Vem skapar värdet?

Hej socialister,

Jag har läst både Kapitalet och Kommunistiska manifestet för att förska få en större förståelse för hur socialister resonerar. Jag har några funderingar kring det värde som arbetare producerar, och den mellanskillnad som kapitalisterna tar ut i vinst genom sitt ägande av produktionsmedlen. Det jag mest funderar på är hur detta är applicerbart på många av de affärsverksamheter som finns idag.

För det första kan jag ha missförstått, men tanken är väl att den enskilda arbetaren ska ha rätt till det värde den producerar istället för att en del (många gånger en majoritet) av värdet går som vinst till firman. Eller? Detta är åtminstone en förutsättning för mina följande frågor.

Hur kan man räkna ut vilket värde en arbetare producerat? Om vi har en PR-ansvarig, hur räknar vi ut hans värde? Och det arbete han genomfört kan ju fortsätta generera värde för företaget i många år efter att han slutat på firman, ska man då fortsätta betala ut lön? Om en arbetare bygger ihop en bil, en person utformar reklam för bilen och en tredje säljer den - hur räknar man ut vilket värde de olika arbetarna har skapat?

Hur räknar man ut en investerares värde? Någon eller några måste ju stå för de initiala kostnaderna och riskerna, eller är tanken att arbetare ska gå ihop och starta firmorna och finansiera dem i framtiden?

Förmodligen begår jag någon form av feltänk här då jag försöker applicera socialismens visioner på dagens samhälle, men då vore det vettigt om någon kunde förklara hur det skulle kunna fungera i ert drömsamhälle.

Vissa hävdar ju att alla tjänsterna i t.ex. ett bilföretag behövs "lika mycket", och därför ska alla anställda få lika stor del av vinsten av bilarna de producerar. För PR-konsulten är ju värdelös om det inte finns arbetare som bygger bilarna och vice versa. Förutom den ekonomiska aspekten av socialism finns ju även en maktaspekt, alltså vem det är som kontrollerar arbetet.

Det finns ju ett litet antal företag där de anställda själva bestämmer hur företaget ska styras - alltså de tillsätter den högsta ledningen och har regelbundna möten där de i princip fungerar som styrelse. Detta fungerar ju förutsatt att alla har intresse av att företaget ska gå bra.

Ett problem med den profit som ägaren av till exempel en fabrik plockar ut är ju att den tenderar att försvinna ur "systemet" i och med att vissa äger mer pengar än vad de gör av med. Eftersom folk i viss mån förväntas kunna köpa produkterna de tillverkar blir det ju problem om man tjänar mindre än vad bilen som man producerar kostar och pengarna istället koncentreras till några få personer som inte spenderar dem till fullo.

För övrigt anser jag att Marx åsikter och teorier om samhället och dess system måste förändras för att passa in i vårt samhälle. För vår verklighet är ju inte likadan som den Marx upplevde och därför måste även hans analyser justeras så att de passar det moderna samhället.

Du begår inget feltänk alls utan detta är mycket relevanta frågor som jag tror att Socialisterna får mycket svårt att besvara på ett trovärdigt sätt.

Jag håller med ovanstående om att du inte begår något feltänk; du förstår precis rätt. Jag svarar som mutualistisk socialist - kommunister, socialdemokrater, osv. får svara för sig själva. För oss förhåller det sig såhär: producenter är antingen egenproducenter eller arbetarkooperativ. Om en egenproducent producerar något är det inte speciellt svårt att avgöra hur mycket av produktionen som ska tillfalla honom - allt, naturligtvis. För kooperativen är det upp till kooperativet att avgöra. Självklart är det omöjligt att avgöra exakt hur mycket en PR-ansvarig eller en montör har jobbat ihop; därför bör hela kooperativet tillsammans avgöra hur mycket varje tjänst är "värd". Genom ren marknadsekonomi kommer man fram till nivåerna; tjänar X mer av att jobba i A än i B kommer han att dra vidare till A, osv. - belöningsnivåer kommer alltså att uppstå som ett reslutat av utbud och efterfrågan, när det gäller olika arbetsroller.

Investerare är inte aktuella i varken mutualismen eller någon annan socialistisk inriktning (förutom inom väldigt reformistiska varianter av socialdemokrati - t.ex. dagens socialdemokrater - som förmodligen inte ens kan kallas socialistiska överhuvudtaget). Men jag håller mig till mutualistisk socialism; inom denna inriktning görs investeringar av kooperativ eller egenproducenter med räntefria lån från mutualistiska banker eller kreditsamarbeten (för mer om detta, se Proudhons räntedebatt mot Bastiat 1849-1850). Genom detta system krävs inga utomstående investeringar, så frågan blir irrelevant. Producenter gör egna investeringar med hjälp av egen säkerhet - eller genom folk som tror på idéerna samarbetet, eller producenten, må ha - och finansierar därigenom vidareproduktion.

Det bör dock nämnas att denna form av marknadssocialism skiljer sig en hel del ifrån t.ex. kommunism - hur kommunisterna har tänkt lösa detsamma är jag också intresserad av att få reda på, då de sällan klargör sådana saker