Ett jämställt förhållande!

Jag håller med om att ett förhållande där man inte styrs av stereotypa könsbundna förväntningar är det bästa. Men jag skyr orden "jämställdhet" och "jämlikhet" som pesten då de är (speciellt i Sverige) totalt genompolitiserade ord som för in en giftig dimension i förhållandet mellan två personer och ofta har effekten att förvränga folks kommunikation och ärlighet. Två intelligenta människor som älskar varandra arbetar tillsammans ut sitt samliv: inga yttre åsikter eller ideologiska begrepp hör hemma i ett sunt förhållande. När en eller båda av parterna börjar hänvisa till yttre "måttstockar" för hur ett förhållande "bör" vara är det ett tydligt tecken på att den inre glöden börjar falna: de som lever i sann jämlikhet behöver inte ens nämna ordet.

I det förhållande där samlivet blir politik och kohandel har kärleken och den ömsesidiga respekten redan flytt.

And now for something completely different, Macho Fantasticos syn på relationer: http://www.youtube.com/watch?v=-WNxrZRhdPE

Vem tvingar dig till nånting? Ignorera sådana personer.

Det var dock endast en liten protip: Kvinnor gillar generösa män, och det betyder inte att dom förväntar sig att man ska bjuda på allt, men ett exempel: Om ni är ute ett gäng och du bjuder på taxin in till stan, sådant markerar alfastatus på ett subtilt sätt.

Fast då krävs det ju att man verkligen har råd med det. Om en man bjuder på taxi och annat och sen sitter fattig hemma de två sista veckorna på månaden med bara makaroner hemma så imponerar det inte på något kvinna. Snarare tvärtom.

Men kvinnor tycker om generösa män, alla människor gillar väl såna, men man kan vara generös med känslor, praktiska göromål så allt handlar inte om pengar. Men denna generoistet ska vara riktad mot kvinnan, inte alla hennes väninnor och alla vänner hela tiden. Att hjälpa några väninnor och vänner anses okej, men att sprida sin generositet som frön för vinden är ingen hit heller.

fungerar bara i teorin att bådas röster är lika värda i alla frågor, i praktiken så är den ena alltid starkare i vissa frågor och den andra i andra frågor.

Yes

Jämlikhet är väl detsamma som "alla människorslika värde" internationellt sett medan jämställdhet begränsas till enbart kvinnor och män. Men alla raser, religioner, kulturer eller politiska tillhörigheter består av kvinnor och män, så att jämställdhet eller jämlikhet skulle vara mer "politiserat" i just Sverige förstår jag inte.


Vadå "sann jämlikhet"? Du kan inte mena allvar om du menar att det finns något som kan kallas sann jämlikhet? (utgår ifrån att du blandar ihop jämställdhet med jämlikhet men det får passera)



Låter lite som en diktator som är rädd att förlora makten


Jag upprepar: En diktator som vill behålla makten?

Känner igen dessa förväntningar på mig som man och kan bara berätta att sedan jag fått kontakt med riktiga feminister så inser jag att jag slipper dessa tunga förväntningar om vi lever i ett jämställt samhälle...

Är det så? Jag kanske har fel, men varje gång jag har hört någon använda ordet "jämlikhet" i t.ex. samhällsdebatten har det alltid varit kopplat till frågan om jämlikhet mellan män och kvinnor. Att det internationellt sett skulle stå för "alla människors lika värde" känner jag inte till. Menar du t.ex. att engelskans "equality" används främst för människor "i allmänhet"? Så som jag uppfattar det så är det starkt kopplat till debatten om kön/genus.


Här får väl ord stå mot ord då vi verkar ha olika uppfattningar. Jag upplever det absolut som att termerna (speciellt "jämställdhet") är mer politiserade i Sverige än på andra håll i världen. Termerna har i svensk statsideologi blivit sacrosancta och ställda bortom ifågasättande, de har gjorts till verktyg för makt (ett starkt tecken på något som blivit politiserat: det har blivit ett verktyg för inflytande och maktutövning). Tanken med det hela har ansetts vara "god", som alltid här i Sverige bryr man sig mer om att verka vara en snäll och schysst person i andras ögon istället för att faktiskt få något gjort. Men vad det i praktiken har lett till är att inkompetenta, medelmåttiga och bittra personer fått ännu ett verktyg att hävda sig och uttrycka sitt missnöje (vissa av dem bygger t.o.m. hela karriärer på det!). Den kvinna eller man som är stark i sig och vet vad h*n vill här i livet tar sig fram oavsett hindren, det är bara den person som känner sig otillräcklig som flyr in i allmänna principer och förordningar som hur "man" bör göra och vara och hänvisar till abstrakta ideal som jämlikhet och jämställdhet. Det är det jag menar när jag säger "I det förhållande där samlivet blir politik och kohandel har kärleken och den ömsesidiga respekten redan flytt". När en av parterna (i vilket förhållande som helst) börjar hänvisa till abstraktioner som endast finns i idévärldens förtrollade rike så slutar den parten agera som en självständig individ och ett friskt människodjur och blir istället en genompolitiserad robot, h*n gör sig till ett organ för andras idéer och tankar. Allmänna principer och moralkakor förgiftar alltid det personliga och intima. Detta borde vara något självklart, men i feghetens Sverige vill man hellre vara "korrekt" och även vara ansiktslös massmänniska när man med sin partner delar upp disk, tvätt och andra sysslor.

När folk "inte förstår" vad man menar när man påpekar att termerna "jämlikhet" och "jämställdhet" blivit grovt politiserade i Sverige så utövar de (medvetet eller omedvetet) i själva verket det feministiska teoretiker brukar benämna som härskartekniken osynliggörande.


Ja, du har rätt. Jämlikhet i sig är en abstraktion och kan aldrig fullt uppnås i verkligheten, det är inte ens önskvärt eftersom alla är olika och unika. Ju mer man tänker på ordet, desto mer förstår man hur sjukt och onaturligt det egentligen är, hur konstlat (enda sättet att inte se detta är att inte tänka över ordet, men så är det väl med allt?).

Det var slarvigt av mig att skriva "sann jämlikhet". Jag menade någonting i stil med "det bästa som kan uppnås mellan två personer är att de är sig själva i sitt umgänge med varandra".


Jag låter lika mycket som en diktator som vill "behålla makten" som de som ständigt gastar om "allas lika värde" låter som medelmåttiga, intetsägande, gråa massmänniskor. Olika sätt att se på saken, vilket är bäst? Vem vet, jag kanske är en "diktator"? I en värld där få är starka och långt fler är svaga, blir det inte oundvikligt att de starka framstår som "diktatorer" i de svagas ögon? De svagas enda fördel är att de är långt fler, så de hittar på teoretiska ramverk för att rättfärdiga sitt missnöje och sin avundsjuka, skyla över sin svaghet och dränka sitt egna självförakt. Dessa ramverk kallas saker som kristendom, islam, kommunism, fascism, socialism, feminism, etc...

Betträffande Macho Fantastico: chill out. Det var menat att driva lite med hela den allvarliga diskussionen. Jag ser absolut inte killen i klippet som ett föredöme, män som slår kvinnor är fega och svaga kräk.

Självklart. Men vem har inte råd med att bjuda på taxi nångång? Jag lever sannerligen inte fattigt, jag har ett enkelt jobb inom livsmedelsbranschen och tjänar inga stora summor. Det är väl snarare upp till vad man prioriterar? Om man insisterar på att köpa massa nya dyra skor varje månad eller nått liknande så kanske man inte har råd att vara generös.

Och du har helt rätt, det behöver inte vara materiel generositet, det jag tog upp var ett exempel.

Ja nu vet jag inte exakt vad din definition av 'riktiga feminister' är men hursomhelst, som Yori skriver så gillar alla generösa typer, vare sig det är män eller kvinnor. Altruism inför sina nära och kära kommer alltid att uppskattas, och är det av motsatta kön, kanske även ses som attraktivt. Jag tror inte det är en social konstruktion, men även om det är det, borde vi göra något åt altruismen?

Men det där gäller ju vänner också. Går jag och handlar i baren så handlar jag till mina vänner också. Den som har pengar till taxi betalar. Nästa gång är det min tur. Jag gillar inte heller snåla människor.

Vilka klyschor du levererar. Självklart gillar du inte snåla killar för då försvinner ju din möjlighet till att utnyttja deras välvilja.

Det finns vissa sorters människor som är värre än snåla giriga djävlar och det är parasiter som dig och idioterna som bjuder dig.

Ja du lilla vän. Varför envisas du med att vara så jävligt otrevlig hela tiden? Kan du inte snälla försöka att skriva ett trevligt inlägg ngn gång? Inte för min skull utan för alla dem som tvingas läsa din dynga