Skvaller om Elsa Billgren aka Lilla Fröken Proppmätt

Håller verkligen med, jag blev också helt utbränd av inlägget. Plus att det känns så fake och tillgjort. Lev livet istället! Så pretto att plocka äpplen i kjol. Ju mer jag läser dessa bloggar, desto mindre vill jag själv dela med mig av mitt liv på sociala medier. Sandra delar ju iaf lite verkliga saker, typ ångest över föräldrarollen, stress med jobbet, saker som händer med pojkvän, etc. Elsa delar aldrig en enda riktig känsla eller något som inte är perfekt. Hennes jönsiga svammel om föräldrarnas skilsmässa och mellanbarn är ju även det perfekt tillgjort.

Jag är motvilligt imponerad av att som yrke att dokumentera hela sitt liv,varje dag,ständigt arrangera och fotografera allt,och lägga ut det på sociala media för främlingar att beskåda.Ett mardrömsliv för mig,att vara en offentlig person öht,hur står de ut? EB vill förmedla ett slags drömmig romantisk lycklig tillvaro,och det lyckas hon med.Tänker att ett sån liv är inte svårt när man har råd med gotlandshus,en 13 milj.lgh och hyra atelje på Fredsgatan,och kan äta ute när man vill.Det är en drömtillvaro som lockar,hon har många följare. Men att ständigt ha pressen på sig att varje dag fota allting man gör och allt man konsumerar....exponera ens privatliv..nej jag förstår inte varför man väljer den vägen,pengar till trots.

Håller verkligen med, även om jag är avis på deras möjlighet att ha ett hus på Gotland kan jag känna mig otroligt tacksam över att inte behöva försörja mig på att dokumentera och dela med mig av mitt liv. Elsa verkar ju dock njuta av det, men vilken press att leverera livet och dra med sina närstående i det dessutom, och ja, plocka äpplen och hänga på stranden i kortkort och lackskor…

Ja det gäller att ha närstånede som går med på det hela...!
Jag vill också ha ett gotlandshus,men skulle verkligen inte vilja byta liv med EB.

Man måste nog ha ett stort behov av uppmärksamhet. Inget fel i det men jag tror man tillslut blir beroende av att få så mycket beundran och gillande kommentarer och att hjärnan tillslut kräver större och större dopaminkickar. Fler följare, mer likes. Och för att få det måste man köpa mer, flytta, resa, byta stil. Hela tiden. Det sorgliga är att tillslut blir livet utan blicken utifrån, dvs det som inte publiceras/ är för fult, vanligt, ordinärt inte lika mycket värt eftersom det inte ger hjärnan samma belöning.

Så kan det absolut vara.

100% detta. De fastnar i vanföreställningar att alla inlägg och klipp på något vis är livet.

Inte ett ord om ”Titta jag är med i DN” & så länk på det! Nä för det klarar inte jagsvaga ängsliga Elsa, DN var dumma gråter hon nog ut om!

Jag ställde en kort enkel mycket trevlig fråga om det på bloggen typ ”vad tänker du om den artikel i dagens DN där du omnämns?”. Godkändes ej 😊

Blir såååå irriterad på att det skulle vara så stor skillnad geografiskt att bo på mosebacke och att bo på swedenborgsgatan, hon nämner ofta att det är så bra nu att det går att vara spontan med att träffa vänner som ”bor i samma område” eller att det numera är så nära till tanto. Det är seriöst max 10 min mellan mosebacke och där hon bor nu om man promenerar i långsam takt.

Men du hade väl kunnat länka iallafall? Eller ge oss en rubrik eller hint om vilken DN-text du menar.

Det är denna https://www.dn.se/kultur/maja-larsso...edningsvurmen/ som länkats några sidor tillbaka i tråden. Dock bakom betalvägg, jag har inte läste den själv.