Ny arbetsplats - hur har du blivit bemött?

Alla har vi säkert någon gång börjat på ett alldeles nytt arbete och fått följa med en erfaren anställd i en vecka eller två där han eller hon har visat hur allting går till. Nu vore det intressant att få veta vad ni har varit med om och hur ni vill bli bemött. Jag menar, det finns arbetsgivare som tror att man är idioter och inte kan ett skit. Sen finns det som nyanställda som kan allting direkt, ensam. Det finns dom som är blyga som inte vågar fråga om dom undrar över något.

Jag kan ta mina två senaste anställningar och berätta lite kort om hur det gick till första dagarna.

Mitt senaste arbete var butiksbiträde på djupfryst för ett stort företag inom matvarubranschen i Sverige. Första dagen började med arbetskläder och att jag fick träffa avdelningschefen som jag skulle gå med i två veckor och lära mig allting. Jag har en ganska bred erfarenhet inom dagligvaruhandel och kan ganska mycket men blev behandlad som en idiot och fick jobba röven av mig (han ville väl testa mig).

Så, första dagen åkte vi till frysen och gissa vem som fick gå in och hämta varor i minus tjugoåtta grader, jo jag. Avdelningschefen stängde dörren, stod kvar utanför och jag fick gå in med handskar och jacka tillsammans med en plocklista. Detta pågick i två veckor under min upplärlingsperiod och efter två veckor blev det ombytta roller för jag sa till honom "du får fan också gå in i frysen och inte bara stå där utanför och titta" när jag hämtade tunga jävla fryslådor med varor. De kunde väga allt från 5-25 kilo en låda och en del lådor stod allra längst in i frysen tillsammans med en fläkt som blåste kall luft rakt i ansiktet.

Jag fick ute i butiken plocka upp kanske 15-30 lådor ensam och prata med kunderna. Men eftersom jag inte är så kunnig inom kolonial, special, chark och mejeri m.m så följde jag med kunden dit och försökte så gott jag kunde. Samtidigt såg jag hur min avdelningschef stod i ett hörn och plockade torrvaror och hela tiden höll ett öga på mig.

Allting gick jättebra och jag stortrivdes på min arbetsplats men blev uppsagd under min provanställning som ungdomar brukar bli idag utan någon saklig förklaring till uppsägning.

Mitt andra arbete där fick jag arbeta som truckförare med orderplock tillsammans med en underbar kille som hela tiden frågade och sa till mig "behöver du hjälp med något, tveka inte att fråga" eller "går det bra?" osv osv. Det var mitt första sommarjobb och han som hjälpte mig de första veckorna arbetade hela sommaren på samma avdelning som mig och var en helt underbar arbetskamrat.

Berätta gärna hur er första arbetsdag på ert nya arbete har varit och hur ni upplevde det. Kan vara roligt att få höra andras berättelser om hur dom fått bevisa saker och sånt

Jag kan berätta lite kort hur det var för mig när jag började jobba för ca 2 veckor sen.
Han kom och hämtade mig i firmabilen (jobbar som murare) och så åkte vi till stället vi skulle vara på.

Jag visste innan att gamla hantverkare kan vara väldigt 'kaxiga' och dryga, jag hade rätt om det också. De sa inte så mycket till mig, jag försökte väl inte heller direkt prata med dem. Jag gjorde det jag skulle göra och höll rasterna som vanligt.

Efter 2 veckor så går det bara bättre och bättre. Folk kommer fram och frågar hur det går, pratar allmänt bara och är trevliga/roliga. Jobbet blir så otroligt mycket roligare när man har folk och prata med. Jag pratar inte överdrivet mycket kan jag säga, jag går ut och sätter på mig mina radiokåpor och sätter igång med arbetet.

Ungefär så där uppfattar jag alla nya arbetsgivare och arbetsplatser. Den man lär sig av är oftast dryg och kaxig, tror sig veta allt och allting, kan allt och allting. Oftast pratar man inte med en när man är ny, att dom ställer frågor och försöker få mig välkommen som till exempel "hur trivs du här?", "vad gjorde du tidigare?", "vad gör du på fritiden?" osv osv. Men visst är det bra att man direkt får börja arbeta och får höra "här jobbar du tills du slutar. supa, sova och knulla kan du göra hemma". Ungefär så.

Jag brukar alltid sköta mig, hålla tider och vara lite tillbakadragen de första dagarna om jag inte känner att personen som jag går med är lätt att prata och umgås med. Det är oftast sånt man känner nästan direkt när man börjar. Jag vill gärna direkt ha bra arbetskamrater som kommer fram och hälsar på en och ställer lite frågor, visar en runt och samtidigt berättar och hela tiden kommunicerar med mig, visa att dom verkligen ville anställa mig. Men samtidigt måste jag själv visa att jag vill.


Instämmer med dig! Jag tycker det är så otroligt roligt och arbeta när man som du säger, har arbetskamrater som man kan prata med. Man blir nästan som en familj så att säga och det bör det funka även verbalt mellan varandra, att man ibland kan ströprata och släppa sina arbetsuppgifter för några sekunder.

Nej, faktiskt inte. Jag tror inte att jag har haft ett enda jobb som inte har varit "learning by doing".
På mina tidigaste jobb (terminalare) gick jag mest runt och såg dum ut i flera veckor tills jag av mig sjælv børjade førstå vad det var mina kollegor gjorde och dærefter apade efter.
Nær jag slutade plugga och børjade køra lastbil så var det lite værre då jag ju inte hade någon att titta på hur de gjorde saker, førsta dagen kom chefen med nycklarna och gav mig en adress till en samlastterminal, væl dær fick jag veta vilket uppmærkt område jag skulle lasta. Naturligtvis fanns det inte tid att se i kartboken vilken ordning de skulle køras heller. I tillægg var det en minst sagt skræmmande upplevelse att børja med att køra en 19-tons lastbil nær man inte ens kørt personbil på flera år. Men visst funkade det också till slut, efter att trafikledaren næstan gett upp hoppet, hehe.

Kan ju ta upp ett dåligt bemötande som jag fick när jag skulle på börja en praktikplats.

Kan ju börja med att säga att jag redan blivit lovat jobbet men VD:n vill endå att jag skulle praktisera ett par veckor...

I alla fall skulle jag då som sagt börja praktisera på ett företag som tillverkar fönster. Första dagen fick jag bara en rundtur och lite information om företaget, tog kanske 1,5h.

Dagen efter började jag på redigt om man säger så. Började med att jag kommer till arbetsplatsen och får då börja med att leta reda på någon som kan vissa mig i vilket hall jag ska vara i, innan jag fick tag i någon som kunde säga vars jag skulle vara hade det nästan gått 30-40 min innan dom hittade arbetsledaren som skulle ta hand om mig. Arbetsledaren brydde sig noll och ingenting om mig utan som jag kände det dumpade mig vid en station så snabbt det bara gick.. Min uppgift var att lägga in fönsterlister i ramar. Hur man skulle göra fick jag förklarat på bara nån minut och då var det många olika sätt som man skulle använda sig av på olika typer av fönster.

Efter den snabba genomgången försvinner arbetsledaren och jag står som ett fån och försöker komma ihåg hur fasen han gjorde. Jag började leta efter honom men han var puts väck. Gick då runt och frågade folket vi de andra stationerna om någon av dem kunde hjälpa mig lite och vissa igen, men ingen av de andra "kunde". Det hela slutade med att jag hade gjort fel på en stor andel fönster och dessa fönster fick monteras ner och göras om....

Lyckades även få en utskällning av en ung tjej då hon tyckte att jag inte var snabb nog och hon fick stå och vänta... "Bara för att man är ny kan man inte stå slöa" fick jag berättat för mig.

Det var heller aldrig någon som informerade om när det var rast utan jag stod i min lilla hörna och kämpade på ett bra tag innan nån var snäll nog att säga att jag kunde gå och äta. Arbetskamraterna var fruktansvärt kyliga verkade inte alls vara sugna på att prata med en på raster..

Var också många grupperingar så det var svårt att komma in i gemenskapen..

Som tur var för mig fick jag ett annat jobb efter 3 dagar. Chefen för det andra jobbet ringde på morgonen och jag stack från fabriken vid lunch med ett leende på läpparna.

Jag känner igen mycket i det du skriver.

När man är ny på ett arbete så tycker jag att det ska finnas en eller två erfarna som man hela tiden kan vända sig till, som alltid finns på plats vid frågor som uppstår. När någon av dessa ska visa något så ska det gå så fort det bara kan och gärna att man visar bara en gång hur det funkar eller hur man ska göra. Efter det så räknar företaget med att man kan allt och allting, tyvärr är det inte så enkelt.

Att även stå som ett fån och inte veta något överhuvudtaget efter undervisning har jag varit med om många gånger, men som tur är så har jag arbetat inom dagligvaruhandel och där handlar det mest om att kunna vara bra på att arbeta självständigt ibland.

Jag upplever en ny arbetsplats och de första dagarna som ett test av den som är nyanställd. För jag kommer så väl ihåg när jag arbetade i matbutiken som jag tidigare berättade om. Hur jag ensam fick gå in i frysen gång efter gång och hämta varor under tiden som avdelningschefen stod utanför och rulla tummarna. Detta kunde jag tänka mig vara ett slags test för att se vad jag klarar av. Jag tror dom flesta som precis har börjat på ett nytt arbete gör nästan allting de första dagarna för att bevisa att man är rätt person för arbetet. Det står ändå några hundra ungdomar utanför och knackar på dörren som vill ha min tjänst.

Personligen har jag aldrig gjort fel när jag har arbetat däremot har jag inte hunnit med en del saker och därför fått besöka kontoret för en närmare diskussion. Av den här anledningen fick jag avsluta min provanställning för chefen tyckte jag att hade "dåligt minne" men jag försökte förklara att det är tusen saker att göra och att man alltid tar det som är viktigast först. Tyvärr så kommer alltid något emellan det man ska göra som chefen bad mig att göra.

Det här är ett mycket intressant ämne tycker jag hur det funkar på en ny arbetsplats för människor och hur man blir behandlad.

Började på nytt jobb ca 1 månad sen.

Blev väldigt snabbt rekryterad. Kom in på företaget och fick direkt arbetslur, dator, företagskort etc. Folk kom sporadiskt och hälsade och presenterade sig. Fick mjukstarta med personen som jag kommer att jobba tillsammans med, göra enklare uppgifter, få saker förklarade etc.
Veckan därefter hade jag utbildningar i ämnet, 3h om dagen i 5 dagar.
Väldigt avslappnad arbetsplats, chefen sitter vid bordet bredvid mig och skiter fullständigt i när jag kommer med ca 1 timmes marginal, samma sak när jag går. Även om det inte är flex såvitt jag vet.

Generösa med att bevilja ledighet, pratar redan om individuella planer inom bolaget etc.

Nu är jag väl mer eller mindre bekväm med jobbet i sig, men arbetskollegorna kommer jag sisådär överens med, alla är jättetrevliga, men klickar inte med nån. Rätt tryckta akademiker som är svåra att kommunicera med. Nåja, allt kan man väl inte få på arbetsplatsen.

Några utav er skriver att ni har kommit till kalla arbetsplatser, det vill säga där arbetskamraterna inte hjälper dig igång dom första dagarna och att ingen pratar med er mer än nödvändigt. Detta verkar ju sjukt, för mig verkar det vara en självklarhet att man socialiserar sig och hjälper den nya, om denna är en rolig typ har man ju även lyckats skaffa sig en till kontakt och vän, som alltid är bra att ha.

Men det är ju bara jag.

Jag upplever att väldigt många, nästan alla som jag har arbetat med är två helt skilda personer på arbetet och utanför arbetet. När dom arbetar är dom hur seriösa och allvarliga som det bara går. När dom kommer utanför arbetsplatsen så är dom som vilken människa som helst - trevligt, social och glad. Sällan att dom pratar jobb när dom har slutat arbeta.

Sen är det väl lite så att som ny anställd ska du prövas - ungefär som nollning. Du ska genomgå tuffa tester och prov som jag fick göra bl.a med att krypa in frysen, längst in för att hämta tunga jävla lådor. Men eftersom jag är en tidigare är en idrottsman så klarar jag av det mesta som är tungt och jävligt för en annan.

Men jag har aldrig riktigt upplevt att människor har kommit fram till mig och hälsat och presenterat sig. I sådana fall har det varit efter arbetstid, när vi har slutat.

Även om det inte ursäktar ett ointresserat bemötande, så kan det på vissa arbetsplatser med stor personalomsättning vara så att folk inte orkar lägga ned så mycket tid på en nyanställd för att de ofta ändå snart försvinner. Har man varit med om att det har kommit och gått ett antal som bara jobbat en kort period kanske man väntar tills man ser om personen blir kvar.

Då kanske man istället för ett ointressant bemötande bör lägga energi på att fundera över varför personalomsättningen är så hög..

Jo absolut. Fast det är väl snarare chefen som bör göra.