Om man föds döv, vilket språk tänker man på då?

Har nu kommit till ett stort problem, en riktigt jobbig tanke som jag inte riktigt klarar av att lösa.

Om man föds döv har man ju aldrig hört någon pratat och därför inte lärt sig något språk, men man måste ju även tänka som döv?!

så om man är döv, vilket språk tänker man på då?
Kom med alla era teorier osv, denna fråga har gett mig många sömnlösa nätter.

Tråkigt svar, men det finns tråd om ämnet.

https://www.flashback.org/t673875

Man kanske tänker mer i bilder, rörelser och kroppsspråk mer än i ord...

Du ser, ibland är man som ett sär som inte kan söka. Tack så mycket och skönt att någon har huvudet på skaft mitt i natten.


Men ibland snackar man ju med sig själv i huvudet, hur gör en döv då? Har ju aldrig hört någon talat och att se kroppspråk och bilder istället när man ska föra en dialog med sig själv låter avancerat, eller rent utsagt konstigt. Men de döva kanske tänker så.

.

Johan Glans har svaret: http://www.youtube.com/watch?v=AxuJD...eature=related

Men ibland snackar man ju med sig själv i huvudet, hur gör en döv då? Har ju aldrig hört någon talat och att se kroppspråk och bilder istället när man ska föra en dialog med sig själv låter avancerat, eller rent utsagt konstigt. Men de döva kanske tänker så.[/quote]



Men gör man verkligen det? Snackar med sig själv i huvudet? Med ord alltså? Handlar det inte mer om ett flöde mellan bilder, intryck, känslor, medvetenhet och det undermedvetna?

De gånger jag verkligen försöker att föra en dialog med mig själv i skallen så upplever jag att det finns ett ordspråk som verkligen gör skäl för sitt namn: Att inte kunna tänka längre än vad näsan räcker!

Med andra ord så kommer jag alltid bara till en viss punkt och så har jag tappat tråden och får börja om igen. Jag tänker iaf inte i ord när jag tänker utan det är mer intryck som ligger "samlade".
Om jag tex tänker på mina barn så tänker jag inte deras namn utan jag ser deras ansikten/kroppar framför mig och känner alla känslorna jag har för dem för tillfället. Känslorna kan då vara väldigt blandade som tex att jag älskar dem men att jag också just nu är arg för att de kommer hem för sent ihop med rädslan att något har hänt dem.

Hade vi tänkt allt med ord så föreställer jag mig att vi alla skulle vara så mycket mer intelligenta för då krävs det också en analys som inte behövs när man tänker i känslor, hela bilder och med omgivning som skall tolkas.


Ett ex, jag vet att färgen på min tröja är blå oavsett om jag tänker ordet blå. Jag VET vad jag letar efter i lådan ändå.

Ett mycket bra svar, ska tänka på det du skrivit på under dagen och tänka på på hur jag "snackar" med mig själv i huvudet.