Svenska i Finland

Nu har jag försökt hitta den här informationen på massor av internet-sidor, men den finns tydligen inte.

Hur många människor har Svenska som modersmål i Finland? De enda siffror man får fram är de 5-6% som bara har ett modersmål, ej inräknat de med fler modersmål.

Hur bra är andra Finnar på svenska? På wikipedia står att ca 50% pratar Svenska, är det en bra siffra?

Var kan man prata Svenska i Finland? Åbo och Helsingfors? Någon som vet?

Jag visste inte att man kan ha flere modersmål? Mitt modersmål är svenska, även då finskan har blivit mitt starkaste språk och min 'moders' modersmål är officielt finska.


Beror vad man menar med "pratar svenska". 50% kan stämma om man menar personer som någotlunda förstår svenska och kan kommunicera på någon basnivå, men flytande/bra svenska talar nog säkert endast en 10% av finskspråkiga, om ens så många. Sen måste man komma ihåg att finnar är ganska "blyga" att tala språk, så det finns säkert en stor del som kunde tala svenska om de bara försökte.


Åland självklart, och dessutom Österbotten och Åbo skärgård till en hög grad. Gå västerut längs kusten från Helsingfors ända upp till mellersta Österbotten, så hittar du flera svenskpråkiga orter. Området mellan Åbo och Österbotten är dock nästan enbart finskspråkigt.

Visst kan du försöka med svenska i Åbo och Helsingfors, men med stor sannolikhet så blir du lättare förstådd på engelska än svenska. Sen är ju inlandet, östra Finland och norra Finland nästan totalt finskspråkiga, så där hittar du knappast många som kan svenska.

Det var precis det här jag funderade på... Du kan ju uppenbarligen Svenska men räknas alltså officiellt som enspråkig med Finska...

I södra finland längs kusterna funkar finska bra , i princip hela nyland kan svenska

samt österbotten

träffat på många i min tid i militären i nylandsbrigad som bor i finland men inte kan finska i huvudtaget

Nej, min pappa var svenskspråkig och jag har gått i svenskspråkig skola. Jag är alltså tvåspråkig, med svenska som modersmål. Min mamma talar finska som modersmål, men hennes släkt är svenskspråkig och min mamma talar själv flytande svenska. Min pappa talade dessutom flytande finska också, även om hans båda föraldrar var svenskspråkiga från en väldigt svenskspråkig ort.

Det att finskan numera är mitt starkaste språk beror på jag använder svenska så sällan. Att skriva är inte så svårt, då man har mer tid på sig att tänka på det rätta ordet man vill använda, men att tala med enspråkiga svenskar har blivit svårare år för år. Mitt finlandssvenska talspråk har blivit ett blandspråk mellan svenska och finska, vilket måste låta väldigt irriterande. Jag kunde t.ex. säga något som "ja glömde o ilmotta mig som poissaoleva från jobbet. Hoppas jag int får kenkää." / "Jag glömde och anmäla mig som frånvarande från jobbet. Hoppas jag inte får sparken". Jag hade aldrig förstått hur irriterande detta blandspråk lät, men sen hörde jag tonåringar från den tyskspråkiga skolan i Helsingfors tala ett liknande tysk-finskt blandspråk som lät totalt idiotiskt.

Lite OT, men ändå...

I Sverige har vi ju delvis fått ett liknande blandspråk bland barn och ungdomar, engelska med lite svenska i.

"iPhone e hypad men shit va nice."

Vissa finska helsinforsbor använder också en massa engelska ord. De som är ännu mer lustigt med blandspråken, är tillfällen då man böjer ord från andra språk enligt sitt eget språk. "Hypad" är väl ett praktexempel.
Speciellt i svensk-finska blandspråket böjs orden som om de var svenska ord. Jag kunde t.ex. säga "Var är lätkämailorna?" istället for "Var är lätkämailat?" ("Var är hockeyklubborna?").

Ordet "hyped", som alltså blivit "hypad" i svenskan, uppkommer också numera i finskt talspråk i formen "hypetetty". Det som är speciellt med finskans engelska ord, är att man sällan uttalar dem på engelska, utan istället på finska. Alltså "hypetetty" blir inte "hajp-e-tetty" utan det uttalas som det skulle uttalas om det var ett finskt ord. Samma gäller i nästan alla lånord som uppkommer i vardagen. På finska uttalas t.ex. inte franska bilmärkens namn som "Peugeot", "Renault" eller "Citroen" som de görs på franska, utan de uttallas som om de var finska ord. Samma gäller t.ex. ordet "Power". Power i meningen "Paina power-nappia"("Tryck på power-knappen!") skulle inte uttalas som det görs på engelska, utan istället på finska("på-verr", e-ljud, inte ä-ljud)

Den svenska som talas, med framför allt skrivs t.ex. i Jakobstad eller Wasa upplever jag
som ganska skild från dagens "rikssvenska".

Om man läser en dagstidning i Wasa så förstår man nog nästan varje ord, men orden används ibland på ett sätt som man ändå inte riktigt begriper...

Jag kan tänka mig att svenskan här har "konserverats" och är ganska "gammalmodig", men jag är inte språkvetare, så det kan vara fel...

Och, på något sätt så upplevde jag under en vecka i trakten att befolkningen ibland var "svenskare" än dom svenska gäster som jag var en av....

/T

Att en person kan ha två modersmål är fullt möjligt.

Ett modersmål är alltid det språk talades i barndomen då känslan för språket och språkförmågan utvacklas som mest. En person som vuxit upp med två språk under barndomen och i vuxen ålder talar talar bägge språken flytande, sägs vara "balanserat tvåspråkiga". Detta innebär då att en balanserat tvåspråkig förstår både känslan i språket, samtidigt som de även har en god förmåga till förståelse för grammatik och vokabulär.

Men andra ord: man kan aldrig lär sig ett språk i vuxen ålder och få den där kännedom och förståelse i språket som en infödd talare har.

Det här är intressant.

Skulle jag våga mig på en gissning är finlandssvenskans skepnad ett resultat av hur mycket energi man lagt på språkets bevarande. I Sverige är vi relativt liberala när det gäller språkförändringar och därför har vår svenska ändrats snabbare än i Finland.

Hörde på "Språket" på P1 att islänningar tydligen är riktigt nitiska när det gäller språkbevarande. Svenskar har berättat att de börjat förstå en del gamla texter (typ fornnordiska) efter att ha pluggat isländska.

Var på Åland häromveckan. Funkade ju aldeles utmärkt med Svenska. Lite märkligt dialekt. Det låter som finska, men när man lyssnar så hör man att det är Svenska ord alltihop.

De har egna nummerskyltar tom. De är rätt balla de där ålänningarna.

Det är väl inte så konstigt då Ålands enda officiella språk är svenska?