Det är träning och intresse som ligger bakom allt.
Om du börjar spela fiol när du är tre och verkligen gillar det kommer du att bli bra på det och därmed kan du lättare spela andra instrument senare.
Samma sak med matematik, idrott, språk.
Om du blir tvungen att överleva i vildmarken utvecklar du en annan sorts intelligens.
Grejen är ju att man måste vara intresserad eller att ens överlevnad hänger på att man lär sej en viss sak.
Och när man kan det så är inte språnget över till något annat så stort.
Ju mer man lär sej desto intelligentare blir man.
Problemet med intelligens är att man måste komma ihåg kunskaperna man tar in, och det går lättare om man har intresse eller fördelar av att komma ihåg det.
Är man inte intresserad av matematik så spelar det ingen roll hur välutvecklad intelligens eller minne du har, det kommer inte att fastna ändå!
Sen kan man ha ett matematiskt tänkande, men man är totalt ointresserad av sättet att räkna ut det på.
Det händer rätt ofta att ett barn i skolan kan ha alla rätt på ett matteprov, men eftersom de inte ställer upp talet ordentligt för att visa hur de tänkt, så får de fel på provet ändå!
Intelligens kan vara så många olika saker.
Jag ex är en rätt duktig teoretiker, men har väldigt svårt att läsa av människor.
Därför har jag lagt märke till människor som har vad jag kallar "social intelligens".
De kan direkt se hur andra tänker, om de själva bör vara kaxiga, empatiska, ja-sägare eller visa sin egen ståndpunkt i olika situationer.
Den sortens intelligens går inte att mäta på papper, men imponerar stort på mej!