Det kan jag väl gå med på. Jag griper i och för sig inte bara påståenden ur luften. Har lyssnat på ett antal föredrag på youtube av Harris, bland annat ett som var 1,5 timmar långt. På den tiden borde han väl hinna få fram sin tes.
Nu har inte jag brytt mig om att läsa några av era inlägg, men jag vet ändå att ni alla är ute och cyklar...men allvarligt talat så ser jag att många här missuppfattat bokens innehåll. Återigen: läs boken först. Meningen med den här tråden var som sagt att jämföra åsikter om boken och inte att debattera innehållet med folk som inte ens läst den. Tack för era åsikter, men så länge ni kritiserar innehållet utan att ha en djupare förståelse för Harris argument så är en vidare disussion meningslös. Det är extremt dogmatiskt att avfärda en bok helt och hållet utan att ha läst den.
Icke. Istället kan du visa, du som har läst boken, hur Harris härleder bör ur är. Eller med andra ord: värderingar ur fakta. Något säger mig att Harris, likt alla andra är okapabel till det och därav: jag behöver inte läsa boken...
Visst är Harris något på spåret när han menar att det är människans liv och livsvillkor som utgör grunden för moralen. Men jag blev knappast imponerad att hans resonemang när jag läste boken. Det präglas av materialism.
Jag har inte läst boken men från de youtube klippen och TEd talks av Harris som jag sett så verkar någonting vara utelämnad. Samtidigt skulle jag vilja läsa en mer detaljerad analys av Kheperas insikt.
Det som slår mig är följande: Bara för att en muslimsk kvinna lider av de omständigheterna hon har följer det inte att lidande är fel. Hon kanske accepterar att Gud har gett henne en roll som innebär lidande på vissa plan. Då kommer hon aldrig gå med på att hennes lidande är en konsekvens av omoraliskt handlande eftersom hon tror på ett"högre syfte", nämligen det Gud har "bestämt". De som kommer från en religiös bakgrund borde förstå denna resonemang. Andra kan förstå det också. Om vi tar Mandela som exempel kan vi säga att han led pga ett högre syfte som han hade. Detta kan man hitta i många situationer.
Visst är Harris något på spåret när han menar att det är människans liv och livsvillkor som utgör grunden för moralen. Men jag blev knappast imponerad att hans resonemang när jag läste boken. Det präglas av materialism.
Du verkar vara den enda som läst boken. Kan du utveckla din kritik?
(okej, inte nyligen, men aja. ). Personligen hade jag tänkt göra mitt bästa att åtminstone utmana tesen och jag föreslår starkt att skribenterna på filosofi forumet också beger sig in i det.
Citat:
Ursprungligen postat av Hejsvej
Ja, frågan är varför Harris vill kalla det för vetenskap och inte för moralfilosofi. Precis som du skriver så är nog hans tes mindre kontroversiell än vad den verkar när man ser underrubriken på hans bok "How science can determine human values". Som Peter Singer påpekar i denna debatt:
Det Sam menar är att det går att ha en annan vetenskaplig gren för moral. Utifrån hans premisser så finns det inget illegitimt att kalla det han argumenterar för, vetenskap. Han har styrkt det väldigt bra, inte bara i sina talks, utan också i sin bok.
Citat:
Ursprungligen postat av Hejsvej
Det Harris argumenterar för är redan känt och kallas Utilitarism.
Nej, utilitarism handlar om att maximera glädje och lycka. Harris pratar om''välmående'' och har diskuterat utilitarismens tillkortakommanden.
Citat:
Ursprungligen postat av Prometeus
Nu är jag ute på hal is, men kan inte detta vara ett rent fall av att vi människor gör saker för knepiga med hjälp av vårt språk?
Det går t.ex. att skapa en mängd olika matematiker, ingen av dem är sann i sig själv eftersom axiomen är obevisbara, däremot är de (förhoppningsvis) logiskt konsistenta.
Däremot verkar varje matematik som är logiskt konsistent kunna beskriva saker i verkligheten och därmed fungera som ett kraftfullt intellektuellt verktyg. I den mån beskrivningarna överlappar så överlappar de på samma sätt. Det spelar ingen roll vilka axiom man använder för naturliga tal, de beter sig likadant ändå, och det gör dess motsvarighet i verkligheten också.
Kan inte relationen mellan en en matematisk beskrivning av heltal och dess motsvarighet i verkligheten vara av samma slag som relationen mellan värdebeskrivningar (påståenden om gott och ont) och våra subjektiva känslor? Det goda ÄR det som känns bra eftersom vi behöver Någon definition av gott och ont, precis som ett äpple och ett äpple ÄR två stycken eftersom vi definierar två så.
Poängen är då att oavsett vilka ord vi väljer för att beskriva det hela så ser strukturen likadan ut, någon slags isomorfi alltså. Dvs; om vi inte hade några sinnen så vore alla värdebegrepp poänglösa
.
Mycket bra inlägg. Filosofer bränner otroliga mängder bränsle över semantiska frågor som vi inte behöver reflektera över egentligen. Så om vi kan hitta ett ord som i så bred grad som möjligt omfamnar allt vi kallar för gott, kan vi då ta död på många diskussioner. Detta gör lyckligtvis Sam i sin bok. Jag har ännu inte riktigt sett någon ta död på hans argument i den frågan heller.
Citat:
Ursprungligen postat av Ikigai
Jag har inte läst boken men från de youtube klippen och TEd talks av Harris som jag sett så verkar någonting vara utelämnad. Samtidigt skulle jag vilja läsa en mer detaljerad analys av Kheperas insikt.
Samma här. Khepera brukar skriva väldigt intressanta inlägg överlag.
Citat:
Ursprungligen postat av Ikigai
Det som slår mig är följande: Bara för att en muslimsk kvinna lider av de omständigheterna hon har följer det inte att lidande är fel.
Det är inte poängen. Poängen är att när vi pratar om moral, om vad som är rätt och fel osv, pratar vi per se om medvetna varelsers välbefinnande och upplevelser. Detta är sant oavsett vilken kontext vi ser det på. Så oavsett hur sinnessjuk och brutal en kultur är ( talibanerna ), kan vi alltid dra slutsatsen att krafterna som driver handlingarna framåt gör det för att de tror sig vara rätt typ av handlingar.
Alltså, man resonerar inte ''vi gör det här för att vi älskar att ha lidande samhällen''. Utan man tror att det är bättre. Utifrån det här, är det uppenbart att kvinnor som lever på det sättet afghanskor gör inte mår så bra de bara kan.
Citat:
Ursprungligen postat av Ikigai
Hon kanske accepterar att Gud har gett henne en roll som innebär lidande på vissa plan. Då kommer hon aldrig gå med på att hennes lidande är en konsekvens av omoraliskt handlande eftersom hon tror på ett"högre syfte", nämligen det Gud har "bestämt". De som kommer från en religiös bakgrund borde förstå denna resonemang. Andra kan förstå det också. Om vi tar Mandela som exempel kan vi säga att han led pga ett högre syfte som han hade. Detta kan man hitta i många situationer.
Med all respekt; det här resonemanget har otroligt mycket hål i sig.
Så pågrund av att människor kan få vanföreställningar som de känner ger en ett syfte, kan man inte säga att det är fel från part A att utsätta part B för fruktansvärd behandling? Part B verkar ju åtminstone vara helt medveten om att det är ett helvete att leva på detta sätt.
Så utifrån all den här informationen så kan man definitivt dra slutsatsen att en kvinnas välmående i 90-talets Afghanistan obefintligt. Alltså är det fel att behandla kvinnor på det sättet som talibanerna behandlade dom. Om vi sätter en tvist på saken:
vi säger att vi behandlar kvinnor som boskap i hopp om att en viss grupp av dessa ska få någon form av väldigt betydelsefulla liv. Är detta då det optimala sättet att ge kvinnor den här typen av betydelsefulla upplevelser? Svaret är nej. Oavsett om du frivilligt lever ett väldigt bisarrt liv som en mystiker i en klädsäck, är inte burkabärande ens i närheten av hur betydelsefullt ditt liv skulle kunna bli om du inte bar det.
__________________
Senast redigerad av Fred-Asp 2013-11-04 kl. 18:22.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
