ISLÄNDSKA - översättning, fakta och språkhjälp [Sammanfogad tråd]

Jag har tittat lite på isländska på nätet några dagar och jag tycker det är ganska intressant för det är ju förfädernas språk och ibland förstår man nästan lyssna på detta det är vackert och man förstår nästan
https://www.youtube.com/watch?v=fXtSL2dpwOE

Det finns en intervju med Björk som jag brukar lyssna på emellanåt. Det mesta är ju rena grekiskan, men enstaka ord och meningar låter nästan som norska eller svenska. Har även en isländska till väninna som det är väldigt underhållande att lyssna på när hon talar i telefon med någon släkting.

Isländska är ett väldigt vackert och melodiskt språk i sig, men även kulturen kring det – att talarna är måna om att "isländskifiera" nyord och bevara språket så som det alltid har varit – är inspirerande för mig som svensk som ser mitt eget språk skamlöst luckras upp och brytas ner för var dag som går.

Håller med, fast själv är jag mer inne på färöiska. Det har större likheter med svenska men fortfarande tillräckligt olikt för att det ska bli intressant. Intressant att se hur betydelsen för ett ord kan förändras med tiden - t.ex. ordet stygg som på svenska betyder ungefär elak, på norska betyder ful medan det på färöiska, styggur, betyder ungefär skygg, försiktigt avvaktande som ett otämjt djur. Jag gissar att den isländska betydelsen, om ordet finns på isländska, liknar den färöiska betydelsen.

Sammanfogat några trådar.

/Mod

I wintars stilta hvis
I vorjaarns guldyn luiht
I naarjaars bluodin roud
Nästan svenska hur översätts det här?
Den oude vandrar waagt
Fuer ewer oun
En eweroun

Det verkar som en bra ordlek med Fuer ewer oun En eweroun.
Men hur?
För alltid på väg. En ....???

Här är det

Det här är nästan isländska tror jag.
Fuer ewer oun, En eweroun (forevermore, evermore)
Blir För alltid mot, en motallt (??) verkar bra?

Det är bara två texter har "översatt" det nu.

I vinterns stilla is
I vårens gyllene ljus
I höstens blodröda
Höstens blodröda

Med vinterns stilla is
En med vårens gyllene solljus
Den äldre vandrar sakta
För alltid mot
En motallt
Den gamle vandrar stilla
För alltid mot
motallt

Annan översättning.
Kort så handlar det om en som är ute och vandrar och han vandrar och vandrar, både då, nu och sen.

Jag bor i Burseryd och jag har alltid undrat vad det betyder så jag slog upp det på isländska och burs betyder son och ryd betyder röjje alltså en plats som man röjde åt sonen sonens röjje. Då känner man historiens vingslag och släktskapet med islänningarna.

Liknar isländskan mer danskan än svenskan? I uttal och ord?

Inte särskilt likt någondera i uttal, men mer svenskt kan man säga om man måste välja. Danskan är det nordiska språk som är minst fonologiskt konservativt, med bred marginal. Isländska har kvar många ursprungliga diftonger, (upp)svenskan har tagit bort alla, och danskan (och skånskan) har hittat på nya.

Ordförrådet är nog hugget som stucket. Svenskan är lite mer konservativ än danskan även där, men Island har ju varit en dansk koloni med danska som andraspråk så det har kanske påverkat.

Isländska är mest släkt med färöiska, sedan västnorska dialekter (de som skrivs med nynorsk stavning). Den typiska norskan vi i Sverige tänker på är väldigt dansk, Danmark fördanskade Norge rejält när de tillhörde samma kungarike. Det är nästan danska med svenskt uttal, för att uttrycka sig (väldigt) grovt.

Man brukar dela upp nordiska språk i två familjer (ibland tre om man räknar gutniska som en egen):
Västnordiska: isländska, färöiska, äldre norska
Östnordiska: danska, svenska

Svenska. Det har med att Norska liknar Svenska.
Tyska och Danska är mer likt än Isländska och Danska.

Vad gäller likhet med andra nordiska språk så tror jag de alla skiljer sig ungefär lika mycket från isländska. Alla skandinaver kommer alltså få ungefär lika svårt att lära sig det. Islänningar får däremot inte så svårt att lära sig andra skandinaviska språk eftersom det blir en förenkling av grammatiken. De brukar ha en brytning som kan misstas för dialekt om de pratar bra men de brukar inte göra så mycket grammatiska fel. Vilka uttal som t.ex blir svåra eller lätta kan nog variera för svenskar, danskar och norrmän, men alla får svårt på något sätt. Som stockholmare får man kanske svårt för man biter ihop när man pratar och isländska kräver liksom att man öppnar munnen mer. Det svåra för skandinaver förutom vissa uttal blir grammatiken som är komplicerad och ålderdomlig med alla kasus och genus. Även förnamn böjs på de mest konstiga sätt om man ser det ut en svensktalandes perspektiv, t.ex: ”Hús okkar Önnu” som betyder ”mitt och Annas” hus. Vissa förnamn får alltså både ljudskifte på första bokstaven och annan ändelse i genitiv.

Det finns det spår av även i svenskan, för vi hade också en liknande grammatik under medeltiden.
Till exempel så borde namnet Barbro vara "Barbra" på nutidssvenska.
Men av någon anledning fastnade objektsformen med -o på slutet i folkets medvetanden och blev den som överlevde.