Äldre V/s Yngre brukare

När jag var ung brukade jag hash, jag gillade det och ingick i en slags gemenskap som bara var min,
Det var tidigt -80tal och jag såg ut som en sliten Janis Joplin med blommor i håret, trots att jag bara var 16-17 år.

Jag brukade sitta i parken i helsingör, eller hos "vänner. Allt var väl.
Men så blev jag kär och en av dem misshandlade mig. Han hade börjat gå över till annat. Först LSD sedan heroin.
Jag ville gå och gick, men det toch nästan ett år innan han förstod. Han slängde in brinnande traso i brevlådan och förföljde mig.

Näste man hade mvg i allt ordnade förhållanden och rökte bara ibland.
Han gick över till amfetamin och blev omöjlig att leva med.

Nu har sonen blivit tagen. Påverkad.
Och jag är nog mer orolig än alla andra som inte har en aning....

Help!

Bra om du säger vad du vill ha hjälp med!

Du borde tänka från dess dina barn föddes vad det är för attityder du förmedlar till dom.

Hur man agerar som förälder när man brukat, men helt plötsligt får ett barn som brukar.

Inte vill jag att han ska röka på bara för att jag vet hur det är.
Man får en stämpel, vare sig man vill eller ej.
Jag vet, men han vet inte att jag vet.

Vad ska jag göra?

När jag var 16-17 tänkte jag inte på det....
Vad gör jag nu....

Svår grej att hantera..

Har han mycket tillit till dig och dina ord?
För du kan ju försöka prata med han om det hela, men saken är som du säkert själv vet att i den åldern så lyssnar man inte på vad ens föräldrar säger om berusningsmedel.
Du får nog berätta mer om eran relation faktiskt.

Känner du idag några missbrukare/före detta missbrukare i din ålder?
Du kanske borde få han att träffa någon av dessa?

Som sagt, sånt här är väldigt svårt, det är ju trots allt en tonåring vi pratar om och dom har ju en tendens att vara rebeller allmänt..

vad var han påverkad av?Cannabis?

Hänger han med "fel typer"?
Begår han andra brott?
Är han mycket rebellisk mot dig och annan auktoritet?
Går det bra i skolan?

Om allt annat i hans liv går bra är det luuuuugnt. Du kan vara den sköna morsan som låter dem röka hemma hos dig. Så länge du sätter en gräns och informerar dem noga att annat tolererar du inte. Det största problemet hos narkomaner är inte att de börjar med cannabis... Det är att de letar efter något att dölja andra bekymmer bakom och den naturliga vägen är så klart att börja med det mindre farliga. Om han är en hobbyrökare står inget fel, så länge du inte är överbeskyddsam och tror att möjlig, liten ökad risk för lunginfektioner och dylikt som inte testats tillräckligt har så stor verkan.

Ja det är en bra fråga det beror ju på situationen. Det han borde göra är att skaffa sig en intressant sysselsättning, jobb eller utbildning så han har något annat som intresserar honom mer än att röka på. Enligt min egen erfarenhet hänger denna typ av beteende ihop med att man inte har något intressant att sysselsätta sig med där man kan få ett konstruktivt utlopp för sin initiativförmåga och skaparkraft.

Ja, vi har en bra komunikation. Jag talar iallafall ärligt till honom.
Jag fick en chock för en vecka sedan då jag inte vet om han är ärlig tillbaka dock.
Men han sa förlåt, och jag har berättat all jag inte berättt förr.
Bara för att han ska förstå att det inte är lögn att vissa går vidare med tyngre droger.
Två av dem var jag ihop med, de är döda nu.....

Börjar tro att det är fel typer, men det kan ju inte jag säga. Kanske är min son fel typ?
Nej, eller ja, han blev tagen för klotter två dagar efter det andra.
Han är dock inte engagerad i de kulturen.
Definitivt inte rebellisk gentemot mig. Snarare tvärtom!
Hyfsat bra i skolan, över medel. Chans på sommarjobb.

Få honom att syssla med sommarjobb så att han kan se att han kan tjäna egna pengar det borde motivera honom när han därigenom kan bli mer självständig när han har egna pengar etc.

Var det fel av mig att berätta om att ja själv rökt, och konsekvenserna runt omkring mig?
Han vill jobba, han är/verkar glad.
Jag älskar honom sååå mycket!
http://www.youtube.com/watch?v=Ccs2rt0oSzQ
Jag är lite skakig just nu bara.....