Gravitationspuls kan förklara kvantfysiken?

---

Satt och funderade lite om mikro o makro-kosmos....

Det finns EPR paradoxen där två partiklar som skapas i samma punkt verkar vara kunna påverka varandra trots att de är ljusår emellan med omedelbar verkan.

Samt våg-partikel dualiteten där en atompartikel samtidigt beter sig som en våg.

I makrokosmos finns det gravitationsvågor.
Varför skulle det då inte kunna finnas gravitationspulser?

Man kan kanske jämföra med en kraftid detonation i luft.
I början av chockvågen är luftens detonationsfront så kraftig att den komprimerar luften till ett tunnt vätskeskikt.
Denna sfäriska pulsfront växer sfäriskt med ljudets hastighet som en sfäriskt skal.

Skulle det kunna finnas ett fenomen som tex kolliderande kvasar och svart hål eller liknande som skapar en gravitationspuls som är så kraftig att gravitationspulsen blir som ett infinit sfäriskt skal som växer med ljusets hastighet?

Skulle man då kunna kalla hela denna sfäriska infinita gravitationspuls en utbredande sfärisk singularitet?

Om jag passeras av en sådan gravitationspuls.
Skulle jag då kunna kliva ut varsomhelst från detta infinita sfäriska skal?

Tillbaka till mikrokosmos.

Låt säga att dessa infinita gravitationspulser existerar och skapas i mikrokosmos.
Låt då säga att två fotoner som skapas faktiskt ligger i en sådan här sfäriskt växande puls.
Och anledningen till att de kan påverka varandra trots ljusår emellan är pga att de hela tiden ligger i samma punkt.

Detsamma i våg-partikel dualiteten.

När en elektron går igenom de två spalterna kan den växelverka med sig själv då dess existens ligger i en pulsfront som kan passera båda spalterna samtidigt.

Det som deformerar elektronens sfäriska framfart så att den kan växelverka med sig själv, är pga materiat mellan spalterna där pulsfronten har mer materia och rum att passera.
Därför kan två fronter skapas av samma partikel som då växelverkar och sedan påvisar vågegenskapen hos partikeln.

När man detekterar en partikel i det infinita tidsförloppet kollapsar hela pulsfronten och man ser en partikel.

Är det en intressant tanke?


Magi

Hej magi! Då jag själv fascinerats av EPR-paradoxen hoppas jag innerligt att
din hög-intressanta trådstart genererar många pregnanta resonemang. Gärna på
populär-vetenskaplig nivå, så att en annan kan hänga med i svängarna. mvh.

Du menar alltså att de här infinita gravitationspulserna skulle "förklara" EPR-paradoxen?

I så fall måste ju sådana gravitationspulser vara jättevanliga, så vanliga att det finns en puls på precis rätt ställe varje gång vi råkar göra ett dubbelspaltsexperiment. För annars måste ju något annat ligga bakom den kvantmekaniska superpositionen. Dessa gravitationella singulariteter (i princip svarta hål) skulle alltså behöva finnas i princip överallt, och ändå så märker vi inte ens av dem annat än när vi gör ett dubbelspaltsexperiment?

Nej, din modell behöver nog jobbas på.

--

För att kunna förklara kvantfysiken med relativitetsteorin borde man ju kunna ta till gravitationspulser i mikrokosmos.

Skulle inte detta kunna vara en möjlighet att atompartiklar är en typ av gravitationspulser när vi inte detekterar dem. När de detekteras kollapsar den och vi ser en singularitet.
Varje detektering av en partikel är en singularitet.
Varför vi har form utöver singularitet av vissa partiklar, är för att dessa singulariteter/pulser detekteras inom en volym av flera detekteringar. Därför anser man tex protoner ha en utbredning då man detekterat kvarkar som singulariteter inom en en viss volym osv.

Varför diskutera partiklar som sannolikhetsvågor när man skulle kunna härleda partiklars våg-partikel dualitet och EPR som mikrokosmiska gravitationspulser, som ett fenomen från relativitetsteorin, som då är en förlängning av teorierna av svarta hål.
Gravitationspulser är då en typ av svart hål fast i en form av ett sfäriskt skal som växer med ljusets hastighet.
osv....

Magi
--

De kan inte påverka varandra i den meningen att information överförs mellan partiklarna.


Det kan det finnas, om du med puls menar en sfärisk våg.


Vad menar du med infinit sfäriskt skal? Om jag får gissa var du menar så är det ett läge där kvantmekaniska effekter blir väldigt viktiga även för gravitationen.


Njäe, den är säkert singulär i nån mening men inte på det vanliga sättet (Vad det nu är du menar med infinit gravitationspuls. hur mycket energi innehåller den, till exempel?)


Nej, det låter som nonsens.


Ok, låt oss säga detta. Vänta, va? Vad menar du med den sista meningen?


Hisnande

Jo, om deras existens ligger i samma tid o rum hela tiden.
Gravitationspulsen kröker tiden och rummet i pulsfronten så att hela pulsfronten är en singularitet men som utbredd i rummet som ett sfäriskt skal, som växer med ljusets hastighet.

Precis.
Jag menar tvärt om. Att kvantfysiken uppstår pga att alla partiklar är en relativistisk infinit pulsfront i rumtiden som kröker rumtiden i pulsfronten och vilket ger en partikel den utbredda existensen den behöver för att kunna uppvisa de dualiteter vi ser efter att de då kan växelverka med sig själv då de efter de otaliga singularitetsdetektioner uppvisar interferensmönster osv.
Varför jag använder ordet singulär är för att försöka förklara att en singularitet kanske inte behöver vara en punkt i rummet utan också ha andra former och då speciellt mha att utgå från en gravitationsvåg som skapas med en sådan intensitet i ett infinit tidsögonblick att den kolliderar med sig själv precis som luften kollapsar till ett vätskeskikt vid en detonation och utbreder sig som ett sfäriskt skal som växer med ljudets hastighet. Ljud transporteras i ca 1000 m/s i vätska mot att den i luft är ca 340 m/s. Om gravitationsvågen passerar oss så går klockan lite fortare eller saktare i förhållande till en som är utanför gravitationspulsen. Om gravitationspulsen är infinit stannar klockan eller går oändligt fort när gravitationspulsen passerar. Det sistnämnda är intressant då jag i detta ögonblick kan se universum stanna och kan röra mig överallt i pulsen medan universum stannar.
Om då partiklar är dessa gravitationspulser kan de ju då existera var som helst i hela pulsfronten och kan därför detekteras i dess framfart.
Läs tidigare text och tänk efter lite.
Läs tidigare text och tänk efter lite.
Einstein sa att tiden inte går lika fort överallt.
Jag säger att en punkt i rummet inte behöver vara en punkt utan kan ha utbredda former i rummet.
Detta genom att ta en gravitationsvåg till dess mest extrema form.
En utbredande gravitationsvåg som kröker rumtiden så att infinita tids och rumsegenskaper uppstår i den framskridande vågpulsfronten.

--

Anledningen till att jag tror att detta kan vara intressant är för att Edward Witton, som forskar inom sträng teorin, hittat teorier man kallar "D-brane" inom "second superstring revolution".
Man talar alltså nu om vibrerande membran istället för bara vibrerande strängar.

Jag tror att man nu kan mötas mellan makrokosmos och mikrokosmos då dessa vibrerande membran är just infinita gravitationspulser i mikrokosmos, som kan ha en egen resonans som gör dem långlivade och att de kan vara orsaken till i första hand leptoner, men egentligen förklarar alla atompartiklar.

Vad supersträng teoretikerna diskuterar är helt enkelt rum-tids fenomen som kan förklaras med relativitets teorin eller en bättre modifierad sådan, då dagens relativitets teori inte ser ut till att tillåta infinita gravitationspulser.
Men eftersom de måste existera för att förklara våg-partikel dualitet och EPR paradox samt supersträng membran, får man kanske se över detta.

Magi

--

Din kropps "enhet" är ingen naturlag. Skulle varje punkt på skalet vara ekvivalent, vilket vore väldigt konstigt då hastighet är relativt och det finns lokala gravitationsfält etc som av newtonska och termodynamiska skäl inte kan ignoreras, så skulle ju isåfall dina kvarkar spridas över halva universum så fort du träffas av "vågen".

Slutade läsa efter apanlapan inlägg. Magi, ta och läs Quantum Field Theory av Franz Mandel och Ghraham Shaw så att du först och främst har en aning om hur partiklar skapas. Sedan någon kurs i enkel energibervarande, eftersom din teori verkar bryta mot den på flera ställen. Kanske även kan lägga till någon kurs i allmänrelativitetsteori för att ens kunna greppa vad en singularitet i tidsrummet ens innebär. (Kanske även för att förstå tidsrummet och dess geometrik. Well, förstår du riemann geometri kanske du kan hoppa över detta.)

Kan du förklar alla problem din teori får genom dessas teorier som är blad de mest testade teorierna i fysiken så kankse din teori kan ha någon mening.

Sen är ju faktiskt EPR-paradoxen fixad med enkel kvanmekanik, så det är inget problem.

Om du byter håll, Kvantmekanik -> Allmänrelativitetsteori istället för Kvantmekanik <- Allmänrelativitetsteori så tror jag du har större chans att lyckas, även fast jag tvekar på det. Men kvantmekaniken är den teorin som idag stämmer bäst med verkligheten. Så du ska nog utgå från att partikel-våg dualiteten som sanning istället för singulariteter i tidsrummet.

--

Kan vi börja med att försöka först se om detta med extrema gravitationsvågor sk gravitationspulser skulle kunna existera?

När en gravitationsvåg passerar jorden så går tiden lite fortare/saktare just i det ögonblicket.

Min fråga är:
Kan det existera gravitationsvågor som är så extrema att tiden stannar/går oändligt fort i det ögonblicket den passerar jorden?

Mvh Magnus

--

Jag håller på att läsa en ny intressant bok som förklarar på ett enkelt sätt dubbelspaltproblemet, EPR och Schrödingers katt och som tar död på allt hokus pokus kring kvantmekaniken:

http://www.adlibris.com/se/bok/vad-hette-schrodingers-katt-9789186921323

Jag är insatt i kvantfysiken och nu diskuterar vi om man kan förklara kvantfysiken med krökt rumtid.
Anledningen är bla då Paul Dirac skrev 1960 "Dirac also suggested that elementary particles might correspond to modes of a vibrating membrane."
1995 utvecklade Edward Witten en matematik från strängteorin som handlar om vibrerande membran för partikel-fenomen.

Jag vill diskutera möjligheten vad de vibrerande membranen skulle kunna vara.


Min fråga är först:
Kan det existera gravitationsvågor som är så extrema att tiden stannar/går oändligt fort i det ögonblicket den passerar jorden?




Jag skriver under med min akademiska titel enbart för att vissa här retar sig på detta.

Master of Science in Engineering Physics
Civilingenjör i teknisk fysik
LTH

Magnus Ivarsson
----