Tänkte introducera min andra och sista tripp på 4-ho-met eller någon hallucinogen överhuvudtaget. Detta är även min första tripprapport så be nice lads men kom gärna med konstruktiv kritik!
Tidigare erfarenheter: Alkohol, CB och 4-ho-met.
Ålder: 18 år
Vikt: ~75kg
Dos: ~50mg 4-ho-met
Inledning: Som sagt så var detta andra gången jag tog 4-ho-met. Till skillnad från första gången som var en riktigt härlig upplevelse där man fick vara barn igen så var detta den värsta kvällen i mitt liv.
Planen var att trippa med en bra vän, lyssna på musik och att verkligen försöka få en riktig spirituell upplevelse som får en att uppskatta livet på ett annat sätt. Men det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig för min vän tvekade och bangade i sista minuten. Men jag bor i en studentvilla med några sköna personer så jag ändrade planerna lite.
Förberedelser: Jag satte mig inne hos min granne i korridoren som vi kan kalla för Olle. Vi softade lite med hans tjejkompis och lyssnade på musik. Vi var lite smått uttråkade så jag frågade om de ville ha lite grönt. Så vi satte oss där med en pipa och njöt av livet. När jag skulle in till mitt rum och fylla på pipan igen kom jag på att jag kan ju ta mitt 4-ho-met till detta för jag hade hört att det skall passa bra med CB. Sagt och gjort så blandade jag ner 50mg i ett glass, hällde i mig det på ett par sekunder, fyllde sedan pipan och gick tillbaka till olles rum.
20.00: Detta är ungefär 15 min efter intag och vi lyssnade på lite olika låtar inne hos olle och jag började känna att jag smälte samman med sängen vilket var ganska härligt. Men precis när jag började känna att detta kommer bli lyckat så började jag stirra på en liten tavla som var bredvid TV-skärmen. Detta kom att bli vändpunkten för hela kvällen för när jag stirrade på tavlan som egentligen var en bild på några röda moln vid en solnedgång så såg jag istället en djävulen. Han hade ett blodsprängt, förvridet öga som rörde sig och stirrade på mig. Sakta men säkert så smög sig ängslan och obehaget över mig som en våt handduk.
20.30: Vi gick nu ner till det gemensamma köket för olle blev sugen på pannkakor. Så vi satte oss alla 3 och började äta pannkakor i köket. Nu satt jag med vänd mot Calle och bakom honom står det ett antal kylskåp gjorda av järn och med lite fettfläckar här och där. Men jag började se små arga demoner som riktigt morrade åt mig på något konstigt sätt så jag kollade snabbt ner på min pannkaka och tog en tugga. När jag kollade upp på kylskåpen igen så var demonerna fler och ännu hemskare än förra gången jag tittade så jag kollade snabbt ner i pannkakan och så pågick det, blev värre och värre för varje gång jag tittade upp. Skräcken och ängslan hade nu ett starkt grepp om mig, jag blev fruktansvärt svag och fick svårigheter att prata.
21.10: Hela villan förändrades och började bli en riktig tortyrkammare. Jag gick försiktigt in till vardagsrummet och satte mig bland några andra inneboende som satt och softade i soffan.
Det är svårt att beskriva hur jag kände mig men om ni har sett Silent Hill så kände jag mig ungefär som när den här onda dimensionen tog över. Medan djävulen och hans demoner var överallt så fanns det bara en sak som var betryggande i denna sjuka mardröm och det var att jag inte var ensam. Alla studenterna i huset lyste i olika färger, de var starka karaktärer och individer som inte lät ondskan påverka dem medan jag var en vilsen ängslig liten själ... jag kan säga att jag har aldrig känt mig så liten och hjälplös någon gång. Enda jag kunde få ur mig var med en knappt hörbar röst: Kan vi inte sätta på en låt?
21.50: Jag fortsatte att härda ut trippen för tack och lov så visste jag någonstans i bakhuvudet att jag har tagit en drog och att jag kommer landa så småningom, det var bara att stå ut. De 2 tjejerna som bodde där började fatta att jag mådde riktigt dåligt så de försökte ta hand om mig vilket kändes lite bättre. Men om jag kollade på länge på någon av dem så började de smälta så jag kunde bara titta på dem med ett par sekunder, sen var jag tvungen att kolla bort på demonerna som var så fruktansvärt obehagliga men hellre det än att se mina beskyddare smälta.
22.30: Vi gick in till den ena tjejens rum där saker började bli riktigt obehagliga igen. Inne i hennes byrå var samma onda blodsprängda öga som jag sett innan ett par gånger och det såg helt förvridet ut. Det började blöda och röra sig ner mot golvet och jag började få kraftig ångest medan en av tjejerna förvandlades till en Irländsk Joker i ett par sekunder och jag skrek till. Det var då de ringde Sjukhuset och beställde en taxi till vårt hus.
22.50: Vi gick ner till hallen där vi stod och väntade på taxin. Jag började stirra på golvet för det var något som rörde sig och lurade i golvet, jag trodde det var djävulen själv. Så utan förvarning när jag följde hans rörelser i golvet stack han upp huvudet ur golvet, öppnade sitt öga så att det var vidöppet och verkligen vrålade till till åt mig så att jag skrek till medan mitt hjärta höll på att slitas i stycken. Den skräcken som penetrerade hela min själ får mig att bli tårögd bara jag tänker på det.
23.05: När vi väl kom in i taxin var det verkligen en lättnad, jag kom ifrån det där sjuka helvetet och var nu i en mysig taxi, vilken underbar lättnad! Vi anlände kort därefter till akutmottagningen vilket kändes ganska onödigt men de 2 tjejerna som var med insisterade på att jag skulle gå med in. Så vi gick in och det var 2 tanter som kollade blodtrycket på mig och frågade mig lite vad som hänt. Jag sa att jag tagit magisk svamp och att det går över.
23.30 Mina värden såg bra ut så jag skulle tydligen bara hem och vila sa dem. 5 min senare så åkte vi hem och när vi väl var hemma så var allt mycket bättre, alla demoner var nästan borta och jag började komma tillbaka. De sista obehagliga OEV's jag hade var när jag skulle på dass och jag såg lite Screamliknande demoner i golvet men det var inte alls så illa som innan.
Slutsats: Jag är förvånad för hur bra jag lyckats återhämta mig ifrån gårdagens tortyrkväll samtidigt som jag är besviken och ledsen för att det gick som det gick. resultatet av denna händelsen är att jag saknar mina föräldrar mycket mer och är i större behov av närkontakt vilket jag inte vet om det är bra eller dåligt.
Jag hoppas ni finner rapporten läsvärd, kände verkligen att jag ville dela med mig av min upplevelse till alla sköna flashbackare!
Tidigare erfarenheter: Alkohol, CB och 4-ho-met.
Ålder: 18 år
Vikt: ~75kg
Dos: ~50mg 4-ho-met
Inledning: Som sagt så var detta andra gången jag tog 4-ho-met. Till skillnad från första gången som var en riktigt härlig upplevelse där man fick vara barn igen så var detta den värsta kvällen i mitt liv.
Planen var att trippa med en bra vän, lyssna på musik och att verkligen försöka få en riktig spirituell upplevelse som får en att uppskatta livet på ett annat sätt. Men det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig för min vän tvekade och bangade i sista minuten. Men jag bor i en studentvilla med några sköna personer så jag ändrade planerna lite.
Förberedelser: Jag satte mig inne hos min granne i korridoren som vi kan kalla för Olle. Vi softade lite med hans tjejkompis och lyssnade på musik. Vi var lite smått uttråkade så jag frågade om de ville ha lite grönt. Så vi satte oss där med en pipa och njöt av livet. När jag skulle in till mitt rum och fylla på pipan igen kom jag på att jag kan ju ta mitt 4-ho-met till detta för jag hade hört att det skall passa bra med CB. Sagt och gjort så blandade jag ner 50mg i ett glass, hällde i mig det på ett par sekunder, fyllde sedan pipan och gick tillbaka till olles rum.
20.00: Detta är ungefär 15 min efter intag och vi lyssnade på lite olika låtar inne hos olle och jag började känna att jag smälte samman med sängen vilket var ganska härligt. Men precis när jag började känna att detta kommer bli lyckat så började jag stirra på en liten tavla som var bredvid TV-skärmen. Detta kom att bli vändpunkten för hela kvällen för när jag stirrade på tavlan som egentligen var en bild på några röda moln vid en solnedgång så såg jag istället en djävulen. Han hade ett blodsprängt, förvridet öga som rörde sig och stirrade på mig. Sakta men säkert så smög sig ängslan och obehaget över mig som en våt handduk.
20.30: Vi gick nu ner till det gemensamma köket för olle blev sugen på pannkakor. Så vi satte oss alla 3 och började äta pannkakor i köket. Nu satt jag med vänd mot Calle och bakom honom står det ett antal kylskåp gjorda av järn och med lite fettfläckar här och där. Men jag började se små arga demoner som riktigt morrade åt mig på något konstigt sätt så jag kollade snabbt ner på min pannkaka och tog en tugga. När jag kollade upp på kylskåpen igen så var demonerna fler och ännu hemskare än förra gången jag tittade så jag kollade snabbt ner i pannkakan och så pågick det, blev värre och värre för varje gång jag tittade upp. Skräcken och ängslan hade nu ett starkt grepp om mig, jag blev fruktansvärt svag och fick svårigheter att prata.
21.10: Hela villan förändrades och började bli en riktig tortyrkammare. Jag gick försiktigt in till vardagsrummet och satte mig bland några andra inneboende som satt och softade i soffan.
Det är svårt att beskriva hur jag kände mig men om ni har sett Silent Hill så kände jag mig ungefär som när den här onda dimensionen tog över. Medan djävulen och hans demoner var överallt så fanns det bara en sak som var betryggande i denna sjuka mardröm och det var att jag inte var ensam. Alla studenterna i huset lyste i olika färger, de var starka karaktärer och individer som inte lät ondskan påverka dem medan jag var en vilsen ängslig liten själ... jag kan säga att jag har aldrig känt mig så liten och hjälplös någon gång. Enda jag kunde få ur mig var med en knappt hörbar röst: Kan vi inte sätta på en låt?
21.50: Jag fortsatte att härda ut trippen för tack och lov så visste jag någonstans i bakhuvudet att jag har tagit en drog och att jag kommer landa så småningom, det var bara att stå ut. De 2 tjejerna som bodde där började fatta att jag mådde riktigt dåligt så de försökte ta hand om mig vilket kändes lite bättre. Men om jag kollade på länge på någon av dem så började de smälta så jag kunde bara titta på dem med ett par sekunder, sen var jag tvungen att kolla bort på demonerna som var så fruktansvärt obehagliga men hellre det än att se mina beskyddare smälta.
22.30: Vi gick in till den ena tjejens rum där saker började bli riktigt obehagliga igen. Inne i hennes byrå var samma onda blodsprängda öga som jag sett innan ett par gånger och det såg helt förvridet ut. Det började blöda och röra sig ner mot golvet och jag började få kraftig ångest medan en av tjejerna förvandlades till en Irländsk Joker i ett par sekunder och jag skrek till. Det var då de ringde Sjukhuset och beställde en taxi till vårt hus.
22.50: Vi gick ner till hallen där vi stod och väntade på taxin. Jag började stirra på golvet för det var något som rörde sig och lurade i golvet, jag trodde det var djävulen själv. Så utan förvarning när jag följde hans rörelser i golvet stack han upp huvudet ur golvet, öppnade sitt öga så att det var vidöppet och verkligen vrålade till till åt mig så att jag skrek till medan mitt hjärta höll på att slitas i stycken. Den skräcken som penetrerade hela min själ får mig att bli tårögd bara jag tänker på det.
23.05: När vi väl kom in i taxin var det verkligen en lättnad, jag kom ifrån det där sjuka helvetet och var nu i en mysig taxi, vilken underbar lättnad! Vi anlände kort därefter till akutmottagningen vilket kändes ganska onödigt men de 2 tjejerna som var med insisterade på att jag skulle gå med in. Så vi gick in och det var 2 tanter som kollade blodtrycket på mig och frågade mig lite vad som hänt. Jag sa att jag tagit magisk svamp och att det går över.
23.30 Mina värden såg bra ut så jag skulle tydligen bara hem och vila sa dem. 5 min senare så åkte vi hem och när vi väl var hemma så var allt mycket bättre, alla demoner var nästan borta och jag började komma tillbaka. De sista obehagliga OEV's jag hade var när jag skulle på dass och jag såg lite Screamliknande demoner i golvet men det var inte alls så illa som innan.
Slutsats: Jag är förvånad för hur bra jag lyckats återhämta mig ifrån gårdagens tortyrkväll samtidigt som jag är besviken och ledsen för att det gick som det gick. resultatet av denna händelsen är att jag saknar mina föräldrar mycket mer och är i större behov av närkontakt vilket jag inte vet om det är bra eller dåligt.
Jag hoppas ni finner rapporten läsvärd, kände verkligen att jag ville dela med mig av min upplevelse till alla sköna flashbackare!
?
