Det är faktiskt en underbar befrielse att känna sig så liten och meningslös eftersom man då kan slappna av mer i livet och inte vara så stressad över allt. Skulle vi betyda supermycket för hela universum skulle vi behöva ta så otroligt ofattbart mycket mer ansvar, och det skulle bara leda till att man ledsnade på allt. Men i och med att vi är så små behöver vi i princip inte ha något ansvar alls ur universums synvinkel eftersom vi liksom är en oändligt liten del av allt. Det löser sig, vi betyder ändå ingenting. Vi är ingenting. Det är positivt. Kärlek till er alla, njut av era liv. Var glad och gör det du vill. Ta en bärs och slå dig ner i solstolen om du känner för det. Gör vad i satans hela helvete du vill, för det spelar ändå ingen roll. Och det är så ofattbart positivt att allt endast består av lycka. Älska allt. <3 
