Hej!
Har vart tillsammans med en brud nu i två år lite drygt. Allt var till en början underbart och vi var ute och festade, träffade nya människor och hade det underbart. Men så för kanske ett halvår sedan så upptäckte jag att vi hade liksom "grävt ner oss". Det hade blivit mindre och mindre fester och mer och mer myskvällar med att sitta hemma och kolla tv.
Tänkte då att det skulle ändra sig och att vi skulle gå tillbaka till så som det var att vi var ute och festade, jag lanade någon gång då och då och träffade mina kompisar själv (killar som tjejer) samtidigt som hon var med sina kompisar. Men det har inte ändrat sig, jag har inte lanat eller vart med mina kompisar på nu snart ett halvår. Jag har varenda jävla helg varit hemma och kollat på film.
Grejen är att det är inte så att jag kan hoppa upp ur soffan och säga kärring, jag vill dra på lan, för då blir det ett jävla liv. Hon börjar gråta och fan vet allt, och jag orkar inte bråka, så jag sätter mig lugnt ner igen och skiter i det.
Men nu har det fan i mig gått för långt, när hon för ett par dagar sedan sa att jag inte fick hänga med mina kompisar ut och festa. Det sa jag även till henne, men då sa hon bara att jag visste att jag skulle ha det mysigare med henne här hemma.
Nu till sak: Jag måste alltså göra slut med henne för mitt eget bästa. En av hennes nära släktingar är på de sista trappstegen upp till sankte Pers port så att säga. Släktingen, som står henne nära, håller alltså på att dö. Hur ska jag ta mig ur det här utan att såra henne allt för mycket? Har funderat på detta hela dagen idag och nu tog jag till sista utvägen, fråga flashback alltså.
Så, hur fan skall jag säga att det inte fungerar längre? Var skall jag göra slut? När skall jag göra det, innan eller efter släktingen är död?
Hjälp mig nu flashback!
Har vart tillsammans med en brud nu i två år lite drygt. Allt var till en början underbart och vi var ute och festade, träffade nya människor och hade det underbart. Men så för kanske ett halvår sedan så upptäckte jag att vi hade liksom "grävt ner oss". Det hade blivit mindre och mindre fester och mer och mer myskvällar med att sitta hemma och kolla tv.
Tänkte då att det skulle ändra sig och att vi skulle gå tillbaka till så som det var att vi var ute och festade, jag lanade någon gång då och då och träffade mina kompisar själv (killar som tjejer) samtidigt som hon var med sina kompisar. Men det har inte ändrat sig, jag har inte lanat eller vart med mina kompisar på nu snart ett halvår. Jag har varenda jävla helg varit hemma och kollat på film.
Grejen är att det är inte så att jag kan hoppa upp ur soffan och säga kärring, jag vill dra på lan, för då blir det ett jävla liv. Hon börjar gråta och fan vet allt, och jag orkar inte bråka, så jag sätter mig lugnt ner igen och skiter i det.
Men nu har det fan i mig gått för långt, när hon för ett par dagar sedan sa att jag inte fick hänga med mina kompisar ut och festa. Det sa jag även till henne, men då sa hon bara att jag visste att jag skulle ha det mysigare med henne här hemma.
Nu till sak: Jag måste alltså göra slut med henne för mitt eget bästa. En av hennes nära släktingar är på de sista trappstegen upp till sankte Pers port så att säga. Släktingen, som står henne nära, håller alltså på att dö. Hur ska jag ta mig ur det här utan att såra henne allt för mycket? Har funderat på detta hela dagen idag och nu tog jag till sista utvägen, fråga flashback alltså.
Så, hur fan skall jag säga att det inte fungerar längre? Var skall jag göra slut? När skall jag göra det, innan eller efter släktingen är död?
Hjälp mig nu flashback!