2011-04-03, 23:18
  #1
Medlem
Das-Papiers avatar
God kväll.

Jag behöver råd och hjälp i en situation som jag befinner mig i, som driver mig till vansinne.
Saken är det att jag är "kär" i en tjej i min parallellklass, hon är inte som de flesta tjejer. Nej, hon är trevlig, snäll, söt och vad ni än kan tänka er! Hon är speciell, på något sätt.
Innan julen tog jag mig samman och frågade via Facebook om vi skulle ses någon gång och ta en promenad. Det ville hon, men påpekade att hon hade bara känslor för mig som kompis, inget annat. Plus att hon var upptagen den veckan och att vi kunde ta det en annan dag. Fine, tänkte jag.

Men nu för tiden börjar det spöka i mitt huvud. Jag blir ofta deprimerad, vilket som går utöver min omgivning (där hon inte ingår). När jag tänker efter varför, så är det p.g.a henne. Är jag ute och cyklar/går kan scenarion, då jag är med henne/är i närheten av henne, uppstå. Detta tycker jag är obehagligt, och får på något sätt vifta bort dessa "tankar".

Ett tag efter mitt första försök att prata med henne, frågade jag igen, via Facebook(Jag vet ) Då hade hon heller inte tid men insisterade att vi kunde göra det en annan gång.

Sen dess har jag haft fest hemma hos mig (Inte supa-fest utan umgås-fest). Hon kom inte. Det skulle vara en fest som tack för senast då vi var hos henne på sommarlovet. Sen dess har jag och mina och hennes kompisar gjort mycket under de senaste loven utan att hon kommer. Skyller på kyrkan(konfirmerad) och att hon inte har pengar.

Jag vill inte kontakta henne igen då jag kan verka tjatig. Tjat påverkar inte till det bättre.
Så vad ska jag göra? Hur tolkar ni detta? Ignorerar hon mig? Vad är det som händer med mig?

// Das-Papier
Citera
2011-04-03, 23:26
  #2
Medlem
gorgonzolas avatar
Låter inte som hon är särskilt intresserad, gå vidare?
Citera
2011-04-03, 23:27
  #3
Medlem
Das-Papiers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av gorgonzola
Låter inte som hon är särskilt intresserad, gå vidare?

Inte så lätt att släppa, förstår du.

EDIT: Citerar mig själv:

Citat:
Jag blir ofta deprimerad, vilket som går utöver min omgivning (där hon inte ingår). När jag tänker efter varför, så är det p.g.a henne. Är jag ute och cyklar/går kan scenarion, då jag är med henne/är i närheten av henne, uppstå. Detta tycker jag är obehagligt, och får på något sätt vifta bort dessa "tankar".

DETTA kommer inte man inte undan i första taget
__________________
Senast redigerad av Das-Papier 2011-04-03 kl. 23:34.
Citera
2011-04-03, 23:39
  #4
Medlem
CzeLiouss avatar
fråga henne vad som pågår, hon kommer då märka att du lagt märke till det och säga vrf, säger hon det är inget har bara inte tid eller liknande säger du att du vet att de e nått säger hon inte då vad det är så vänta o se bara det kommer nog komma fram, fråga nån av hennes kompisar eller liknande
Citera
2011-04-03, 23:47
  #5
Medlem
Das-Papiers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av CzeLious
fråga henne vad som pågår, hon kommer då märka att du lagt märke till det och säga vrf, säger hon det är inget har bara inte tid eller liknande säger du att du vet att de e nått säger hon inte då vad det är så vänta o se bara det kommer nog komma fram, fråga nån av hennes kompisar eller liknande

Det var ett tag sedan vi gjorde något, är därför inte så sugen att dra upp det nu. Skulle bli som ett polisförhör:

- "Varför hängde du inte med på bla bla bla... osv osv"

Att fråga hennes kompis kan vara riskabelt, hon är också väldigt trevlig och så. Men eftersom dem har varit kompisar sedan barnsben kanske tungan slinter någon gång...
Fan vad svårt detta ska vara !
Citera
2011-04-04, 00:25
  #6
Medlem
Das-Papiers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av crabkiller
missat att det är 18 års gräns här?
Du är kär i en tjej i din parallell klass, och hon ska bli konfirmerad. Således är du bara 14 eller 15...

Om man nämner konfirmeradär hon det. Om man är påväg att bli det så ska man konfirmeras.
Citera
2011-04-04, 00:33
  #7
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Das-Papier
Om man nämner konfirmeradär hon det. Om man är påväg att bli det så ska man konfirmeras.

ojdå, här hänger vi upp oss på ändelser...kanske dax att taga ner va??
Citera
2011-04-04, 00:38
  #8
Medlem
Das-Papiers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av crabkiller
ojdå, här hänger vi upp oss på ändelser...kanske dax att taga ner va??

Då kan du vara så vänlig att sluta skriva i denna tråd.
Citera
2011-04-04, 01:32
  #9
Medlem
Zelogaths avatar
Jag tycker du ska försöka svälja detdär och gå vidare, hon är inte intresserad.
Visst, du kan köra detdär med 'inte så lätt, du vet inte hur det känns' men jag vet precis hur det känns.

Jag var intresserad av en tjej i min egen klass, redan första gången jag såg henne kände jag att hon var speciell.
Och hon är väldigt speciell.

Jag deppade ihop runt julen för det var sån fin julstämning, så mysigt, men där var jag, olyckligt kär.
Tänk att tillbringa tre år med en tjej man gillar, som inte gillar tillbaka.
Dock är vi väldigt goda vänner, vi kan prata om allt, skratta tillsammans, vi gillar varandra som vänner.

Det räckte för mig, för jag insåg att hon kommer aldrig ha de känslorna för mig som jag hade för henne.
Att tvinga sig på en människa gör bara skada och kanske sabbar den vänskapen man har.

Jag bet i det sura äpplet och gick vidare, och tro mig, det funkar bara man ger sig fan på det.
Citera
2011-04-04, 02:05
  #10
Medlem
Das-Papiers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Zelogath
Jag tycker du ska försöka svälja detdär och gå vidare, hon är inte intresserad.
Visst, du kan köra detdär med 'inte så lätt, du vet inte hur det känns' men jag vet precis hur det känns.

Jag var intresserad av en tjej i min egen klass, redan första gången jag såg henne kände jag att hon var speciell.
Och hon är väldigt speciell.

Jag deppade ihop runt julen för det var sån fin julstämning, så mysigt, men där var jag, olyckligt kär.
Tänk att tillbringa tre år med en tjej man gillar, som inte gillar tillbaka.
Dock är vi väldigt goda vänner, vi kan prata om allt, skratta tillsammans, vi gillar varandra som vänner.

Det räckte för mig, för jag insåg att hon kommer aldrig ha de känslorna för mig som jag hade för henne.
Att tvinga sig på en människa gör bara skada och kanske sabbar den vänskapen man har.

Jag bet i det sura äpplet och gick vidare, och tro mig, det funkar bara man ger sig fan på det.

Förstår dig till 100%, men jag kan inte släppa det. Det är så svårt
Citera
2011-04-04, 02:30
  #11
Medlem
Zelogaths avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Das-Papier
Förstår dig till 100%, men jag kan inte släppa det. Det är så svårt
Du kanske kan vilseleda dig själv lite?
Jag le ned två års intresse på denna tösen t.ex.
Sedan när jag insåg att hon kommer aldrig gilla mig, då intog min hjärna någon slags försvarsmekanism och dillade i mig att det faktiskt var min andra tejkompis som jag hade bättre kontakt med, som jag var kär i.
Hon visade sig vara ett trainwreck i huvudet, helt sjuk som utnyttjade folk- det var avtändande.
Så helt plötsligt så var jag helt fri från intresse

Du får försöka snacka logiskt med dig själv- du känner henne inte ens egentligen, om jag har förstått rätt.
Det är en tjej i din parallellklass, inte mycket mer än så?
Hon visar dessutom noll intresse för dig.
Du är, hoppas jag, väl medveten om att du kommer må sämre av att vara insnöad på denna bruden som du VET är hopplöst fall, än att verkligen försöka få tankarna på annat, eller någon annan?

Det känns lite som att du är lite "kan inte leva utan henne", men kom igen- vet du ens hennes fullständiga namn?

Jag säger inte att du INTE är intresserad, jag försöker bara få dig att tänka efter om du tycker att det är värt att leva ett helt liv i olycka pga en tjej som absolut inte vill ha dig.

Annars får du väl tänka såhär, att du får henne troligtvis att må dåligt som försöker göra närmanden när hon klart och tydligt inte vill.
Vill du få henne att må bra, så lämna henne ifred
Citera
2011-04-04, 08:30
  #12
Medlem
Das-Papiers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Zelogath
Du kanske kan vilseleda dig själv lite?
Jag le ned två års intresse på denna tösen t.ex.
Sedan när jag insåg att hon kommer aldrig gilla mig, då intog min hjärna någon slags försvarsmekanism och dillade i mig att det faktiskt var min andra tejkompis som jag hade bättre kontakt med, som jag var kär i.
Hon visade sig vara ett trainwreck i huvudet, helt sjuk som utnyttjade folk- det var avtändande.
Så helt plötsligt så var jag helt fri från intresse

Du får försöka snacka logiskt med dig själv- du känner henne inte ens egentligen, om jag har förstått rätt.
Det är en tjej i din parallellklass, inte mycket mer än så?
Hon visar dessutom noll intresse för dig.
Du är, hoppas jag, väl medveten om att du kommer må sämre av att vara insnöad på denna bruden som du VET är hopplöst fall, än att verkligen försöka få tankarna på annat, eller någon annan?

Det känns lite som att du är lite "kan inte leva utan henne", men kom igen- vet du ens hennes fullständiga namn?

Jag säger inte att du INTE är intresserad, jag försöker bara få dig att tänka efter om du tycker att det är värt att leva ett helt liv i olycka pga en tjej som absolut inte vill ha dig.

Annars får du väl tänka såhär, att du får henne troligtvis att må dåligt som försöker göra närmanden när hon klart och tydligt inte vill.
Vill du få henne att må bra, så lämna henne ifred[/B

Pratar inte med henne så mycket, vill inte verka för tjatig osv..
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in