..frågar jag nu flashback, vad är rätt och vad är fel?
Ska man stötta, till och med på ett uppmuntrande vis, en person som funderar på att ta sitt liv? Är man bara en snäll människa som verkligen hjälper en medmänniska, eller gör man i själva verket en björntjänst? Förstör man ett potentiellt sett fantastiskt framtida liv för en person som kanske hade funnit sann lyckat 2 veckor efter att han 'ångrat sig i sista sekunden'?
Man behöver inte göra något alls. Det är dumt att hetsa på personen och det är dumt att försöka hjälpa. Vill man verkligen dö, så har man rätt att välja döden. Jag tycker det är dumt att skriva: "tänk på barnen i Afrika", "tänk på dina anhöriga". Man kan fan inte leva för någon annan än sig själv. Personer som skriver sådana saker tror att dom "hjälper", men nej det gör dom inte. Dom gör så att TS får ännu mera ångest och skuldkänslor.
Jag vet inte hur man ska kunna hjälpa någon som vill dö. Det är upp till personen själv att avgöra om han/hon vill leva eller dö. Man bör lämna allt ansvar till personen själv anser jag.
Jag försöker alltid "se in i framtiden" när det kommer till tabufrågor. I just den här frågan försöker jag nog föreställa mig en framtid där man känner att man öppet kan prata om sitt känsloliv, även som man, och om man känner sig självmordsbenägen eller ej utan att det anses som märkvärdigt.
Självmord är i slutändan inget man kan "ta" ifrån folk. Det är en sorts inbyggd "rättighet", även om fängelsemiljöer klart minskar ens alternativ till ett humant självmord, vilket jag tycker är fel.
Vill någon ta livet av sig bör man definitivt inte säga "Gör det inte!" om man inte är insatt i situationen. Hur vet jag att personen i fråga inte lider otroligt av sin sociala eller psykologiska situation? Vem är jag att avgöra vilken sorts psykologiskt lidande är jämförbart med fysiskt lidande? För fysiskt lidande anses ändå rättfärdiga självmord, så varför inte psykologiskt lidande?
Med det sagt finns det absolut inget som säger att "allt självmord är fel". Vi har kommit längre än så. Självmord kan inte klassas som rätt eller fel av någon, inklusive personen som är självmordsbenägen. Man får helt enkelt hålla sig neutral tills man är insatt i personens situation. Jag ser t.ex. inget fel i att alzheimerpatienter eller schizofrena tar livet av sig för att det är för svårt att leva och det innebär för mycket lidande, även om de inte lider fysiskt.
..frågar jag nu flashback, vad är rätt och vad är fel?
Ska man stötta, till och med på ett uppmuntrande vis, en person som funderar på att ta sitt liv? Är man bara en snäll människa som verkligen hjälper en medmänniska, eller gör man i själva verket en björntjänst? Förstör man ett potentiellt sett fantastiskt framtida liv för en person som kanske hade funnit sann lyckat 2 veckor efter att han 'ångrat sig i sista sekunden'?
Det kan väl inte vara moraliskt försvarbart att göra någonting såvida man inte känner individen i fråga. Många förutsätter att det alltid är rätt att försöka avstyra, så är det inte. Det finns fall då det självmord är bästa utvägen och då är det enda moraliskt försvarbara att försöka hjälpa, vilket i Sverige är olaglig!
Nu finns möjligheten att dö både på riktigt och 'live'. Jag hade önskat att så inte var fallet. Men eftersom det nu är så kan jag se en vinst för självmördaren att i sin sista stund få ha någon annan 'nära'. Tyvärr är FB-miljön usel i detta fall och ett obegripligt val (för mig), då alltför många intar en hånande ståndpunkt. Världen är galen. Att inte vilja leva alt. vilja fortplanta sig är ibland rimligt i vår tid och jag kan förstå handlingen.
Tyvärr kan mkt hända genom interaktionen från trådstart till handling, kanske kan FB:s amöbakoloni stjälpa en person som kanske skulle gått att hjälpa.
Önskar fler perspektiv då detta fenomen är relativt nytt för mig, ser fram emot era inlägg.
..frågar jag nu flashback, vad är rätt och vad är fel?
Ska man stötta, till och med på ett uppmuntrande vis, en person som funderar på att ta sitt liv? Är man bara en snäll människa som verkligen hjälper en medmänniska, eller gör man i själva verket en björntjänst? Förstör man ett potentiellt sett fantastiskt framtida liv för en person som kanske hade funnit sann lyckat 2 veckor efter att han 'ångrat sig i sista sekunden'?
Det är moraliskt fel att uppmana någon okänd person att begå självmord. Men om man lärt känna personen i fråga; och kommit till insikt att denna personen har en anledning till att begå självmord, ja då är det rättfärdigat att uppmuntra inte uppmana till att personen får lämna detta jordeliv och bli av med sina inre demoner.
Jag vet inte hur man ska kunna hjälpa någon som vill dö. Det är upp till personen själv att avgöra om han/hon vill leva eller dö. Man bör lämna allt ansvar till personen själv anser jag.
Citat:
Ursprungligen postat av Ree81
Självmord är i slutändan inget man kan "ta" ifrån folk. Det är en sorts inbyggd "rättighet", även om fängelsemiljöer klart minskar ens alternativ till ett humant självmord, vilket jag tycker är fel.
Citat:
Ursprungligen postat av Jonblund
Det finns fall då det självmord är bästa utvägen och då är det enda moraliskt försvarbara att försöka hjälpa, vilket i Sverige är olaglig!
Citat:
Ursprungligen postat av therebell
Men om man lärt känna personen i fråga; och kommit till insikt att denna personen har en anledning till att begå självmord, ja då är det rättfärdigat att uppmuntra inte uppmana till att personen får lämna detta jordeliv och bli av med sina inre demoner.
Ni förutsätter alla att människan är vid sina sinnens fulla bruk och efter övervägande gör ett adekvat val. Visst finns det sådana livsöden som jag kan föreställa mig men de innefattar i princip obotlig sjukdom och en urtrist prognos. Men flashbacksjälvmördaren är för mig en ung person, kan då alla möjligheter verkligen vara uttömda?
Jag menar att de som 'stått med kniven i handen' vet att sinnesstämningen förändras och att det kommer bättre tider. En sådan människas erfarenhet räcker för att till varje pris avstyra självmord anser jag.
__________________
Senast redigerad av Brainspotter 2011-04-21 kl. 16:49.
Jag menar att de som 'stått med kniven i handen' vet att sinnesstämningen förändras och att det kommer bättre tider. En sådan människas erfarenhet räcker för att till varje pris avstyra självmord anser jag.
Du får nog utveckla. Det framstår nästan som om du tror att alla problem är temporära och går över.
Ta ett exempel (väldigt detaljerat) där det enligt dig är 100% rätt att "till varje pris avstyra" självmordet.
Ni förutsätter alla att människan är vid sina sinnens fulla bruk och efter övervägande gör ett adekvat val.
Jag förstår inte riktigt vad du menar faktiskt. Självmord är inget som man begår plötsligt, om det nu inte händer något oväntat. Som om dina barn skulle dö i en bilolycka eller något annat hemskt. Folk som begår självmord har säkerligen brottats med självmordstankar i flera år. Nån gång så rinner väl bägaren över som det gör över allt annat?
Visst. En person som är självmordsbenägen ska givetvis få hjälp om nu personen vill ha det. Om personen bestämmer sig att välja döden före livet så ser jag inget fel med hans/hennes beslut.
Själv skulle jag bli knäckt om någon av mina nära och kära skulle begå självmord. Det råder det inga tvivel om, men innerst inne skulle jag respekterat beslutet. För när man begår självmord så har man trotsat sin starkaste instinkt. Överlevnadsinstinkten.
Kan du förstå vilket helvete den personen måste ha haft? Nej, det kan inte jag heller. Jag lever ju trots allt...
Var tvungen att läsa på. Hämtat detta från Socialstyrelsen. Av dem som tar sitt liv har upp till 96 procent en diagnostiserbar psykisk sjukdom. Man kan också se utlösande situationer:
• sömnstörning
• alkoholpåverkan eller bakrus, begynnande abstinens
• förluster (särskilt separationer) och kränkningar (t.ex. misslyckanden i
karriär eller samlevnad, indragning av körkort eller vapenlicens)
• intagning eller utskrivning från psykiatrisk vård
• arbetsrelaterade problem, t.ex. mobbning, avskedande, förlust av yrkesidentitet
• smärtsyndrom, allvarliga kroppsliga sjukdomar.
Detta är alltså tillstånd som kan avhjälpas.
Kort om den ekonomiska aspekten:
"Självmord och självmordsförsök medför också en stor ekonomisk kostnad för samhället...
[Men]Det meningsfulla med att ange kostnader för självmord kan ändå diskuteras. Att använda begreppet ’förlust av yrkesverksamma år’ kan felaktigt tolkas så att bara suicid av människor i åldern 18-65 år är av betydelse för samhället.
En näraliggande fråga är om den deprimerade patienten kan behandlas kostnadseffektivt. En framgångsrik behandling kan medföra att kostnader för självmordsförsök och självmord kan elimineras. Kostnadseffektiv blir en behandling om behandlingskostnaderna är lägre än kostnaderna för sjukdomens naturalförlopp.
Den deprimerade patienten har ofta en översjuklighet i andra psykiska sjukdomar och dessutom i somatiska sjukdomar med åtföljande överkonsumtion av somatisk vård.
Även om det inte kunnat föras i bevis, har man hävdat att det finns ett samband mellan den ökade förskrivningen av antidepressiva och det sänkta suicidtalet i landet."
För fysiskt lidande anses ändå rättfärdiga självmord, så varför inte psykologiskt lidande?
Psyket har ju större möjligheter att läka än t.ex. alzheimers eller en bruten ryggrad.
Citat:
Ursprungligen postat av Brainspotter
Frågan ska vara: "när är det inte rätt att avstyra självmord"?
Ditt svar på första inlägget är alltså att man alltid ska lägga sin näsa i blöt, korrekt?
Citat:
Ursprungligen postat av Brainspotter
Hämtat detta från Socialstyrelsen. Av dem som tar sitt liv har upp till 96 procent en diagnostiserbar psykisk sjukdom.
Upp till 96 procent en diagnostiserbar psykisk sjukdom? Väldigt vagt.. Diagnoserade med en psykisk sjukdom eller antas ha en diagnostiserbar psykisk sjukdom?
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
