Frågor om Jehovas Vittnen

Det står inte i Bibeln men framgår av vad Filon, en samtida till Jesus, skrev. Det framgår också av vad Josefus skrev. Det handlade om vad den religiösa eliten bestämt. Det är fråga om historiska uppgifter och sådana kan man oftast lita på. Det framgår också av Mishna från 200-talet, vars uppgifter stämmer med Filon och Josefus. Tanken var att Namnet inte skulle missbrukas. Essérna vid Döda Havet gick så långt att om någon uttalade Namnet skulle vederbörande bli utesluten.

I Esters bok finns Namnet inte alls utskrivet och heller inte i Predikaren.

"Till oöverskådlig tid" är alltid en korrekt översättning. Men begreppet KAN ändå syfta på evigheten. När det gäller 2 Mos. 3:15 får man väga in att Namnet inte finns i NT och att man där i stället använde omskrivande uttryck, precis som i apokryferna. Man kan därför inte påstå att "oöverskådlig tid" i det fallet innebär för evigt.

[quote=ttsp|95898882]
Du förvränger ledningens avsikt med beslutet om att lätta på reglerna.
Tanken är att lätta på reglerna eftersom det inte står solklart i bibeln vad som räknas som blod, inte att vara "oärlig som både vill äta kakan och ha den kvar."

BEROSSOS:
Ånda fram till i mars i år påstod ledningen att blod måste hällas ut på marken. Det innebar givetvis att det var förbjudet att lagra det för uppspaltning fastän ledningen från 1958 och framåt godkände att det gjordes för att få fram gamma globulin och 1978 för att få fram blödarpreparaten, som krävde stora mängder blod för sin framställning. Ändå hette det under denna tid att blodet bara fick användas "på altaret". En samling ärkeskrymtare är vad ledningen var.

Precist, det står inget om det i dom heliga inspirerade skrifterna, bara skrifter utanför, som lätt har kunnat påverkas av fariséerna, skriftlärda och andra onda människor på den tiden som hade makt.

Du säger själv att du "räknar mig själv som kristen, en bibeltroende sådan", ändå går du utanför bibeln, hur förklarar du det?


Accepterar du att Filon och Josefus kan visa vad vissa judar gjorde eller lärde på den tiden, men inte i sig visa att Gud hade gett ett sådant bud?

2 Moseboken 20:7 handlar om att inte: "missbruka Herrens, din Guds, namn", det säger inte: "Du skall inte uttala Jehovas namn", det är en stor skillnad. Det viktiga är hur namnet används, inte att det inte ska uttalas.

3 Moseboken 19:12 visar på vilket sätt Guds namn kunde missbrukas:
"Svär inte falskt vid mitt namn, då vanhelgar du din Guds namn. Jag är Herren."

Om Esséernas regel är bevis för vad Gud krävde, vilka andra Esséiska regler menar du då också måste betraktas som Guds lag? Och var i GT får du stöd för just dessa regler?

Och vad bevisar frånvaron av det utskrivna tetragrammet i två böcker, Ester och Predikaren i jämförelse med 7000 gånger i andra böcker? Var står det att författaren utelämnade namnet därför att det var förbjudet, eller mindre lämpligt att uttala det?

Du menar alltså att Bibel2000 har en icke korrekt översättning:

"Du fanns innan bergen föddes, innan jorden och världen blev till. Du är Gud från evighet till evighet." (Ps 90:2 Bibel2000)

Vilken översättning vill du att jag ska citera framöver?


Det är alltså din tolkning/översättning av ordet i 2 Mos. 3:15 ?
Men som sagt, det är tydligt att Gud skulle existera i evighet enligt Ps 90:2, och då kan man översätta 2 Mos. 3:15 att Guds namn skulle vara för evighet, det är min tolkning. Och att Guds namn skulle vara för evigt är simpel logik, annars får du förklara varför Guds namn bara skulle gälla fram till NT, och sedan döljas. Vad är tanken med att Gud vill dölja hans namn i NT?

1) Bibeln innehåller inte alla historiska fakta. Det är odiskutabla historiska fakta att judarna i allmänhet slutade att uttala Namnet.
2) Filon trodde att Bibeln gett ett sådant förhållningssätt och det verkar som att Josefus också trodde det. Men det var deras uppfattningar. Bibeln hade inte uttryckt någon sådan synpunkt.
3) Esséernas regel att inte uttala Namnet var inte Guds krav. Jag har inte påstått att det var Guds uttalade krav. Men det är ett historiskt faktum att esséerna hade denna hållning till Namnet.
4) Jag har inte påstått att hålllningen i Predikaren och Esters bok berodde på att det var förbjudet att använda Namnet. Men det visar at det inte var nödvändigt.

Ett faktum behöver inte förklaras. Varken Jesus eller apostlarna använde Namnet utan använde omskrivningar. När Stefanus relaterade judarnas historia använde han konsekvent andra benämningar där GT-texten använde tetragrammet. Hebréerbrevet 1:3 och 8:1 använder "Majestätet" i stället för Namnet. Johannes skriver "Gud" och "Fadern" ett sextiotal gånger i sina tre brev, inte Namnet en enda gång. Det som var gott nog för dem är gott nog för oss. Därmed anser jag att diskussionerna om Namnet är avslutade. Du har inga möjligheter att visa att Jesus och apostlarna använde Namnet.

Men i Andra Moseboken 3:14 frågar Mose vad han ska svara om israeliterna frågar efter Guds namn. Gud svarar då på hebreiska:
”Ehyeh asher ehyeh”

Detta översätts oftast till:
”Jag är den Jag Är”

Det heliga namnet JHVH (tetragrammaton) är direkt besläktat med verbet hayah (att vara) och utgör en tredjeperson form av samma stam: ”Han är”

Det tydligaste exemplet på att Jesus faktiskt använde det finns i Johannesevangeliet 8:58–59. Efter en het debatt med de religiösa ledarna om vem Jesus är i förhållande till Abraham, säger Jesus:

”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Jag Är, redan innan Abraham blev till.”

”Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelområdet.” (Joh 8:59)

Varför ville de stena honom?

Genom att inte bara säga "Jag fanns före Abraham", utan att även applicera den grammatiska formen "Jag Är" på sig själv, identifierade sig Jesus direkt med Gud. För åhörarna var detta att öppet använda Guds namn för honom själv, vilket de uppfattade som grov hädelse och därför plockade upp stenar för att stena honom.

Visst, men bibeln är den enda pålitliga källan till hur kristna ska tänka. Kristna ska hålla sig till skriften:

"Detta, bröder, har jag här för er skull tillämpat på mig själv och Apollos, för att ni genom vårt exempel skall lära er vad som menas med »Håll er till skriften«" (1 Kor 4:6 Bibel2000)
"Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv" (2 Tim 3:16 Bibel2000)

Ska du hålla dig till bibeln eller vill du gå utanför skriften? Du sade ju: "räknar mig själv som kristen, en bibeltroende sådan", ändå söker du svar från dom avfallna judarna.
Om en regel inte finns i skriften utan först dyker upp i senare religiösa traditioner, varför ska man som kristen följa dom?


Det är odiskutabel fakta att judarna gjorde många saker emot Guds lagar, dom t.o.m. förkasta Guds son. Varför ska vi anamma vad fariséer, skriftlärda och andra judar gjorde, istället för att läsa vad bibeln säger? Judarna blev förkastad av Gud som hans folk, och togs över av dom kristna:

"Jesus sade: »Har ni aldrig läst vad som står i skriften: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon. Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära frukt." (Matt 21:42-43 Bibel200)

Du har fortfarande inte förklarat anledningen till att Gud uppenbarade sitt namn, för att människor sedan inte skulle uttala hans namn, vad är det logiska med det?


Det har du inga bevis för, eftersom vi inte har originalhandskrifterna. Och det är skillnad mellan vad som står och vad som uttalades, du sade själv att prästerna uttalade Guds namn i templet, varför skulle inte Guds son som är överstepräst i himlen nu, kunna uttala hans namn?

Men inte heller jag har bevis på att man skrev ner Guds namn i originalen, det är möjligt att man var tvungna att vara försiktiga, och Gud accepterade detta eftersom han visste att folk ändå skulle förstå att han har ett namn. Och det är möjligt att Jesus och lärjungarna var tvungna att vara försiktiga med att uttala Guds namn på grund av den vidskeplighet som judarna hade mot Guds namn.
Men fakta är att GT har 7000 ställen med Guds namn, Gud avslöjade vad hans namn var i 2 Mose 3:15 Vad är orsaken till att det blev hysch hysch med Guds namn? Det enda jag kan tänka mig är att judarna gick till största del emot Guds lagar och bud, och därför skämdes och fruktade Gud, och vågade inte använda namnet, det var värdeladdat, så som det är även idag.


Du sade själv att prästerna använde namnet, och du sade att Guds namn var känt bland många. Och Jesus sade att han hade gjort Guds namn känt för lärjungarna, och ändå menar du att Jesus och lärjungarna aldrig, inte en endaste gång uttalade Guds namn, du inser väl att det är orimligt?

Det är en väldigt långtgående slutsats.

Jag håller med om att det i Johannes 8:58 bokstavligen står "egō eimi", alltså "jag är". Men varför måste det betyda att Jesus uttalade Guds namn? I 2 Moseboken 3:14 i Septuaginta står "egō eimi ho ōn", alltså inte bara "egō eimi".

Och "egō eimi" används också av andra personer i NT, t.ex. mannen som blev botad i Johannes 9:9.

"Några sade: »Jo, det är han«, och andra: »Nej, men han är lik honom.« Själv sade han: »Det är jag.«"

Betyder det att mannen identifierade sig också direkt med Gud?

Så vad i Johannes 8:58 visar specifikt att Jesus uttalade Guds namn, i stället för att han gjorde anspråk på att ha existerat före Abraham?

Jag litar på att vi har det korrekta budskapet i de bevarade handskrifterna till NT, vilket du tydligen inte gör. Det betyder att Jesus och apostlarna inte använde Namnet. Som texterna visar använde de i stället ersättningsord. Om vi inte kan lita på handskrifternas vittnesbörd är vi i en svår belägenhet. Då kan allt möjligt ha blivit ändrat. Om NT inte använde Namnet behöver vi inte heller göra det. Det som dög åt Jesus och apostlarna duger åt oss.

Jag går inte utanför Skriften. Att vi behöver historiska källor betyder inte att dessa avgör vad Gud menar. Att profetiorna om välrdsväldena hos Daniel liksom Jesu profetia om Jerusalems förstöring har gott i uppfyllelse det vet vi genom historikers vittnesbörd, inte minst Josefus.

Det är en red herring, jag litar på att budskapet i bibeln är tillräcklig för att få reda på Guds vilja.
Du verkar tro att bibeln är skriven av Gud ord för ord, men bibeln är tydlig med att skrifterna är inspirerade av Gud. Bibeln är inte som dom tio budorden som Gud själv skrev på stentavlor.

Så det är en viss skillnad mellan stentavlorna och skrifterna.

Gud har bevarat hans budskap i dom inspirerade skrifterna, men det är inte samma sak som att varenda bokstav och ord som vi har är enligt Guds vilja. Du är förmodligen medveten om det har funnits olika varianter av manuskript, inspirationen gäller dom skrifter som bibelskribenterna skrev, men vi har inte kvar deras originalhandskrifter. Därför måste man skilja mellan den ursprungligen inspirerade texten och dom senare avskrifterna. Att det finns textvarianter visar att dom inte nödvändigtvis är identiska i varje detalj.

Om Gud hade velat att bibeln var exakt enligt hans tankar ord för ord, så skulle han ha skrivit den själv, men nu valde han ofullkomliga människor som skulle föra vidare hans tankar. Det finns en mening med det, som handlar om den fria viljan, och att människor skulle kunna förvränga bibelns budskap:

"I Paulus skrifter finns somligt som är svårt att förstå, och detta liksom vad som står i de övriga skrifterna förvränger okunniga och obefästa människor, till sitt eget fördärv." (2 Petrus 3:16 Bibel2000)

"Därför låter Gud villfarelsen få makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan har valt orättfärdigheten." (2 Thess 2:11-12 Bibel2000)

Om man fastnar i detaljer, så som att Guds namn inte står i NT, så missar man hela bilden där Gud uppenbarade sitt namn för Moses, och att det namnet skulle vara för evigt:

"Detta skall vara mitt namn för all framtid; med det namnet skall jag åkallas från släkte till släkte. " (2 Mose 3:15 Bibel2000)


Det kan du inte bevisa, tvärtom sade du själv att prästerna använde Guds namn, varför skulle inte Jesus och lärjungarna kunnat använda Guds namn, om än inte så öppet för vem som helst?


Då får du problem med andra avvikelser i manuskripten. Har du ens undersökt detta?


Som sagt, du vet inte, men vi vet att Gud aldrig har sagt att inte använda hans namn.


Att en judisk religiös tradition hade utvecklats till att man undvek att uttala Guds namn visar vad vissa judar gjorde. Det visar inte varför kristna skulle göra samma sak. För att komma fram till det måste man visa att Jesus och apostlarna undervisade om ett sådant förbud. Och det är just det som saknas.


Ja, Josefus är en bekräftelse, men inte en förändring i Guds budskap.

Vi kan använda oss av utomstående källor till mycket, men inte för att tala om hur kristna ska se på saker och ting, det är att gå utöver skriften.