Finns ingenting?

Vet inte riktigt vad TS egentligen menar efter första inlägget.

Men om frågan handlar om i fall ingenting faktiskt är någonting så tycker jag i alla fall det finns ett starkt (språkfilosofisk?) argument emot detta.

Tänkt följande:

1. Ingenting är godare än glass.
2. Glass är godare än bruna bönor.
3. Alltså, ingenting är godare än bruna bönor.

Om "ingenting" faktiskt är någonting så stämmer detta argument, men vi ser direkt att det är inte på det sättet vi använder ordet "ingenting", så "ingenting" måste väl antas vara icke-existerande, eller?

Vet inte hur mycket detta tillförde till diskussionen... aja, over and out.

ingenting borde ju inte kunna existera om det finns en existens. Vi vet (eller tror vi bara?) att rummet universum expanderar, jag har väldigt svårt att tänka mig hur man kan skapa något ut av ingenting. O andra sidan är dessa tankar inte lätta

Så vad är ingenting egentligen?

Låter lite som Matrix...

-Ingenting är godare än glass- är väl blott ett "lite slarvigt"
uttryck för - Av allt ätbart, är glass det som smakar mig bäst.

Edit : Detta inlägg tillför ej heller tråden något väsentligt, dock
trevligt med "hemma-filosofer" - vilken kategori även undertecknad tillhör. mvh

det vore paradoxalt om ingenting fanns... vi lever för evigt, för att ingenting kan inte finnas

Ingenting finns faktiskt om vi ska tro vad Sartre en gång sade. Det du benämner som ingenting hör hemma i det så kallade "icke-varat". Det är med andra ord alla negationer som finns där. Sedan finns det massor av andra former av vara som han går in på som jag just nu inte kan minnas eller definiera. Men det du just sade tillhör i icke-varat, och existerar därför- i en oexistens. Exempelvis finns allting i världen framför mig just nu så fort jag bara tänker på det, men det finns nödvändigtvis inte i varat.

Vet inte hur väl det här svarade TS, men det kan i vilket fall användas som ledtråd till att hitta möjliga svar på ämnet.

I mina ögon är ingenting detsamma som utrymme. Alla våra förnimmelser utspelar sig i ett utrymme och beroende på livsåskådning består detta utrymme av sinnet, själen eller kanske Gud. Det går att uppleva detta utrymme, eller ingenting, genom att fokusera på avståndet mellan tankarna.

Tänk ditt eget namn högt för dig själv. Notera skillnaden mellan medvetna och omedvetna tankar: du tänkte just ditt namn medvetet, men när du hade slutat tänka ditt namn fortsatte tankar att utspela sig. Lyssna mellan dem. Uppmärksamma utrymmet som tankarna befinner sig i. Det är ingenting.

Att anta att ingenting inte existera var en av de tidiga misstagen man gjorde i matematik. Man försökte under antiken att förklara hela världen med matematik men just eftersom man glömt inget (0) så gick inte allt att förklara. Utifrån den erfarenheten av historien skulle jag säga att ingenting kan existera. (vet det blir lite krångligt när man säger existera om icke existerande saker. )

Som jag ser det är "ingenting" inte någonting, alltså en brist på vara eller varande. "Ingenting" finns således inte i bemärkelsen att det faktiskt existerar, men det gör begreppet (bristen på varande osv) och vi behöver det exempelvis för att definiera utrymmet mellan planeter, vakuum, som ju så att säga "består" av just ingenting.

Men du menar alltså att vi, i strikt mening, kan veta att ditt medvetande existerar? Jag antar att vetskap strikt mening i sammanhanget innebär att du menar en rationell skeptisk invändning saknas. Om så är fallet så är jag av en annan åsikt.

Angående trådstarten så har detta varit på tapeten tidigare. Själva frågan är missvisande. Finns avsaknad av något? Om inte P, finns i så fall inte P? Egentligen handlar det väl bara om synsätt, ingenting finns i oändlig utsträckning och det finns inte alls, och det här är dessutom helt oproblematiskt.

Med strikt menar jag något som inte kan ifrågasättas. Du kan förmodligen inte ifrågasätta att det finns något som utgör dig. Huruvida din kropp existerar är alltså en annan fråga. Med det förhållningssättet kan du än mindre veta att mitt medvetande existerar. Jag behöver inte ens vara en zombie, jag skulle helt enkelt kunna vara en hyggligt bra programvara som kan tolka frågor och ge svar på ett naturtroget vis.

Nej, ingenting finns inte. Det finns frånvaro av saker, vilket "ingenting" syftar till. F.ö har jag kommit fram till att allting finns.
-"Men flygande bilar finns ju inte"
Nej, men då pratar vi om saker som inte finns. Det är en helt annan sak. Men allting som existerar finns.
Ingenting kan inte existera för om det gör det så övergår det i att vara någonting. Tror mer det här handlar om semantik än filosofi egentligen. Brister i våra verktyg för begreppsbildning skapar frågor som svaras genom att se bristen i hur frågan är formulerad, tänker jag.