Jag är egentligen, av naturen en ganska sorgfri figur. Men är jag bekymmerslös? Svar nej. Det är den kultur jag har konsumerat som har utrustat mig med tungsinne och svårmod. Det är alla svarta filmer, sorgsna låtar och djupa böcker som har format mig som människa. Vi är alla oerhört mottagliga. Mina alkoholproblem är exempelvis en direkt konsekvens av någon försupen promillepoet som romantiserar spritförtäring.
Jag är även en väldigt tramsig människa som har svårt att vara seriös och ta något på allvar. Vems fel är det? Jo, det är Killinggängets fel. Deras humorprogram från tidigt 90-tal har bidragit till att forma en hel generation unga män. Umgänge unga män emellan går mest ut på att referera till Percy Tårar och skrika "Robert Prytz! Robert Prytz!".
Vad kulturen har gjort med fruntimmerna behöver vi inte ens gå in på.
Kulturen förstör liv. Utan den hade vi alla varit lyckliga och normala. Så är det. Någon som känner igen sig?
__________________
Senast redigerad av JörgHeinrich 2011-04-17 kl. 11:23.
Bah, du hittar bara på ursäkter för att täcka för dina egna brister.
Börja värdera dina handlingar istället för att göra som dina förebilder! ..Monkey see, monkey do
Absolut inte. Den "fina" kulturen är den farligaste av alla.
Då är vi olika, jag blir psykiskt sjuk av skräpkultur. Undviker numera hetlevrade sitcom, kubism, vulgärt minimalism, plastiga möbler, dekadenta dokusåpor m.m.
Kulturen är ju bara ett uttrycksmedel och en kommunikationsprodukt. Om du inte klarar av att konsumera kultur på ett icke destruktivt vis så är det något du borde söka hjälp för, det är inte människorna som står bakom den som bär ansvaret för hur du handskas med intryck. Man formas av allt man utsätts för, människor, kommunikation, platser, vädret osv. Anledningen till att unga män apar efter skräpkultur är väl den samma som varför det finns tusen band vars mål är att bli ''det nya beatles'', dvs man ser och beundrar sådant andra åstadkommit och försöker sedan kopiera det i hopp om att bli lika bra/dyrkad själv. Sedan är det inte ''kulturen'' som filmkonsten, fotografin eller musiken som förpestar våra kvinnoideal utan den inkomstdrivna industrin bakom som inskränker kultur och människors sinnen. Ska du hata något så är det väl de korporativa krafterna som bestämmer vad som ska räknas som bra och inte.
Jag är även en väldigt tramsig människa som har svårt att vara seriös och ta något på allvar. Vems fel är det? Jo, det är Killinggängets fel. Deras humorprogram från tidigt 90-tal har bidragit till att forma en hel generation unga män. Umgänge unga män emellan går mest ut på att referera till Percy Tårar och skrika "Robert Prytz! Robert Prytz!".
Det där är jävligt sant. Det går inte att komma undan heller. När dina killpolare reciterat Killinggänget i tre timmar och någon för femtionde gången utbrister var e PÖÖRCY?, då står valet mellan en kula i pallet eller att själv sätta sig och titta på skiten.
Vad lättad jag är att jag inte vet vem denne "Robert Prytz" är eller vad det innebär att ropa hans namn.
Lättad, men inte helt nöjd, eftersom jag precis som TS fått min beskärda dos skräp som förstört, saboterat och hindrat.
Det är inte många som begåvats med sådan karaktär att de av instinkt förmår stå emot den enorma mängd skit som ansätter oss från alla håll, från unga år.
Det som är intressant i sammanhanget är när Micke "Svullo" Dubois tog livet av sig, klev flera journalister och personer i Sveriges humor-elit och talade om att det finns inga lyckliga komiker. Det är som att det grundar sig i en djupt behov av bekräftelse, att det egentligen handlar om tung sorg/mörker.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
