Trevligare värld om folk sa vad dom menade?

Ja, det är farligt. Det går inte att resonera på det sätt du gör, att alla blir sårade tillslut ändå.


Självklart kan och bör man vara lindrigare. Finns ingen anledning att såra andra. Men ställer folk en rak fråga och vill ha din bedömning så självklart.

Var ärlig en månad, kom sen hit och dela med dig

Så lyder iallafall mina erfarenheter med människor. Förr eller senare så blir någon sårad. Det är inte om dom kommer bli sårade, utan när dom kommer bli sårade.

Tänk dig en jobbig person som du vill undvika t.ex

1. Du kan säga sanningen. (H*n blir sårad)

2. Du kan ljuga tills h*n förstår. (H*n blir sårad.)

3. Du kan umgås med honom/henne ibland. (Då blir du och h*n sårad. vi leker med tanken att personen vill umgås med dig mer och mer.)

Vilket alternativ är enklast tycker du? Alla blir sårade när det väl kommer till kritan. Det ligger i människans natur att mörda allt levande, oavsett om det är medvetet eller omedvetet. Mänskligheten kommer att döda oss alla och ingen kommer att komma undan.

Människor kommer att bli sårade men det är knappast din eller min uppgift att 'i ärlighetens namn' göra detta.

OffT: Vad menar du med detta? Att mänskligheten kommer ta kål på oss alla skulle inte förvåna mig men att det ligger i alla människors natur, det tror jag inte.

Isåfall har jag faktiskt varit ärlig längre än så, men känner inte att det finns något speciellt att dela med mig av.

Oh well, olika upplevelser av samma sorts filosofi antar jag~

1:an är medvetet.

2:an och 3:an är omedvetet. (Något av dessa ska du ska välja då.)


Jag menar att det spelar ingen roll hur du beter dig i livet, för allt levande kommer att dödas. Människor dödar varandra varje dag. Inte bara med vapen och våld. Vi tar död på varandra med lögner och svek. Ibland även sanningen också. Till och med kärleken kan döda dig, för döden genomsyrar allt!

När man pratar med sina närmaste vänner blir det oftare så att man säger rakt ut vad man menar. Så jag tror att det handlar om hur väl man känner personen man pratar med.

Är det en främmande person vill man gärna inte avslöja precis allt om sig själv och då är det lätt hänt att man inte alltid säger exakt det man menar. Människans kommunikation är lite som poker. I början vill man inte avslöja alla kort man har men ju längre man känner en viss person desto mer öppen blir man och det medför att man i större utsträckning säger precis vad man menar.

bra skrivet mannenbakommig!

Men jag tänkte lite på detta med att 2an och 3an är det omedvetna! Anser du att det finns två olika stadier med tanke på att du skrev 2a och 3an är omedvetet?

Det fetstilta sammanfattar ganska bra varför jag tror att sanningen är bäst/varar längst i nästan alla sammanhang. Det där med människans natur att mörda allt levande håller jag inte riktigt med om

Brainspotter kul att läsa om din helt ärliga månad. Får lite lust att testa det faktiskt som en kul grej och se hur det urartar.

Djursonen håller med dig att det finns mycket att hämta mellan raderna i en konversation, och det är ju "spännade" på sitt sätt. Min grundtanke var mer hur människor skulle bete sig i en perfekt värld. Exakt vad jag menar med en perfekt värld vet jag inte riktigt men helt enkelt lekte med tanken om inte världen vore trevligare om alla menade vad dom sa.

Minimalt Psykad bra jämförelse med mänsklig kommunikation och poker, men som sagt i en perfekt värld

Tackar. Du är lika trevlig som vanligt.


Alternativ två är att h*n inte vågar ta tag i problemet ansikte mot ansikte. Indirekt så skadar h*n personen, även om det inte sker "direkt" på så att säga. Mina teorier är att h*n antagligen inte bryr sig om personen eller så vågar h*n inte berätta sanningen. Varför man inte skulle våga berätta sanningen går är väl från person till person.

Alternativ tre är att h*n verkligen lider av sitt samvete. Personen saknar kanske social kompetens, är självmordsbenägen eller lider av något annat handikapp.

Dessa alternativ skadar enligt mig lika mycket som alternativ ett, om inte mycket mer! Sanningen är ungefär som ett plåster. Man drar inte ut på eländet i onödan eller hur?


Det är en fråga om smaksak egentligen.


Du kanske inser sanningen en vacker dag.

Ja, jag tror att det är bättre att mena vad man säger, än att säga vad man menar/tänker.

Jag menar också att ditt alternativ 1, som är ett uttryck för den första spontana reaktionen inte behöver såra en människa. Jag håller dock inte med om din jämförelse. Om spontan ärlighet sårar en människa är det snarare den intention du förmedlar som människan blir sårad av. Med generellt goda intentioner emot sin omgivning kan man vara brutalt ärlig.

Intention är avsikt med en handling. Att säga "Du är helt körd i skallen" eller "nej riktigt så är det inte, för att" är båda ärliga ord som speglar en inre känsla av att man inte håller med, med helt olika intention. Den ena till att dumförklara och den andra till att förklara. Den ena utesluter den andras förmåga att förstå, den andra inte.


Man kanske kan trotsa naturen.
Så jag väljer alternativ 1, och försöker förmedla sanningen så att denne inte blir sårad. Det är faktiskt så jag brukar göra.

Istället för att säga "Du, jag tycker du är fruktansvärt jobbig och försöker undvika dig. Försvinn!"
Så kanske man först kan tänka "Varför blir jag irriterad?"
Och sen kanske
"Varför gör du så där?" Diskussion "det känns faktiskt obehagligt för min del"
Då får man reda på orsaken samt kan ge sin del och gör det på en fredlig grund.

2. Det är inte H*Ns ansvar att förstå om man inte kan förmedla, då är det snarare ditt ansvar att acceptera.

3. Det stämmer, umgås man trots att man inte vill och mår dåligt så börjar båda må dåligt. Destruktivt.

Jag föddes under ärlighetens förbannelse och kan inte riktigt gå emot den. Jag kan vara ironisk och skoja, men inte ljuga. Den förmågan besitter jag endast om det har att göra med överraskningar, eftersom sanningen kommer fram sen. Jag klarar av att höra det mesta oxå =)

Så, jag har stött på en del jobbiga människor.
Jag pratade med de. Igen. Igen. Igen. Försökte förklara på många olika sätt. Med två personer lackade jag ur totalt tillslut, för de förstod inte, och sa till de båda något i stil med
"Jag orkar inte ha någonting som helst med dig att göra längre! Försvinn ut ur mitt liv NU!"

Men det var extremfall. Det krävs ofantligt mycket för att jag ska komma dit, och bli så arg.

Men, ärlighet fungerar för mig. Jag har ju inget annat val, mer än att modifiera sättet att framföra budskapet på.

Däremot är det inte viktigt att säga saker, jag kan vara tyst om det inte är viktigt för min del. MEN handlingen är viktigast. Att visa att man menar det man säger genom handling.
Gör man inte det, så har jag i alla fall inget att förankra i den människan.