Skvaller om Elsa Billgren aka Lilla Fröken Proppmätt

Jag funderar på om vissa influerare inte borde vilja kalla sig det. Att skapa influenser är ju att påverka och ha inflytande. Ja, i och för sig kanske Elsa påverkar folk med sitt, på bild, skimrande liv med lagom många svårigheter. Precis som alla sommarpratare och deras lagom-trauman. Men det är sorgligt att ens vilja kalla sig influenser när det man bidrar med är osund mathållning, konsumtion, hets om att livet ska vara så jävla underbart hela tiden. Att aldrig ALDRIG visa det vanliga, smutsiga som naturligtvis finns. Vem är det man påverkar? Ja, till exempel påverkas jag av Elsa. Jag är inte avundsjuk, eftersom jag förstår rent intellektuellt att sanningen inte är bloggen, men absolut känns mitt badrum från 1968 lite sunkigare efter att ha läst om Elsas. Definitivt känns mina frukostar med pågenlimpa och hushållsost liiiite tråkigare om jag tuggar när jag läser hennes blogg samtidigt. Vill man verkligen vara en person som skapar denna lilla, ouppnåeliga känslan hos helt vanliga mellanmjölks-människor? Eller är det inte bättre för både Elsas, uppenbarligen panikartade, inre och hennes läsare att börja se vardagen med vanliga glasögon, skriva och läsa om detta och känna "gott nog" - utan att tro att livet är en film?

Till Elsa: din sjukdom är inget att skryta om. Det där är ett oerhört farligt meddelande till dina följare. Helt oförklarligt sjukt och pro-ana.

Elsa är så ätstörd. Hon kan banta ihjäl sig innan hon blir så smal som hon vill vara.

I dagens inlägg avslöjar Elsa igen att hon läser här på flashback. Hon skriver att hon känner till att många "skojar" om det beigea. Men att hon är nöjd och att det gjort huset "till vårt" genom att hålla sig till den färgskalan. Fast jag ser bara att hon härmar färgskalan i Dixdotters sommarhus, så vidare personligt är det inte. Hon erkänner också att projekt trädgård fallerade. Helt rimligt visserligen men det har varit ett fasligt svärmande med stora trädgårdsplaner, som alla här långt innan hon själv insett var orealistiska.

Ja, det är mycket snack och liten verkstad hos Elsa. Hon är en drömmare och inte en person som hugger i. Hon har hela tiden sin egen blick på sig och ser sin tillvaro utifrån perspektivet att det ska dokumenteras och läggas ut. Allt är en kuliss. Hon kommer aldrig få den där trädgården hon drömmer om. Hon är helt enkelt inte gjord av det virket. För att få och upprätthålla en sån trädgård krävs enormt arbete och att man faktiskt bor på platsen. Det räcker inte att gå ut och njuta lite och klippa in lite blommor.

Sen kan jag inte förstå att de inte klipper gräset där de ska sitta. I år är ett enormt fästingår och jag som aldrig brukar få fästingar har haft flera stycken. Man kan gärna spara gräset som äng i nån del av trädgården men inte där man har vilstolar och matbord. Så världsfrånvänt.

Kul att de trvivs,men när precis allt är som blek vaniljsås,inte en enda färg nånstans ser det supertrist ut.Som deras lgh.Konstraster berikar,Elsa! En enda färgstark kudde,eller en blårandig trasmatta i farstun eller en liten målning på den vaniljvita väggen skulle göra så himla mkt o lyfta showhuset till nåt lite personligare. Och det funns tid till trädgården Elsa,all tid du ger till att fota alla beiga rum och granolan,kan bytas ut mot trädgårdsarbete,men det kräver lite mer jobb.

Elsa har ju ingen egen smak, precis som någon sa så kopierar hon ju framförallt Dickdöttrarna. Så otroligt ängslig att hon köper hela färdiga och bleka koncept. Det här med att hon hittat sig själv och mår så bra tror jag inte alls stämmer. Hon ser panikslagen ut på varenda bild. Drar krampaktigt in magen och visar en storlekslapp så snart hon kan. Stressar runt och städar maniskt samtidigt som hon säger att hon aaaaldrig mått bättre. Håret är sönderblekt och frissigt och filter är på nästan jämt nu.

Jag tycker det är fint med olika brutna vita kulörer och ger en harmoni, man måste inte ha det "färgglatt". Men att kalla det för att de gjort det "till vårt" med den färgskalan är att ta i. Finns mängder av influencers med samma stil som bekant.

Jag talar inte om att allt ska vara "färgglatt" utan att genom att tillföra något objekt i en tydlig färg,så skulle det beiga se bättre ut, kontraster berikar! Hela huset är ju "sad beige"!.
Bara en blåmönstrad duk på köksbordet skulle lyfta hela köket.ex..Eller ett par färgstarka soffkuddar i vard.rummet. Så lite skulle göra så mycket!

Inget Elsa gör är hennes eller deras, alltid någon annans som hon kopierat rakt av. Hon är så tramsig.

Måste vara väldigt tråkigt när det bara finns ETT rätt sätt att inreda. Att alltid köpa samma saker på de många loppisarna hon besöker.

Hade hon varit kreativt lagd hade hon kunnat se potentialen i ting och stylat det fint. Men det är bara skärbrädor, korgar och en snäcka som får följa med hem, för det har hon sett någon på Instagram ha hemma.

Vilka är ens ”vi”? Känns knappast som att Pontus är den som styr olika färgsättningar och val av interiör. Och Lynns rum är det knappast ett barn som inrett….