2011-05-22, 02:20
#1
Vilket annat ställe än just detta delforum? Tror inte det finns något sådant som passar bättre i sammanhanget. Det här är i all mening en tripp- och rusrapport även om den vid första anblick inte ser så ut. Men i ett försök att inte göra bort mig skall jag väl börja med att förklara lite hur jag har tänkt mig det och i samma veva försöka följa mallen.
Tanken är att detta ska vara en rusrapport men även försöka vara en diskuterande tråd då jag är något utav en rookie. Hoppas på diskussion från såväl nykomlingar (som jag själv) som veteraner. Allra helst ser jag intelligenta inlägg men man får ta det man får och förtjänar antar jag.
Antal intagna: 5 x 100mg. Till att börja med 3st för att sedan efter ca 2 timmar boosta med ytterligare 2st.
Jag skriver mycket i ett normalt tillstånd. Även om det vid senare tid inte har blivit lika mycket som jag då började för ca 10 år sedan. Igår, efter att ha tagit de 3 första börjar kroppen slappna av efter ca 40 minuter. Jag har aldrig tagit det tidigare och förstår inte riktigt effekterna då det gradvis börjar verka. Vad jag förstått av "akademisk" information är helt enkelt att det är smärtstillande. Men sakta men säkert börjar effekterna att öka. Efter avslappningen börjar min röst att bli lite hesare och har man testat på spoken word eller standup poesi så känner jag omgående att det här kan vara något. Rösten är inte monoton utan jag bibehåller fortfarande rytmen.
Efter mina 2 "boosters" så smäller det till på riktigt. Jag börjar känna mig illamående till en början och har en känsla av att jag behöver socker. Så hederlig choklad gör susen. Mitt huvud känns lätt, lätt som luft och det finns inget som går att jämföra med euforin jag känner inför mig själv. Inför folk i min närhet även om det bara är jag i lägenheten. Jag och ett rött anteckningsblock. Det var många år sedan jag skrev på hederligt vis med papper och penna utan distraktionen av ljudet av tangenter. Då jag fortfarande känner mig någorlunda yr så är det svårt att sitta framför en dator och då gör papper och penna underverk.
Jag känner bara. Vad är det med tradden som för mig till ett annat plan? Vad är det med substansen som på något sätt känns helig trots att jag ej är religiös på något sätt. Heligt känns som fel ordval även om jag är troende. Men ändå känns det heligt. Vad är det med tradden som försätter mig i ett tillstånd där jag nästan kan se vad vi kallar för kreativitet; nästan ta på den, smaka på den? Det känns som om kreativitet finns där ute någonstans. Som en karaff med oändlig botten full av det där vi enbart tror att en del utvalda människor har haft lyckan att bli välsignad med. Kanske talar jag om talang. Det känns som att karaffen finns där ute i luften och att jag kan tappa den på det jag söker efter vilja.
Vad är det med tradden som ger mina ord mening -efter- att jag skrivit ner dem? Det känns som ett bakvänt tillvägagångssätt men likförbannat är den så värdefull för mig. Likförbannat är den alldeles fullkomligt fascinerande och påståendet "kill your darlings" har aldrig haft så lite betydelse som då.
Majoriteten (får jag åtminstone för mig) av de som skriver på daglig basis gör det i förhoppning att en dag få uppleva drömmen av att få kalla sig själv för författare, och ännu mera betydelsefullt, bli kallad författare; bli tilltalad som författare. I euforin kändes det ju naturligtvis som så, även om jag nu i efterhand, utan att nedvärdera de ord jag lyckats printa ned, inte känner mig som en författare; har aldrig gjort, kommer aldrig att göra, förutom under ruset.
Vad är det med tradden?
Tanken är att detta ska vara en rusrapport men även försöka vara en diskuterande tråd då jag är något utav en rookie. Hoppas på diskussion från såväl nykomlingar (som jag själv) som veteraner. Allra helst ser jag intelligenta inlägg men man får ta det man får och förtjänar antar jag.
Antal intagna: 5 x 100mg. Till att börja med 3st för att sedan efter ca 2 timmar boosta med ytterligare 2st.
Jag skriver mycket i ett normalt tillstånd. Även om det vid senare tid inte har blivit lika mycket som jag då började för ca 10 år sedan. Igår, efter att ha tagit de 3 första börjar kroppen slappna av efter ca 40 minuter. Jag har aldrig tagit det tidigare och förstår inte riktigt effekterna då det gradvis börjar verka. Vad jag förstått av "akademisk" information är helt enkelt att det är smärtstillande. Men sakta men säkert börjar effekterna att öka. Efter avslappningen börjar min röst att bli lite hesare och har man testat på spoken word eller standup poesi så känner jag omgående att det här kan vara något. Rösten är inte monoton utan jag bibehåller fortfarande rytmen.
Efter mina 2 "boosters" så smäller det till på riktigt. Jag börjar känna mig illamående till en början och har en känsla av att jag behöver socker. Så hederlig choklad gör susen. Mitt huvud känns lätt, lätt som luft och det finns inget som går att jämföra med euforin jag känner inför mig själv. Inför folk i min närhet även om det bara är jag i lägenheten. Jag och ett rött anteckningsblock. Det var många år sedan jag skrev på hederligt vis med papper och penna utan distraktionen av ljudet av tangenter. Då jag fortfarande känner mig någorlunda yr så är det svårt att sitta framför en dator och då gör papper och penna underverk.
Jag känner bara. Vad är det med tradden som för mig till ett annat plan? Vad är det med substansen som på något sätt känns helig trots att jag ej är religiös på något sätt. Heligt känns som fel ordval även om jag är troende. Men ändå känns det heligt. Vad är det med tradden som försätter mig i ett tillstånd där jag nästan kan se vad vi kallar för kreativitet; nästan ta på den, smaka på den? Det känns som om kreativitet finns där ute någonstans. Som en karaff med oändlig botten full av det där vi enbart tror att en del utvalda människor har haft lyckan att bli välsignad med. Kanske talar jag om talang. Det känns som att karaffen finns där ute i luften och att jag kan tappa den på det jag söker efter vilja.
Vad är det med tradden som ger mina ord mening -efter- att jag skrivit ner dem? Det känns som ett bakvänt tillvägagångssätt men likförbannat är den så värdefull för mig. Likförbannat är den alldeles fullkomligt fascinerande och påståendet "kill your darlings" har aldrig haft så lite betydelse som då.
Majoriteten (får jag åtminstone för mig) av de som skriver på daglig basis gör det i förhoppning att en dag få uppleva drömmen av att få kalla sig själv för författare, och ännu mera betydelsefullt, bli kallad författare; bli tilltalad som författare. I euforin kändes det ju naturligtvis som så, även om jag nu i efterhand, utan att nedvärdera de ord jag lyckats printa ned, inte känner mig som en författare; har aldrig gjort, kommer aldrig att göra, förutom under ruset.
Vad är det med tradden?
så svårt är det knappast..
Iofs, har haft tram utskrivet en del så är väl van..
