Organiserad anarki

Proudhons federationsprinciper löser ditt "problem". Vid större drift, när så behövs, skickar respektive sammansluttning en delegat som kan återkalls när som helst. Sammansluttningarna kan vara: kvarterssamverkan, stadelssamverkan och kommunsamverkan.
Det mesta för en dräglig tillvaro kan produceras i mindre kooperativ, varför stordriften troligen blir en marginell företeelse. Där bottnar nog din misstro, att du överför dagens centralstyrda samhälle till ett anarkistiskt, men det är som vi sett fel.

Ok det blir ungefär som en sorts representativ demokrati. Men mitt bekymmer kvarstår då jag anser att man inte kan producera det mesta i mindre kooperativ. Det skulle i så fall mest vara simplare liv, "back to nature" liv där man överlevde helt enkelt. Det verkar logiskt då man jämför.
Många mindre kooperativ producerar samma saker.
Få större "företag" producerar samma saker i större utsträckning.
Det är enklare och billigare att låta en maskin massproducera en vara, än en massa maskiner som producerar mindre mängder. Det ger plats åt fler andra varor att produceras.
Det innebär även att man mer skulle begränsa och isolera sig mer, nu när globalisering är som störst.
Om man också tänker att utbildningar skulle finnas i flera områden istället för få på vissa ställen kan det vara så att det blir mycket lägre kvalitet på dem samt ojämn fördelning av kvalitet runt om i Landet.

Det som inte går att producera i ett kooperativ med 3 personer får produceras i ett kooperativ med fler personer helt enkelt. Finns det en efterfrågan på en vara som enbart kan produceras av ett kooperativ med 100 personer kommer den helt enkelt bara att finnas om 100 personer går ihop och producerar varan.

Mm, och företagen måste ta till varumärken och reklam för att sälja av skiten de producerade som ingen naturligt ville ha.

Enbart om du försummar distributionskostnaderna och talar vi om anarki kommer transportvägar inte underhållas och byggas ut genom skattefinansiering. Du kan också glömma transportsubventioner. Har du ingen konkurrens heller finns inget incitament till att förbättra maskinen och troligtvis är det alltså inte den bästa maskinen. Planekonomi är helt enkelt ingen höjdare, oavsett om det är en stat som planerar ekonomin eller om det är ett kapitalistiskt oligopol/monopol.

Givetvis kan olika samhällen handla med varandra om de så behagar.

Ja, och så ser det ju ut även om vi har större skolor. Vad är det som garanterar att kvalitén skulle vara jämnt fördelad om vi hade en enda stor skola? Vissa lärare är bättre än andra, och dessutom är även det subjektivt. Jag kan uppfatta en lärare som en god lärare för mig, men min klasskamrat kan samtidigt tycka att samma lärare är skräp.

Om vi tar bort de statligt garanterade monopolen och subventionerna, kommer du finna att stordrift inte är så fördelaktigt som du verkar tro. Jordbruk är en sådan typisk sak som borde präglas av små effektiva jordbruk med produkter främst avsedda för den lokala marknaden. I vissa fall krävs det givetvis väldigt mycket kapital, t.ex. för tillverkning av microchip.

OT: vill du bara länka Warrens små exempelsamhällen är du snäll? om det finns nån bra svensk sammanfattning på nätet..

Väldigt korta sammanfattningar av de två mer kända:
http://en.wikipedia.org/wiki/Utopia,...ond_settlement
http://en.wikipedia.org/wiki/Modern_...unity)#History
http://sv.wikipedia.org/wiki/Utopia_...samh%C3%A4lle) (på svenska)

En längre text om Warren och hans samhällen som är väldigt läsvärd, och innehåller lite mer information:
http://crispinsartwell.com/warrenintrocurrent.htm