Brukar ni ha katterna på bordet?

Det vackraste man har sätter man på bordet - är något som jag och mamma brukar säga till varann! Vi har två förtjusande katter som älskar att ligga på bordet, blir dock lite krånglig när man skall lägga patiens, lösa korsord eller bara läsa tidningen för då skall den ena katten lägga sig mitt i tidningen och ta all uppmärksamhet! Men då blir det kel tills han reser sig upp för att gå!

För att försvara oss lite här så är vi ganska mycket ensamma, och därför ser vi inga problem i att katterna ligger på bordet. Men det kan bli lite lustiga situationer då vi väl har besök och katterna av ren vana hoppar upp på bordet!

Jag och mamma är sanna djurvänner och älskar verkligen katter. Vi ser det mer som att det är vi som bor hos dem - än att det är dem som bor hos oss! De får ta sig mycket frihet i detta hem - men jag brukar tänka lite såhär: Det finns så otroligt många katter och djur över lag som blir illa behandlade av människor. Så för djurens skull så skämmer vi bort våra katter extra mycket. Enligt mig är det bättre att djuren blir bortskämda, än att de blir plågade och illa behandlade!

Men till frågan: Brukar era djur få ligga på bordet? Hur är det hemma hos er? Är det ni som bor hos djuren? Eller är det djuren som bor hos er?

Vi brukade inte låta dem vara på borden, då det alltid slutade med att de hoppade upp mitt i middagen eller välte ned en massa saker.

Jag tycker det låter snuskigt. djuren skall inte vistas på bordet man äter vid. usch och fy

Vi använder tallrik - och i tallriken får de inget tillträde till!

Aldrig i livet. Djur som människor måste lära sig principer & förstå vad som är rätt & vad som är fel. Självfallet så kan inte djuret låta vad den vill göra det finns gränser, att ha katterna på bordet är absurt även fast ni är djurälskare det finns trots allt en gräns. Duger inte golvet eller .... min katt ägnar sin tid under bordet och inte på bordet. Rätt ska vara rätt

Jag har en polare med en hel drös med katter hemma, och dem brukar springa runt lite här & där i hans lägenhet och ibland på köksbordet. Helt okej i mitt tycke så länge man inte ska ha någon viktig middag med kungen på bordet.

Katter är för övrigt trevliga D-jur.

Mina katter får inte vara på matbordet, soffbordet eller spisen med tillhörande bänksnutt. Däremot får de vara på skrivbordet, nattduksbordet, resten av köksbänken, i soffan och sängen.
Spisen är de aldrig på, matbordet och soffbordet händer det att några ligger på. Men då brukar jag knäppa med fingrarna så hoppar de ner

Min katt har fostrats så att han alltid befinner sig på marknivå. Det är ganska skönt eftersom han fäller kopiösa mängder päls på sommarhalvåret. Jag skulle inte vilja ha hans sommardräkt i maten precis.

Har inga katter nu men hade två tills för några år sedan (de blev 16 & 20 år gamla).

De fick vara precis överallt, utom på spisen då, men den undvek de av sig själva (efter skrik från mig). Många tycker detta är äckligt... men de fick t.o.m. äta från min tallrik (innan den ena fick urinsten och den andra fick åldersproblem med njurarna), samtidigt som jag gjorde det De använde tassen till att knipa åt sig lite strips eller något.

När de blev gamla fick jag anpassa mig en hel del efter dem. Den ena fick det sista året en konstig vana av att vilja sova/bo i slasken (alltså bredvid diskhon). Jag fick bädda med tjock filt där så han kunde sova mjukt och en stol stod alltid för sopskåpet så han skulle komma upp lättare. Ville jag spola vatten så fick jag göra det i diskhon. Ibland var jag ju tvungen att använda slasken men då fick jag snällt vänta tills han vaknade.

Hade även andra stolar utplacerade lite här och där (vid höga skåp och sådant) så gammelkatten kunde hoppa upp till favoritställena utan att ramla.

Den andra drack helst vatten från kranen... han jamade när han var törstig och då fick man springa och sätta på kranen... vänta tills han var klar för att stänga av.

Kattmaten var ju inte billig heller Levde på existensminimum men båda behövde specialfoder (mot urinsten & för njurarna). En liten jävla påse (mindre än en påse Friskies på Ica) kostade typ 570 kr nåt, om jag minns rätt. Och de behövde ju en var, olika sorter. Finns ju dessutom bara hos veterinären och utan körkort var det ofta taxi som gällde... flera hundra kr bara det. För att inte tala om alla veterinärkostnader. Som tur var hade jag en snäll farmor som brukade bidra ibland.

Sedan gick man ju alltid omkring med ett lager katthår på kläderna eftersom de såklart ville sova i garderoberna, på kläderna. Försökte håra av dem så gott det gick men det satte sig ju överallt.

Så ja... det var nog så att det var jag som bodde med katterna snarare än tvärtom... men det var värt det Saknar dem så in i helvete!

En nackdel med att låta ens djur göra som dom vill är att de kan skada sig. Man ska nog ha lite "pli" på dem iaf. Min yngsta (halvlånghårig) började faktiskt brinna i svansen en gång Jag brukar ALDRIG tända ljus (förstår inte tjusningen med det) men jag ville testa vad som var så jävla fantastiskt med det... så jag tände ett ljus. Så hoppar katten upp på bordet, medan jag glor på tv... sneglar lite på honom... han glor slött på mig... "Vad fan har Fjoll i svansen? HAN BRINNER!!!!"

Kastade mig över honom och lyckades släcka svansen innan något värre hände. Han märkte dock inget.

Den äldre katten lyckades lägga svansen på en platta en gång utan att märka det. Han hade den där så pass länge att det blev ett märke på plattan men han märkte inget och det fanns ingen skada. Efter det skrek jag högt varje gång han närmade sig spisen och det funkade, han höll sig borta.

Att jag inte skaffat nya katter är för att ekonomin inte räcker till, utifall det skulle bli som med de förra... att de kräver mycket veterinärbesök och specialmat. De katterna skaffade jag när jag fortfarande var liten och bodde hemma så då hade ju min mamma huvudansvaret för dem. När hon dog blev jag ansvarig och jag fick göra så gott jag kunde.

Men jag skulle gärna ha ett par...

Absolut inte! Vi avgudar verkligen vår katt (och vår hund också för den delen, som ej heller - med någon kroppsdel - får vistas på köksbordet), men att han (katten) skulle få vara där uppe, där vi har vår mat!? Nähäpp, aldrig!

Tänk på var detta lilla djur doppar sina håriga små tassar, för att sedan stampa runt på bordet ibland maten?! Nej, jag accepterar inte det, och tack och lov så har vår kisse också fattat det, efter att ha blivit lärd reglerna förstås, så det är inte ett problem.

Han har hela huset i övrigt att vistas på, och inte att förglömma hela tomten utomhus (kanske inte alla katter förunnat, men ändå), så han ska inte vara uppe på köksbordet eller på några andra bänkytor i köket. Förutom just detta är han rysligt bortskämd!

Vad är det för larv om att dom smutsar ner och skitar ner eran mat? Städar ni aldrig hemma eller? Dessutom är katter jävligt renliga och städade djur.

Det är väll en sak när man sitter och äter och inte vill ha en katt som lägger sig och rullar i köttfärssåsen.

Jag kan iaf förstå att man inte vill ha katterna på bordet (eller i maten), även om jag själv hade det...

Trots att dom är renliga av sig (jämfört med mycket annat/andra) så går dom ju på låda och kan kliva i allt möjligt äckligt ute (om man har utekatt). Mycket snusk kan sitta på tassarna... är ju inte alltid dom akuttvättar sig så fort dom får lite kattlådedamm (och annat äckligt) på fötterna. Sedan kan man ju diskutera om renlighet räknas om det sker med en tunga som ätit t. ex. råttor också...

Kunde själv tänka på det där när mina snodde mat från tallriken. "Vart fan har den där tassen varit nu då?". Mina var dock inte utekatter. Brukade lägga några strips (eller vad det nu var) lite på sidan, som katterna fick ta av för att iaf minska risken för äckel...

Men jag förstår som sagt var, och accepterar, att man inte ens vill ha dem på matbordet, även om man torkar av det innan man äter.