Ångest över ärr från självskadebeteende.

PoP -> Psykiska problem

/Mod

Om du inte vill ha några sådana tips, skriv inte på FB. Du kan aldrig sluta skämmas över dig själv om du inte kan försonas med dina känslor, att gömma och glömma allt gör att det kommer ligga och gro under ytan. Sen kan det triggas igång av någonting och allt kommer bli ännu jävligare. Du borde vara ärlig. Både mot dig själv och dina föräldrar, eftersom det kommer bli skitjobbigt att gå omkring och vara orolig för att någon ska se. Ärren kommer finnas där, även om de inte syns.

Mycket väl medveten om det, jag menar ej att vara otrevligt eller sådant, men jag är paranoid och har svårt för vissa grejer bara.

Har både armar och ben fulla med ärr, riktigt fulla är armarna. jag tror det bästa är att göra som de andra sagt, visa upp och gör du det tror (om de nu ens bryr sig) så tror jag att folk bara tror du gått vidare. Döljer man det så är det väl lite ett bevis på att sitt självskadebeteende är kvar? Jag har visat via bilder först. I sommar ska jag vara stolt och visa, de som inte gillar de och de vänner som inte gillar de (mina vänner har accepterat det iaf) förtjänar inte att umgås med mig. Man ska aldrig tro man är sämre bara för man mått sämre än andra. Styrka och mod till dig att du nån gång inser att det är ditt liv och ditt val att visa, ingen ska döma en pga utseende (även om de flesta idioter gör det.

Först av allt - fantastiskt att du håller på att sluta upp med ditt självskadebeteende! Det är riktigt svårt, mycket värre än att sluta röka

Apropå din fråga: förstår absolut att du inte vill att dina föräldrar ska se dina ärr, det är hemskt att se smärtan i deras ögon när de ser vad man gjort mot sig själv. Får jag fråga hur gammal du är? Jag pysslade med sånt där i tonåren och min vänstra arm är i ärlighetens namn inte vacker. Utsatte den för en hel del elakheter när det begav sig, värre saker än det du beskrev. Solen gör det värre, då svullnar ärren upp och blir nästan lila. Fast dom är mycket bättre nu än vad dom var för ett par år sen, så ger du det hela lite tid så tror jag att det löser sig av sig självt. Du kanske kunde prova sån där ärrsalva? Cicatrix heter den, har en kompis som den funkade väldigt bra för.

Något som hjälpte mig var att försöka tänka på mina ärr som något annat än fula vanprydnader. Istället för att hata dom för att dom är gräsliga så försöker jag tänka på dom som nåt som bevisar att jag har tagit mig igenom förfärliga perioder och händelser men ändå kommit ut lite tuffare på andra sidan. Det är mina krigsskador. Inte är dom vackra inte, men ibland är dom till och med till hjälp: när jag mår dåligt så stryker jag omedvetet med fingrarna över ärren och då påminner jag mig själv om att javisst, livet suger ibland, men har jag tagit mig igenom det som fick mig att misshandla min kropp så illa så kan jag ta mig igenom det här också, vad det nu råkar vara. Låter kanske rubbat, men så funkar det för mig i alla fall

Jag tror inte att jag kommer visa upp mina ärr på mina armar, de kommer trots allt försvinna med tiden, jag vill bara påskynda processen så att jag ej slipper påminnas och se mig själv som ful nu när det börjar bli varmt. Sen så hade jag en period då dem var nygjorda ungefär, som jag försökte att inte dölja dem, men lärare lade sig i för mycket, folk frågade varje dag vad jag hade gjort, folk pratade bakom ryggen på mig osv. Människor utan psykiska problem har oftast en tendens till att inte förstå hur vi sjuka känner. Jag stod inte ut med att även mina närmsta vänner glodde på min arm i stället för i mina ögon när vi samtalade. Men tack för svaret, jag tar åt mig av vissa saker du skriver

Tack för det fina svaret! Ja, jag är stolt att jag slutat skada mig själv men jag hittar alltid nya sätt att plåga mig själv på. Jag är arton och bor fortfarande hos mina föräldrar så det tär på en att försöka dölja ärren även när man är hemma. Var kan man köpa den där ärrsalvan? Är den mest effektiv mot ärrvävnad, jag har ju bara pigmentfel nu eller vad det kallas? Tycker att "krigsskador" var ett fint ord, man kan ju trots allt se sina skador som något man har bemästrat, om man nu har slutat med beteendet.

Jag har hört att Aloe Vera ska vara bra mot ärr och dylikt. Det kan dock vara rent nonsens.
Lycka till iaf.