Hur skrivs en dom?

Jag har läst en enda dom i mitt liv, så jag hoppas att FB:are med större erfarenheter än så kan hjälpa mig här!

Den lilla fritid jag emellanåt har som sammanfaller med min lokala tingsrätts arbtestid, har jag nu vid ett tillfälle tillbringat i densamma som ensam(!) åskådare av ett misshandelsmål där ord stod mot ord. Nu har domen i detta mål kommit och jag har en kopia av den. Jag är alltså lite intresserad av att konkret se hur rättsapparaten fungerar.

Det förvånar mig att domen innehåller en del detaljer som är helt uppåt väggarna. Ett vittne sade en sak, men i domens sammanfattning står att densamme sade en helt annan. Det finns flera exempel på detta. Det kan förstås vara fråga om misstolkning, min eller rättens, men det känns ändå lite slarvigt. Felaktigheterna hade av domskälen att döma ändå ingen betydelse för utgången. 80% av domen stämmer med vad som sades under förhandlingen.

Denna erfarenhet har väckt ett antal frågor, som jag hoppas att ni kan kommentera:

1) Hur formuleras egentligen en tingsrättsdom? Det står ingenting om nämndemännens olika bedömningar. Den är skriven som om en enda person höll i pennan. Pratar nämndemännen kort med domaren som sen ger anvisningar åt författaren? Eler förhandlar man i timmar om enskilda formuleringar (som om det vore ett grupparbete på högskolan)?

2) Är domens formuleringar, som ju tydligen avser att kort sammanfatta allt som framkommit, mer slarviga med passager som är mindre viktiga för nämndens beslut? Kan det förklara flagranta, om än perifera, sakfel?

3) Har nämnden tillgång till uppgifter som inte lagts fram under rättegången. T.ex. delar av protokoll från polisförhör som inte citerats av åklagaren/advokaten? Har nämnden t.ex. rätt att efter förhandlingen kontrollera att t.ex. en påståd läkare faktiskt är läkare? Jag menar, vittnen m.fl. legitimerar sig ju inte utan kliver bara in och uppträder som om de vore den som den kallande parten hoppas att de är....

4) Finns det nån möjlighet för nämnden att kräva komplettering av lämnade uppgifter? Det som framkommer under förhandlingen tycks i hög grad bero på de inblandade personernas påpasslighet. Målsäganden hörs bara en gång. Den tilltalande bara en gång. Varje vittne bara en gång. Själva sekvensen på detta måste ibland ha en väldig betydelse för den part som är bäst förberedd och slug.

5) I pausen, före att vittnena hördes, stod vittnen och målsäganden och samtalade på trappen i 10 minuter. Är det helt okej? Man kunde ju tänka sig att själva idéen bakom att vittnen ska vara skilda från processen, har att göra med att de inte ska kunna "konspirera" och justera sina eventuellt arrangerade berättelser efter vad målsäganden/tilltalad har råkat hasplat ur sig under förhandlingen.

Svar på dom tre frågor jag känner att jag kan ge inte allt för kassa svar på.

3. Domstolen skall enligt omedelbarhetsprincipen endast fästa avseende vid det som framkommit vid huvudförhandlingen. Huvudregeln är att förundersökningsprotokoll eller polisförhör inte får inlämnas till domstolen – vittnet skall själv inför rätten muntligen avge sin berättelse .

Skulle däremot någon inte längre minnas vad han sagt i tidigare polisförhör får den delen av polisförhöret uppläsas för domstolen. Detsamma gäller givetvis om vittnet inför domstolen ändrar sin berättelse.


4. Domstolen får självmant inkalla vittnen för att komplettera bevisningen i målet.

Det är förmodligen mycket ovanligt att så sker eftersom både åklagare och tilltalad är mycket intresserad av att sådant som talar till respektive parts fördel tillförs målet.


5. Helt ok är det väl inte och kan beroende på omständigheterna straffas som mened. Men det är rätt svårt att göra något åt detta problem så länge den tilltalade inte är häktad.

Där det är helt uppenbart att vittnet kommer att begå mened kommer med största sannolikhet åklagaren och tilltalades advokat försöka att avstyra det hela. Då menar jag inte handgripligen utan muntligen.

1) Det är rådmannen (domaren) som undertecknar domen, vet dock inte om det är han/hon eller tingsnotarien som skriver ner den. Vad jag förstår så går det till som "ett grupparbete", dvs att rådman och nämndemän diskuterar hur de ska formulera sig.

2) Det ska inte finnas sakfel i en dom. Den ska sammanfatta vittnenas, offrets och den åtalades berättelser för att slutligen innehålla tingsrättens beslut om dom. Finns det sakfel ska du absolut påtala detta och fråga varför. Alla rättegångsförhandlingar spelas in på band, så därför är det enkelt att kolla om det som står i domen stämmer eller ej.

3) Rätten läser inga förundersökningar och förhör före en rättegång. Om de har tillgång till dessa efter rättegången vet jag inte. Om det inte finns anledning att tvivla på en persons yrke tror jag inte de kollar upp det. Men rättsläkare och liknande brukar ju vara kända och vittna i många rättegångar så där behöver de ändå inget "bevis".

4) Mycket sällsynt att det sker. Så det gäller att ha en bra advokat om man är anklagad för ett brott, alternativt en bra åklagare om man är offer...

5) Målsägande och åklagarens vittnen har ingen anledning att inte samtala med varandra då de båda tillhör samma sida. Däremot får inte den åtalade samtala med åklagarens vittnen eller målsäganden. Nu kan man naturligtvis diskutera om det är bra att det går att "prata ihop sig", men reglerna är tyvärr sådana.

Tackar så mycket för svaren!

2) Bandinspelningarna, är de också offentliga? Lämnas de ut som ljudmedia, eller finns de nedskrivna?

3) Många av frågorna till vittnena tycktes fokusera på skillnader mellan vad de sa i rätten, och vad de sagt i polisförhör. Det var förstås viktigt att underminera deras trovärdighet i detta fall. Vad jag förstått så har målsäganden och den åtalade på förhand inte så stor trovärdighet, och vittnenas trovärdighet beror mycket på om de säger samma sak som i polisförhören. Domaren var förresten inte pigg på att höra uppläsningar ur polisförhör! "Är det mycket kvar?" frågade hon flera gånger otåligt, fast det bara var någon minuts läsning åt gången.

4) Trots att det var en rätt okomplicerad sak som redogjordes för i den här rättegången, så gjorde själva den sekventiella proceduren, att var och en hörs bara en gång, att det uppkom nya oklarheter hela tiden. Själv skulle jag inte vilja vara domare, när man inte nämvärt kan påverka vad som ska undersökas.

Slutpläderingarna får därför stor betydelse, eftersom man då kan utnyttja såna luckor och få sista ordet. Men slutpläderingen måste ju formuleras under tidspress, utvecklas varteftersom vittnen hörs under de timmar förhandlingen pågår. Den här advokaten verkade mycket skicklig (t.s. från åklagaren). De juridiska kundkaperna verkar vara triviala i sammanhanget. Det som skiljer en bra från en dålig brottmålsadvokat, måste istället ha med kvicktänkt förhörs- och talteknik att göra.

Slutklämmen i domskälen var f.ö. praktiskt taget ett citat från advokatens slutplädering!

1) Efter huvudförhandlingen håller domaren och nämndemännen en överläggning där man kommer fram till utgången hur man bedömer saken i stora grad. Nämndemännen är normalt inte inkopplade efter det. Domen skrivs i praktiken av domaren utefter vad man kommit fram till (ibland skriver tingsnotarien ett förslag) och det är domaren som ansvarar för innehåll/utformning. Några förhandlingar mellan domaren och nämndemännen om formuleringar eller hur man skall skriva sker inte, dessa sker om utgången (typ skyldig/icke skyldig).

2) Fel i domen skall inte förekomma. Missuppfattningar händer dock alla.

3) Nej. Som ngn annan skrev skall domen grundas på vad som förekommer vid huvudförhandlingen. Framförallt när det gäller nämndemän hålls hårt på att de får så lite information som möjligt, utöver vad som sägs på huvudförhandlingen. Domaren/tingsnotarien har dock tillgång till akten och förundersökningen både före och efter huvudförhandlingen. Egentligen skall domaren inte läsa förundersökningen innan förhandlingen men ibland förekommer det att det kollas vad vittnen sett o s v innan. Det kan vara svårt att planera en förhandling tidsmässigt och så utan att ha en aning om vad som skall hända. Nämndemännen är som sagt normalt inte alls inkopplade efter det att överläggning hållits och inte heller innan förhandlingen. R Halfords svar på denna fråga ovan är helt fel.

4) Teoretiskt sett finns möjligheten. I praktiken händer det dock mycket sällan då det inte finns behov. Alla som hörs, vittnen och så, har förhörts av polis innan och det finns nedskrivet vad de sagt i förundersökningen. Detta har åklagare och försvarsadvokat läst så de har koll. Domstolen skall förhålla sig opartisk. Det är mening att åklagare/försvarare skall agera i så stor utsträckning som möjligt.

5) I praktiken händer sådant rätt mycket. Svårt att förhindra. I de flesta brottmål känner de som är inblandade varandra och har haft gott om tid att snacka redan innan rättegångne.Vittnen avlägger ed, vilket innebär att de talar under straffansvar. Detta är den hållhake som finns och vissa skrämmer det upp. Andra inte.

Tackar för ett bra svar!
Men jag tycker det är konstigt att vittnet inte får ta del av rättegången i övrigt, men i pausen kan snacka med målsäganden och redan hörda vittnen. Även om de pratat samman sig i förväg, så kan ju blottor ha uppstått under förhören. Synd att även detta kan elimineras under nån godtycklig "paus"....

RB 35:8 och 14 samt RB 36:16 har jag till stöd för mina påståenden som tydligen skall vara helt felaktiga.

Går man på rättegångar och kollar så ska man skilja mellan processen i tvistemål och brottmål. Rätten kan ofta verka aktivare i brottmål. Detta på grund av att rätten här har en utredningsplikt. I tvistemål sörjer parterna absolut för processmaterialet (med vissa undantag, såsom i vårdnadstvister där utredningsplikt också föreligger).

Skulle tro att bandinspelningarna är offentliga så länge förhandlingen inte hållits bakom lyckta dörrar. Ring tingsrätten och fråga.

Rätt på det stora hela. Vissa domare håller hårt på att man inte alls skall titta i förundersökningsprotokoll innan en huvudförhandling. Andra domare skapar sig en bra bild av vad som kommer att avhandlas under huvudförhandlingen genom att lusläsa protokollet. Det har t.o.m. funnits gamla lagmän som krävt att notarien skall ge rätten en färdigskriven dom för påskrift omedelbart efter avslutad förhandling - vilket ju är lite svårt att prestera om man inte tittat i förundersökningen...

Däremot brukar nämndemännen hållas i lycklig ovisshet om vad utsatta mål kommer att avhandla.

I de allra flesta fall är tingsrätten enig. Då formulerar den lagfarene dommaren dommen, prottokollet utgör naturligtvis ett stöd därvid.

Emellertid är nämndemännen också dommare kan överrösta den lagfarene dommaren, då skall dommen naturligtvis återge deras motivering.

En nämndeman har rätt att avge en reservation och få ett sådant minoritetsvotum inskriven i dommen. Detta torde, i praktiken, vara ovanligt.

Att domaren egentligen bör låta bli att läsa förundersökningsmaterialet har sin grund i den oskyldighetspresumtion som ska råda då parterna gör sina anföranden.

Hur det egentligen står till med oskyldighetspresumtionen kan man fråga sig. 85%-90% av de mål som kommer upp i rätten slutar med en fällande dom. Åklagaren gör ju en bedömning huruvida denne har tillräckligt med bevisning för att fälla den tilltalade. Därför spelar bara själva saken att målet gått hela vägen till rätten stor roll när det gäller oskyldighetspresumtionen (som alltså kanske är en princip av det mer formella slaget).