Här är ett brev från Edward Sellon till H S Ashbee, men först lite uppgifter om nämnda herrar.
Edward Sellon skrev erotisk litteratur, var antropolog och en omvittnad fruntimmerskarl. Han var även sin tids störste samlare av erotisk litteratur och hans samling ligger till grund för den privatsamling av erotika som idag återfinns på British Library.
1866, en månad efter det att han skrivit brevet, sköt han sig på ett hotell vid Picadilly. Han blev 48 år gammal. Han efterlämnade en skämtsam erotisk dikt till sin sista älskarinna samt mottot Vivat Lingam, Non Resurgam ("Länge leve fallosen - själv reser jag mig aldrig mer").
Mottagaren av brevet, H S Ashbee, tros vara mannen bakom pseudonymen Walter (han som skrev självbiografin My Secret Life).
"Du blir säkert överraskad att finna att jag åter befinner mig i England. Däremot kommer du säkert inte att förvånas över vad jag har att berätta. Tillvaron är ju fylld av romantiska upplevelser.
Först måste jag berätta för dig att vi på vår resa till kontinenten (och det förefaller onekligen som om det inte var meningen att jag skulle få se Egypten) åtföljdes av en dam! Jag nämnde ingenting om saken innan vi for eftersom jag fick veta det i största förtroende av min vän.
På måndagskvällen väntade jag en hel timme i hans enspännare utanför järnvägsstationen vid Wandsworth Road på signaturen "blond men späd", som förärat mig ett violdoftande brev på rosa papper i vilket hon bad mig passa tiden. Och nog var jag punktlig alltid, men till vad nytta? Hon lät mig vänta en hel timme under vilken jag kedjerökte mina cigarrer.
Långt om länge uppenbarade hon sig, och föreställ dig min förvåning! Jag, som hade väntat mig en överviktig nattfjäril fann mig sitta bredvid den vackraste unga kvinna jag någonsin sett. Och hon såg så ung ut att jag inte kunde låta bli att utbrista: "Men kära lilla vän, du är ju bara barnet! Får man lov att fråga hur gammal du är?" Hon daskade till mig på örat och utropade: "Bara barnet? Mycket skall man höra! Jag har faktiskt fyllt femton!" "Och jag antar att du är djupt förälskad i mr Scarsdale", fortsatte jag. "Så där", genmälde hon. "Tänker han gifta sig med dig i Wien, eller kanske i Egypten?", undrade jag. "Ingen har sagt något om Egypten", svarade hon. "Men jag tar upp det nu", sade jag, "för vår gemensamma vän inbjöd mig att följa med honom till Nilens tredje katarakt, och den här situationen - och då menar jag dig, lilla vän - ingick inte i planerna. Jag visste ingenting förrän en halvtimme innan jag fick ditt brev." "Struntprat!", sade hon. "Han driver med dig. Vi ska inte fara längre än till Wien." "Då vet jag det", sade jag, "och i krig och kärlek är allt tillåtet." Sedan gav jag henne en kyss. Hon gjorde inte minsta motstånd, så jag började treva under hennes kläder. "Vem är du egentligen?", frågade jag. "Dotter till en butiksägare i city som har sin bostad i Clapham", svarade hon. "Vet din mor om att du är ute?", flög det ur mig. "Jag debuterar nästa sommar", sade hon. "Du menar att tanken var att du skulle debutera nästa sommar?" blev min kommentar. "Vid det laget är jag redan gift", sade hon troskyldigt. Nu var det min tur att säga: "Struntprat!" "Vad menar du med det?" frågade hon upprört. "Vet du inte att han har förfört mig?" "Nej min ängel, det visste jag inte - det utgick jag från. Men inbilla dig inte att en man av mr Scarsdales härkomst kommer att gifta sig med dottern till en handelsman." Hon började gråta medan jag satt tyst. "Har ni känt honom länge?", frågade hon. "I några år", sade jag. "Och ni tror inte att han tänker gifta sig med mig?" "Det är jag övertygad om att han inte gör, barnet mitt." "Då så. Då tänker jag hämnas. Vet ni, jag gillar er." "Gör du? Oj då!" "Ja...", och jag försäkrar att jag trängde in i henne på en sekund. Vilken njutning! Ingen som inte besökt sjunde himlen kan föreställa sig hur skönt det var! Men dessvärre var vi på väg till stationen så jag han bara med en omgång. Då jag hjälpte henne ur vagnen vid Chatham och tågstationen i Dover tryckte hon min hand som för att säga: "Du ska få äga mig igen."
Scarsdale var på plats för att möta henne och jag ska inte tråka ut dig med resan som startade vid Mail. Vi nådde Dover, gick ombord på fartyget till Calais och fortsatte sedan med tåg, och jag fick ingen möjlighet att röra vid henne förrän vi befann oss ett tiotal verst från Wien. Då föll min vän äntligen i sömn, Gud välsigne honom! De båda osympatiska medresenärer som delat kupé med oss ända från Calais hade tack och lov klivit av vid förra stationen, så nu hade jag chansen. Vi lät inte ett ögonblick gå förlorat, utan hon satte sig i knät på mig med ryggen vänd mot mig. Herregud, vilket knull! "Se Rom och sedan dö!" ropade jag hänryckt. Därefter satte hon sig gränsle över mig men kan du tänka dig - Scarsdale vaknade upp ur sin slummer! Jag gjorde ett försök att kasta av mig henne så att hon hamnade på sätet mittemot, men det var för sent. Scarsdale hade redan sett oss. Vilket uppträde det blev! Vi skällde ut varandra efter noter och han kallade mig en slyngel som tafsade på hans fästmö, medan jag kallade honom snuskhummer som förfört en flicka i hennes ålder. Så anlände vi till Wien. "Far åt helvete!", sade jag när jag klev av tåget med blödande näsa och ett djupt jack i läppen. "Jag tänker inte befatta mig med er längre." Scarsdale, som jag lyckats ge en blåtira, tog en sulky till ett hotell i Leopoldstadt. Själv hittade jag ett betydligt enklare rum i närheten av S:t Stephanskirche, och eftersom jag hade 15 pund i reskassa bestämde jag mig för att stanna några dagar och se mig omkring. Men sevärdheterna beskrivs mycket bättre i en resehandbok, så jag ska bespara dig mödan. Nästa dag fick jag ett trevligt litet brev från Julia, i vilket hon stämde träff med mig dagen därpå i en park i närheten. Hur hon lyckades fly undan sin väktares uppmärksamhet vet jag inte, men där satt hon i en hästdroska, och jag kan försäkra dig att droskorna i Wien är förbålt trivsamma! Så vi tog oss ett avskedsligg och bestämde att träffas i England, och nästa dag påbörjade jag hemresan och här är jag nu, totalt luspank!
Så snöpligt slutade alltså min resa till Nilen, Nubiska öknen och Abu Simbel med mera. Visst var det fel av mig, och jag beklagar djupt vad som skedde, men du vet ju att vissa saker är nedärvda, så adjö för den här gången. Som alltid
Din tillgivne
E Sellon"
