Min rädsla för rabies förstör mitt liv

Ni som tipsade mig om att söka hjälp har nog rätt. Jag är rädd för att min rädsla kommer att öka avsevärt konstant om jag inte gör något åt det.

Som tex idag när jag var ute och gick. Jag ser något på vägen och är tvungen att stanna för att kolla vad det är och jag är rädd för att det kanske var en skadad/död fladdermusunge och jag går vidare, men förstås måste jag säkra mig om att det inte var det så jag återvänder och tittar och det är något som inte är mer än än 1 cm stort och grått. Jag rör det lite med foten för att försöka få fram vad det är. Detta är rent tvångsbeteende för mig eftersom jag måste ha kontrollen över saker och ting känns det som. Jag går vidare och sen kommer tillbaka för att titta mer. Jag hittar en pinne och petar på det och märker att det går att peta "igenom" saken. Jag tar upp det och tittar och då är det bomull eller något liknande eftersom det går att dra sönder. Nu förstår jag att det inte är en fladdermus unge eftersom den inte hade gått sönder och jag ser ju att det inte är det.

Men här slutar inte min besatthet. Jag tror fortfarande att det kan vara tex päls från en fladdermus eller vad fan som helst. Notera att jag inte tror att jag kommer att smittas av en bomullstuss från gatan, men min hjärna är fortfarande i panik. Det här går inte. Jag måste söka hjälp. Jag går under tror jag.

Edit: Jag är rädd också för att min rädsla kommer driva mig till att en dag gör jag ett misstag och plockar upp något och så är det ett djur med rabies och så får jag det och dör.

Hur gick det för dig, lever du?

Är själv i ungefär samma situation som du var i, blev biten i Thailand för 6 veckor sedan, fick sprutor till förbannelse både i Thailand och hemma i Sverige. Alla doktorer säger att det är noll risk att drabbas av rabies om man fått vaccin innan man uppvisar symptom, ändå sitter jag har nu och tycker mig känna än det ena och än det andra symptomet och funderar på vad fan jag ska göra av mina sista dagar i livet. Jag fattar ju själv att det med 99,99% säkerhet är inbillning, men det är lika jobbigt för det. Har dock inte börjat nojja mig för att bli biten av djur, men det kanske kommer det också...

Tröstade mig med att lägga in en gratulation till att jag överlevde i min Google Calendar till min födelsedag år 2015. Kommer ju se tillbaka och skratta åt mig själv då - om jag lever dvs

Hej,
Jag lever. Det var en oerhört tuff period och jag var nedgången psykiskt. Det tog rätt många månader innan jag blev "normal" i den benämningen. Men jag insjuknade aldrig och om jag hade gjort det hade jag nog inte skrivit här längre hehe. Det är inbillning, kan säga det till 99,99 säkerhet. Hjärnan är duktig på att spela spratt och få en att tro en massa saker. Har du inte fått symtom innan du börjat få sprutorna så är det lugnt. Du kommer att överleva.

Hoppas att du kan gå vidare utan att ha några psykiska men.
Och klappa inga fler hundar utomlands! (det kommer jag iaf inte göra )

Skönt att höra att du lever!

Jag tycker mig fortfarande känna symptom som t.ex. lite lätt smärta kring bitstället då och då, men jag blev biten i vänstra knäet och ibland känner jag samma typ av smärta i höger knä så det är nog nåt annat, om det inte är ren inbillning. Det är såklart psykiskt påfrestande att gå om kring och tro att man när som helst ska börja tugga fradga och dö inom loppet av någon vecka, men på ett sätt är det lite befriande - alla vardagskrämpor blir liksom triviala i jämförelse. Det här med att jag tycker mig ha lite ont i knäna då och då helt plötsligt - tja, skulle det visa sig vara reumatism så är det ändå bättre än att ha rabies! Och skulle man drabbas av typ HIV eller nåt så är det också piece of cake i jämförelse med rabies som har 100% dödlighet inom loppet av två veckor från att man får symptom. PLus att nu har man ju fått vaccinet - skulle man bli biten av nåt i framtiden så borde man ju vara bättre skyddad... eller?

BTW, det är inte bara hundar man ska se upp med. I mitt fall var det en minigris som gick till plötslig attack när jag satt på huk och skulle ta en bild sisådär två meter bort! Den tyckte nog mitt knä såg ut som ett gristryne... Har även hört att apor ska vara förtjusta i att bita folk.

Jo, inbillningen är svår att jobba mot. Man tycks känna efter oerhört mycket och hjärnan vet väl inte riktigt hur den ska reagera. Jag tyckte mig känna hur det pulserade i handen där jag blev biten och var övertygad om att jag skulle falla in i dvala/sjukdom dagen efter. Sov inte så bra natten efter om vi säger så.

Egentligen ska man väl undvika alla djur när man är utomlands. Den läxan har jag lärt mig nu. Även om djuret inte ser sjukt ut så kan rabies symptom visa sig på olika sätt hos djur. Jag klappade och matade apor och klappade hundar långt innan jag blev biten vilket ökade på min rädsla och jag trodde viruset fanns i min kropp fast jag inte fått symptomen. Man måste försöka att undvika tankefällorna, att späda på sin rädsla. Det är inte lätt, men vad ska man göra?

Ja, alltså, det är lite oklart exakt om du har ett bättre skydd eller ej. Blir du biten av ett djur igen så behöver du bara en spruta med vaccin. Men jag utgår ifrån att om du har fått vaccin i kroppen så är det bättre än om du inte har fått det så att säga. Men jag vet ej exakt.

Känner igen det där med en pulserande känsla - har känt exakt samma sak då och då där jag blev biten. Kanske kan har något med immunglobulinet och vaccinet att göra?

För min del har rädslan lugnat ner sig nu, har sysselsatt tankarna med andra saker och nästan helt glömt bort att känna efter Det känns faktiskt som att den här tråden har hjälpt till också, bara att veta att man inte direkt är den första som gått omkring och oroat sig för rabies. Skönt att höra att du överlevde och har kommit över rädslan, annars hade nog den här diskussionen haft motsatt effekt

Absolut. Jag hade önskat att det fanns någon där att bolla frågorna med när jag var med om hela den här händelsen. Det kan vara lite mer än vad hjärnan klarar av att ta in. Vi planerar våra liv och schemalägger stora delar utav tiden vilket gör att en sån här chock kan vara svår att ta in. Man vet inte hur man ska hantera faktumet att man vilken sekund som helst kommer att falla in i en sjukdom som dödar dig på några dagar. En enormt smärtsam och plågsam död. För någon som kommer ifrån medelklassen och inte direkt har några erfarenheter av döden kan det bli en smärre chock att få uppleva och vara med om något sådant. Så var det iallafall för mig.

Jag försökte googla och googla men fann direkt inga svar på mina funderingar. Jag skrev ner ganska mycket av mina känslor och tankar från denna tiden i en dagbok. Det kan vara till hjälp för senare när man kan se rationellt på sina tankar och känslor.

För min egen del så planerar jag att gå till en psykolog för att kunna bearbeta hela händelsen och vad det ledde till. Det kanske jag inte kommer göra just nu, men åtminstone någon gång för att kunna se vad det var som allt detta ledde till för mitt psyke och varför man reagerade så starkt som man gjorde.

Hoppas att du mår bättre nu och kan fortsätta leva friskt och bra liv!

Ps. Just frågorna om varför det pulserar där man blev biten vet jag inte exakt. Det kan ha göra med vaccinet eller hemoglobinet, men kan ju också vara hjärnan som spelar ett spratt. Den kan vara rätt duktig på det.

Sök psykologhjälp. Innan rädslan tar över och förlamar dig.