sig.
Föreställ er en 19-åring iklädd kostym med tillhörande väst och fickur, ansiktsbeklädd mrf fjunmustasch (som vill vara en grosshandlarmustasch från 1910) som kalvar omkring i Sverige 2011 och kallar folk för "Fru Nilsson" "Fabrikör Ekelund" eller "lilla fröken" (eftersom de sett att man gör det i svensk film från 40-talet). Är inte den lite skrattretande, allvarligt talat?
Vad anser ni i frågan? Visst är det trevligt att njuta av en förgången tid, men samtidigt inte möjligt att med värdighet kopiera den rakt av.
Jag uppfattar det som om vissa yngre människor hamnar riktigt fel just genom detta.
Anledningen är att de saknar insikt om att man inte bara kan kopiera allt rakt av. Man måste anpassa det klassiska till det moderna.
Vill man vara en "äkta" gentleman så måste man alltså "översätta" forna tiders gentlemanna-beteende till den nutid man lever i.
..Annars riskerar man bli en löjeväckande anakronism, en maskeradfigur.
Detta gäller alltså såväl beteenden, hur man tilltalar folk, och hur man klär sig.
Föreställ er en 19-åring iklädd kostym med tillhörande väst och fickur, ansiktsbeklädd mrf fjunmustasch (som vill vara en grosshandlarmustasch från 1910) som kalvar omkring i Sverige 2011 och kallar folk för "Fru Nilsson" "Fabrikör Ekelund" eller "lilla fröken" (eftersom de sett att man gör det i svensk film från 40-talet). Är inte den lite skrattretande, allvarligt talat?
Vad anser ni i frågan? Visst är det trevligt att njuta av en förgången tid, men samtidigt inte möjligt att med värdighet kopiera den rakt av.