Att drivas av lust

Människans största svaghet är att hon drivs i så hög grad av lustkänslor. Vi knarkar, vi äter oss feta och vi krigar trots att vi efter en stunds rationellt kontemplerande givetvis hade kommit fram till slutsatsen: detta är inte bra för oss.

Men nog om det.

Vad vi ska diskutera är hur man ska bära sig åt för att inte luras av våra lustar om och om igen. Hur får man bättre kontroll över sig själv? För att använda en filosofisk term; hur blir jag mer stoisk?

Det första du bör göra är att ifrågasätta precis allt du tar dig för att göra. Varför vill jag göra det här? När man rationaliserar allt, kommer man oftast fram till att allt man gör är för att i stunden må bättre. Saker som för mig blir bättre i framtiden får mig att må bättre till vardags, alltså kan jag välja en utbildning om ett par månader och må bra av valet redan nu.

Av ifrågasättande kommer sedan frågan, varför du vill vara mer stoisk. Jag hoppas att du inser de eventuella följderna av det.

Mer stoisk blir man om man precis som förra talare ifrågasätter saker först. Sen accepterar man sina val, man gör medvetna val. Och sätter sig själv i en stoisk position genom att man ställer problem och händelser utanför sig själv. Ungefär som att man är navet i pariserhjulet, och vagnarna är det som händer utanför. Man tar en vagn i taget, för om alla vagnar skulle dras i på samma gång skulle skiten rasa.. precis som vi människor gör. Vi rasar om vi tar saker för personligt och tar in för många problem på samma gång. En sak i taget är ett av livets paradoxer. Det handlar inte om att man ska bara diska, eller bara göra så. Utan det kanske handlar om att ta tag i en av de stora känslomässiga händelserna åt gången, samtidigt som alla ändå finns kvar. Bara det att man håller de på avstånd, så att du inte rubbar en.

Men om man ska välja att inte styras av sina lustar... Då blir konsekvensen att man blir en zombie. Död. Icke levande. Man blir inte ens deprimerad, för de drivs av olust, och har ändå "lust" till någonting annat. Man kanske blir apatisk, eller totalt egal. Men i vilket fall som helst blir man död, levande död. För lusten är drivkraften framåt, livsgnistan.

Du kanske ska bli Stoisk i den bemärkelse att du väljer dina lustar istället?

Ni säger bra saker, båda två.

Nothing2say, du formulerar det bra i slutet av ditt inlägg; "Du kanske ska bli Stoisk i den bemärkelse att du väljer dina lustar istället?".

Precis detta är vad jag eftersträvar. Jag märker i mitt dagliga liv att timmarna försvinner in i ett svart hål och ibland funderar jag över vad jag egentligen sysslat med under dessa timmar. Ingenting. Den stora tidstjuven är, tyvärr, datorn.

Det är väldigt enkelt att man fastnar där istället för att, som jag ibland planerat, läsa någon god, lärorik bok och faktiskt lära sig något i syfte att nå personlig utveckling. Dessutom är jag för tillfället mycket andligt intresserad, men känner att mina lustar hindrar mig...

Att ifrågasätta sin val är alltså receptet...

Människor har en tendens att bara reagera utifrån kroppens lustar. Vi reagerar biokemiskt och
repeterar om och om igen. Autopiloten är påkopplad och vi är då slavar åt kroppen och ofria.

Vi kan göra andra val där vi går bortom autopiloten, bortom våra vanor. Då
är vi mer lev ande!
De flesta vanor vi har är olösta visdomar.

Fast allting handlar väl om evolution och att förädla sina lustar och välja bättre saker? Behoven finns ju till för att mättas av något, inte bara låtsas som om dem inte finns. Problemet blir väl när man är slav under vissa begär, samtidigt fyller ju många begär en naturlig funktion.

Ja, men jag menar inte att man ska blunda eller trycka undan behovet, utan man kan
ta ett steg tillbaka och iaktta energin i behovet och använda den till ett annat val om man
nu vill ändra sina vanor. Att bara reagera på kroppens signaler håller oss fast i det
förflutna och vi reagerar bara på stimuli och morgondagen blir likadan som gårdagen

Samma tankar- samma vanor- samma kemi= samma liv
Nya tankar- ny händelse- ändrad kemi= ändrat liv

agera istället för att reagera

Tack!

Varför stoppar dina lustar dig i din egen utveckling? Om man vinklar det till en andlig nivå, så är man alltid på rätt plats vid rätt tillfälle. Det finns inget fel, utan man är där man är för att man har "ett behov" av det just nu. Och när man ifrågasätter "Varför gör jag så här?" så sår man ett frö, och sen kommer ett svar, och sen kan man bryta det om man inser att det faktiskt är destruktivt. Eller kanske rentav bara inte tjänar något syfte längre.

Ofta är det inte lustarna som hindrar en i utvecklingen, utan det är tankarna kring känslorna. Det är tankarna som håller kvar känslorna och lustarna och sånt. Det är därför det är nyttigt att ifrågasätta eftersom det är ett första steg i att bryta tankemönster. Och även bli medveten om vad man gör och varför, och därefter kunna välja på ett annat sätt.

Vi blir rätt begränsade tack vare våra hjärnor. Så även det myntet har två sidor! Och antagligen därför "man ska tänka med hjärtat".

Andligheten skulle säga: Olusten är hjärtats sätt att säga att man gör/tänker någonting som inte är bra för en själv.
Medan psykologin skulle säga:
Det blir dissonans. ABC. Affect, Behaviour, cognition. ex.

C"Jag borde läsa några intressanta böcker så att jag lär mig mer!"
+ B: Sitter vid datorn.
= A: Dissonans. Man gör inte som man tänker. (A kan vara ångest då)

Och någon tredje kanske skulle säga "äh.. sup bort det!"

Bli medveten om dina lustar och välj vilken lust du vill ha. För även känslor styrs av vår hjärna, och det går att lära sig kontrollera dessa. säger jag... kanske inte så många andra håller med. Men enligt mig begränsar vi oss så mycket med våra hjärnor att vi inte ser möjligheterna. Vi tror att vi inte kan, och därför kan vi inte heller.