Finns inget liv efter döden...

Herregud, sen när är vetenskap ondska? Och nej har är inte på din kunskapsnivå, du har sandlåde-fantasi och stavar som en unge i sandlådan. Han du anklagar stavar i alla fall någorlunda. Men som du tidigare missat i tråden ta och kommentera denna tack:

http://www.youtube.com/watch?v=OP7v6...eature=related

Jag skulle tippa att vi inte dör när vi dör.
Det är det där gamla vanliga som ni säkert hört förut:

Vi är inte kroppen, vi lever i kroppen.

De asiatiska traditionerna och mystiker i västerländsk religion pratar om att vi alla går och bär på en del av evigheten. De försöker faktiskt låta denna del växa. Så det behöver inte ens vara frågan om vad som händer när vi någon gång dör. Det handlar mer om vad som faktiskt händer när vi lever.

Det handlar mer om nästa inandning och nästa utandning, nästa tanke eller frånvaro av tanke.
Ja, ni fattar kanske?

Det värsta är att alla tomtar som går och tror på andar, spöken, reinkarnationer, healing, astralresor etc etc faktiskt har rösträtt och är fria att yngla av sig.

Sant, Allt är bara önskedrömmar.. såsom liv efter man gått bort. Konstigt att folk inte kan förstå det.

Vill gärna tro att det finns liv efter döden men ibland blir man ju lite osäker.. Men liksom, vart tar allt vägen efter? Svårt att tro att det bara är helt slut efteråt.. Som tur är så kan man ju inte direkt bli besviken om det inte finns någonting efter..

/Tyri

Du är alltså mentalt rubbad?

Om du nu kan tala med döda, kan du inte be ett gäng spöken göra något vid en viss tidpunkt en viss dag - ett tecken - som styrker deras existens. Typ.

"Nej det gååår inte, jag kan bara prata med dem, spöken är väldigt egoistiska och sorgsna blablablablablabullshitbullshitbullshit"

Vart fanns allt innan du föddes? Döden är exakt likadan..

Jag tror hårt på att vi hamnar i något sorts "dröm läge" när vi dör, när vi drömmer så är vi ju i princip helt borta, detta tror jag händer, vi dör men drömmer vidare, bra människor har fina tankar och hamnar i det så kallade paradiset, onda människor börjar drömma om onda grejer och hamnar därmed i helvetet...

I de fina drömmarna så är det du som bestämmer, om du nu ska knulla massa tjejer och efter det träffa dina nära och kära( en del lever säkert fortfarande ) det är du som bestämmer

Du lever helt enkelt i din egna värld där allt är som du vill

Har nu läst igenom hela tråden och har en del funderingar kring både det ena och det andra.

Först och främst, på wikipedia beskrivs schizofreni som gravt desorienterat tänkande, vanföreställningar och hallucinationer. Känns igen? Tror alla vet vem jag syftar på. Därför tänkte jag att en del i ditt krig mot oss idioter som inte tror på mumbojumbo kan vara att göra en ordentlig psykundersökning, exempelvis SCID-II, för att sedan scanna in resultatet och bevisa för oss alla att du inte lider av någon personlighetsstörning eller psykos? Om du själv är säker på att det du upplever är verkligt bör inte mitt förslag förarga dig. Och om det visar sig att du lider av det många med mig misstänker att du lider av kan du få hjälp för det. Win-win för oss alla med andra ord. Om jag helt plötsligt skulle få kontakt med diverse övernaturliga ting skulle min första tanke innan jag börjar berätta för omvärlden vara att testa mitt psyke först. Men en del i sjukdomsbilden är ju att man inte har självinsikt....

En annan sak jag undrar över, är själar och andar samma sak? Om det är så undrar jag varför medium endast kan kommunicera med döda själar och inte till exemple komapatienters själar, eller någon form av telepati? Är det måntro för att risken att bli motbevisad är mycket större då? Jag undrar också varför man måste avtala tid för att få ta del av dina tjänster?

Som ateist gör jag såhär när jag drar mina slutsatser: Väger de olika alternativens sannolikshalt mot varandra. Sedan väljer jag den med störst sannolikhet, och det valet är det jag tror på, precis som när man tippar på travhästar. Detta är ju såklart ingen garanti för att allt vetenskapen har att komma med är ofelbart, men då de kommer med vettigare bevis än religion är sannolikhalten högre, vilket är definition av ordet bevis.

Jag har en väldigt ointelligent mor, hon skaffade barn alldeless för tidigt och har därför inte studerat så mycket som hon borde ha gjort, utan avlat av sig barn i rask takt istället. Detta har lett till att hon på äldre dar börjat tro på massa new-age flumm. Hon har lagt massa pengar hon inte har på reiki-kurser och dylikt, pengar hon borde lagt på bättre saker. En gång botade hon till och med cancer med sin healing. Tyvärr dog personen senare, av cancer (samma cancer) men då mor min tror på detta till hundra procent lyckas hon rationalisera det med att cancertanten inte trodde tillräckligt på healing, på samma sätt som att hon rationaliserar varför de som lär ut reiki ska ha betalt för det (annars uppskattar man inte det man får lära sig. Jag kan ju tänka att om det är snningen borde priserna baserar på personens inkomst då en rik människa uppskattar det mindre i detta scenario). Det jag vill säga med detta är att alla medium och dylikt patrask nödvändigtvis inte är onda, elaka och manipulativa människor som medvetet lurar andra människor, det är helt enkelt så att de lurar sig själva också.

Tack och lov att jag har en pappa som jag kunde få ärva lite intelligens av.

Övriga frågor: Varför var alla som "kommer ihåg" sina tidiga liv alltid nått speciellt, de bodde på nått slott eller liknande? Man hör aldrig någon som minns att de var prostituerad i 1700-talets paris.

Var Einstein kristen? Jag har hört att det är en missuppfattning men då källan jag hörde det från var ateistisk debattör känner jag att jag måste vara källkritisk. Så jag undrar vad det finns för bevis angående hans tro?

Är inte rädsla för döden naturligt? En instinkt för att överleva? (Nu menar jag inte att man är så rädd att man inte kan sova på natten och att ens liv styrs av rädslan trots uppebart hot, det är väl snarare något slags ångestsyndrom isåfall.)

@ fuckinghellstorm

Det där var ju en ganska omfattande redogörelse.
Det skapar knappast något gott debattklimat att patologisera skribenter.

Det finns mellanlägen mellan att tro och inte tro. Det behöver inte vara svart eller vitt.
Man kan skapa sig lite utrymme att fundera vidare på något. Det vore ju högst ovetenskapligt att låsa sig vid en viss uppfattning i onödan. Vetenskap går ju ut på att fortsätta upptäcka, annars blir det dogmatiskt.

Visst finns tanken på ett liv efter detta inom kristendom, men det är inte typiskt kristet. Det återkommer inom många s.k. religioner. Jag tror inte ens man behöver vara religiös för att ana att det kanske fortsätter på något sätt.

Rädsla för döden är ju sunt. Man tittar sig för när man går över gatan. Jag är dock inte alls säker på att idén att döden mer har karaktären av en övergång än ett totalt slut behöver ha med rädsla för döden att göra.

Det är inte meningen att dra ner debattklimatet ytterligare (frågan är hur mycket det går?), och jag vet också att jag inte är berättigad att ställa diagnoser på personer via nätet, men för personer som inte delar dennes åsikter framstår det som väldigt schizofrent, det skulle vara intressant att veta hur det ligger till på den fronten. Även om personen i fråga är psykiskt frisk kanske det skulle behövas lite övningar i hantering av ilska? Detta är bara av nyfikenhet från min sida och kanske måttligt relevant. För övrigt inte meningen att förarga någon, men i såna här diskussioner är det mer eller mindre omöjligt.

Man förargar "medium" i samma stund man ställer en skeptisk fråga om andekontakter. Ifrågasätter man förmågan brinner en säkring i huvudet hos flera av dem. Har debatterat med ett antal knasbollar på övernaturligt i fokus och begär du belägg eller ifrågasätter så stängs du av forumet. Gemensamt för de flesta är att de är långt ifrån de där ödmjuka "ljus och värme"-människorna. Jättegulliga mot dem som bekräftar deras upphöjda status som "medier" men rabiata mot de som ifrågasätter.