Har bevarandet av natur och biodiversitet ett instrumentellt värde?

Dem som har ett hum om vad ekosofi, djupekologi o.dyl. filosofiska idéströmningar handlar om vet att man inom dessa ofta talar om att naturen och den biologiska mångfalden har ett egenvärde (dvs. ett värde i sig självt, oberoende av människan) och att människan därav har ett moraliskt ansvar att bevara och skydda den. Men kan man inte vidare argumentera för att natur och biodiversitet också har ett instrumentellt, av människan beroende värde, dvs. ett värde i relation till mänskliga ändamål? Ta utfiskning av haven som ett exempel. Om det går så långt att vi till följd av ett alltför intensivt fiske utrotar den ena fiskarten efter den andra, så kan man ju lätt tänka sig att det kommer ha den konsekvensen att yrkesfiskarna förlorar enorma summor på det, att de tvingas gå arbetslösa etc., för att inte tala om vilket tomrum som skulle uppstå på tallriken (!). Ett ytterligare exempel skulle kunna vara den globala uppvärmningen, som i worst case scenario kan innebära ett i ordens rätta bemärkelse existentiellt hot, varför åtgärder för att stoppa/stabilisera den bör vara av största vikt. Det finns antagligen otaliga praktiska exempel utöver dessa två, men jag tror de räcker för att ni ska förstå vad jag menar.

Skepticism inför den globala uppvärmningen och snack om att utfiskning inte är ett problem undanbedes.

Att utgå ifrån objektiva värden, är att utgå ifrån det universella subjektet som skapade dessa värden, Gud. Eftersom jag är medveten om min Fria Vilja, så måste jag i sådana fall utgå ifrån att natur och biodiversitet endast har "instrumentellt värde".

Blanda inte ihop det med kapitalismen bara... Det skulle innebära att värdet ökar tills nollsummespelet tippat över bägaren till ena eller andra sidan, då faller värdet till 0.

Men jag gillar inte termen "instrumentellt värde". Det borde vara en term i stil med "meningsfull" eller något liknande.

Apropå biodiversitet, här är en vandrande haj: http://news.nationalgeographic.com/news/2006/09/060919-shark-walk-video.html
Den är meningsfull för oss som ser på den här och nu, men ganska värdelös för dom som försöker sälja den på restaurangen här i sverige.

Dagens debatt i dessa frågor har ju nästan helt tagits över av instrumentella intressen. Företag som Greenpeace har gjort det till en affärsidé och miljöforkarna ser det som en anslagsgenerator. Problemet har blivit så stort att det ibland tycks helt omöjligt att få del av logiska, vetenskapliga resonemang för olika påståenden.
Jag har som exempel under flera år försökt få reda hur man argumenterar för artbevarande.
Utifrån kunskapen om eko-systemets dynamik och ofullständig kunskap om dess komplexitet tycks det mig som en ytters riskfylld operation när människan bestämmer sig för att ingripa.
Trots många försök har jag inte mötts med annat än emotiva utfall eller i bästa fall ad hoc argument och alla svar har givits av människor som haft något att vinna på artbevarande projekt.
Så jag vill verkligen svara ja på ts fråga, kanske ändå inte riktigt i den anda han tänkt.

Har du lust att utveckla det där?


Fast den rent vetenskapliga delen av argumenten är rätt logisk och enkel att se. Ekosystem är ytterst känsliga och en viss art behöver ha en population av en viss storlek för att inte utrotas helt. Men jag håller - för en gångs skull - med dig i att det kan vara riskfyllt och svårt att bedöma när man ska gripa in. Ekosystem är komplexa och ett mänskligt ingripande kan slå fel, hur god tanken bakom än är.

Om du menar argument för natur- och biodiversitetsbevarande ur det perspektiv jag vill diskutera i den här tråden så är de väl ändå ganska enkla att greppa? Om vi våldför oss på naturen så slår naturen tillbaks, vilket inte är önskvärt. Därför är det av värde för oss att bevara ett slags balans i naturen. Om vi däremot talar om att naturen har ett värde i sig självt, så är det en lite knivigare diskussion...

Nu börjar vi bli häpnadsväckande överens
Men så är de det där med att vi vet så förtvivlat lite och så lätt tycks gripas av hybris, och så blir det som skulle lindra istället till en förvärrad plåga.
I den mån vi på ett rimligt underlag kan se, över tiden, förbättrande åtgärder, för de eko system som för lång tid är vår enda räddning så skall vi naturligtvis inte tveka. Och då ser jag nog åtgärderna som instrumentella då dess primära syfte är Homo Sapiens överlevnad.

Personligen har jag svårt att se att naturen skulle kunna ha ett egenvärde (oberoende av både människa och andra livsformer). Ett instrumentellt värde har den dock absolut. För oss människor har den estetiska värden, den förser oss med mat, resurser, allting... Och för djuren är det likadant, utan naturen skulle de få svårt att överleva.

Jag gissar dock att du vill komma fram till att naturen bör bevaras i oförstörd form baserat på dess instrumentella värden. Min tanke är att en sådan argumentation är möjlig. Moralfilosofins, och särskilt utilitarismens, största problem är att vi inte har tillgång till all fakta och känner inte till vad konsekvenserna blir av vårat handlande. Med tanke på hur stort instrumentellt värde naturen har för både människor och djur borde man i ljuset av våran okunskap vidta en försiktighetsprincip. Ingrepp i ekosystem, klimatsystem och annat borde därför minimeras.

Personligen tror jag också att argumentation baserat på naturens instrumentella värde är mycket kraftfullare (rent praktiskt) än argumentation baserat på naturens egenvärde. Människor har närmare till handling och lättare att förstå argument ifall de inser att frågan faktiskt rör dem själva.