Citat:
Ursprungligen postat av jagvetmer
Hejsan! Alla Fb.
Nu är det så att man har läst klart Dante Alighieris bok, Den gudomliga komedin (divina commedia). Det var väldigt kul att läsa det, eftersom man får veta saker från olika vinklar och perspektiv. Del ett inferno förstod jag väldigt bra och del två skärselden. Men paradiset del tre hade jag däremot svårt att tolka och försöka begripa mig på den. Så jag skulle behöva lite hjälp med den, Vad är vitsen med hela tredje boken, och hur stor roll har Beatrice i den? Hur ser han på henne? Och andra saker som nu tycker är vettiga för mig att veta, Så jag kan få en bild av hur Dante tänkte och handlade då. Så är jag tacksam om ni kunde hjälpa.
Tack på förhand
Mvh
Nu är det inte säkert att jag är till så stor hjälp, hade själv vissa problem med tolkningen av
Den gudomliga komedin. Jag tror dock att Vergilius speglar filosofin, moralen, vetenskapen och Beatrice teologin, läran om Gud. Anledningen till att Vergilius inte fortsätter ledsaga Dante genom paradiset är för att han levde innan kristendomen och därmed var en hedning som inte ägde tillträde till himlen. Vergilius var Dantes litterära förebild och Beatrice hans livs kärlek. Självfallet hade det med valet av att inkludera dem båda i hans Gudomliga komedi att göra.
Jag tolkade meningen med slutet som att Dante har hittat hem i sitt möte med Gud (vilket jag ser ljuset som). I början står det att han har förvirrat sig i en skog, dvs i synd och dåligt leverne. När han ser ljuset får han sina svar, kanske sin motivation för att leva ett syndfritt liv. Vad tror du om det? Berätta gärna om dina tolkningar.